Köpfritt år - en början

Fyra köpfria månader har passerat. Låt oss titta på hur det har gått!

Mina förhållningsregler var dessa:

▫️Mat och nödvändiga hushållsartiklar är undantaget, dock med medvetna val och fokus på minskat svinn/återbruk. Använda det jag har i första hand och ta vara på naturens skafferi/odla eget.

Jag har sett över vad jag har, räddat några kassar frukt och grönt, organiserat de örter jag plockade förra året och hållit mig till det som finns hemma i största möjliga mån. Tomater, gurka, spenat, gröna blad och örter växer redan så det knakar här hemma.

Istället för att köpa flytande tvål har jag gjort egen på hårdtvål och även använt ekologisk duschkräm som jag hade i överflöd. När jag tänker att jag behöver köpa något eller när något tar slut funderar jag först på om det finns något hemma som jag kan använda för ändamålet. Oftast finns det - med lite kreativitet!

▫️Se över fasta kostnader och göra ev. förändringar i dessa om det behövs.

Jag har gjort budget och avslutat en del tjänster som varit onödiga för mig. Då jag kommer att leva på halvtidslön de kommande två åren behöver jag se över alla mina kostnader och dra ner varhelst jag kan. Det ligger högst i prio nu framöver.

▫️Okej att köpa tjänster och upplevelser som behövs för mitt välmående och som bidrar till personlig hållbarhet t ex kostnader vid utflykter, skrivkurs, vård.

Det blev ingen skrivkurs i vår just på grund av personlig hållbarhet. Jag har lagt pengar på aktiviteter för gemenskap och en del vård. Just upplevelser med andra är något jag prioriterar högt och därmed ingår det ibland köp på kafé för en spontankaffe med en vän eller dylikt. Vid genomtänkta aktiviteter kan jag planera mer hållbart och sparsamt.

Den enda egentliga avstickaren som skulle kunna ifrågasättas var när jag och vän gjorde en utflykt vid påsk för att testa elbil. Jag kan dock lätt motivera det som bl a en investering för framtiden på så sätt att jag kan överväga det alternativet när jag längre fram kan behöva bil. Vi hade kunnat åka kommunalt men då hade jag inte fått med mig den erfarenheten. Det gjorde också utflykten möjlig att genomföra då jag annars inte hade orkat med hela dagen i nuvarande hälsotillstånd.

▫️Fokus på att sy, laga, återbruka och byta kläder.

Tidigt i år tog jag fram alla mina kläder och bestämde mig för att skapa en basgarderob (eller kapselgarderob om man vill) på 33 plagg per kvartal. Jag förväntade mig att ha mycket mer kläder än det jag hade. Resultatet blev 30 plagg för kallare väder och ca 15 plagg att byta ut dessa med under varmare månader. Färgmatchat och genomtänkt efter behov. Inför klädbytardag nu i april har jag några plagg förberedda för byte.

Ett secondhand-köp har jag unnat mig. Jag har i över ett år letat efter en blus som jag tyckt mycket om men inte kunnat hitta den. Jag la bevakningar på Sellpy och Tradera och nyligen dök den upp. Ett plagg jag uppenbarligen kommer att använda - vilket på sikt blir som mest hållbart.

Jag har sytt igen några hål, planerat för att sy om en klänning till en kaftan inför sommaren och reparerat kläder så snart jag upptäckt en skada. Det har växt fram ett nytt förhållningssätt där jag upplever en större omsorg om mina kläder. Det smittar också av sig i mitt hem i övrigt. Jag tar hand om skador/brister i mitt hem utan att behöva köpa till något.

▫️Inga prylar - kan vara okej med second hand enligt principen ”en ut - en in” utifrån tydlig behovsanalys och medvetna genomtänkta val. Målet är snarare att bli av med prylar.

Jag har gjort ett undantag som ett medvetet val. I en regnig vårvinter hade jag inga skor som höll för vätan. Jag lagade de jag hade så gott det gick, men det räckte inte. Motiverat av att jag spenderar otroligt mycket tid ute i naturen för mitt välbefinnande och går istället för att utnyttja andra transportmedel beslutade jag mig för att köpa nya skor second hand. Jag hittade ett par skor från Kavat, i ekologiskt producerat material, som i sin kvalitet kommer att hålla länge. Vettigt köp!

Jag har tagit ett krafttag med att rensa ut hemma. Det finns en längtan efter att ha mindre saker att ta hand om. En längtan som bara växer inom mig. Därmed har mycket också fått åka iväg till ReTuna återbruksgalleria. En del saker med säljpotential har jag sålt på Tradera, Bokbörsen och Vinted. I helgen deltog jag i klädbytardag. Jag lämnade in ca 30 plagg och gick hem med tre. Skönt! Favoritjeansen jag lagade med tjänsten RepaMera får jag nu äntligen bära igen när vårvärmen kommer! <3

▫️Tillåtet med två onlinetjänster i taget (börjar med Insight Timer och Bookbeat).

Jag har hållit dessa. Saknade Netflix ett tag men med begränsat utbud har jag faktiskt fått mer vettiga saker gjorda. Många fina skogsturer, att ta hand om mina växter, kika på bokprojektet och mer medveten närvaro. Inte så förvånande kanske! På tal om frihet! Insight Timer är ett verktyg som hjälper mig att hålla meditation och mindfulness vid liv alla dagar, även när jag tänker att det inte behövs eller när det känns motigt. Ljudböcker är ett snällt sällskap och något som ger mig nya perspektiv igen och igen. Det räcker gott för mig.

▫️Presenter - helst göra något eget eller ge upplevelser.

Jag har gett bort upplevelser i första hand. Ibland har jag sett något second hand som varit så på pricken vad jag vill ge, och då har värdet av relation fått väga över. Så kommer jag nog att fortsätta göra.

En viktig insikt redan i januari var också vikten av att fira mig själv och mina framgångar. Det behöver inte göras med konsumtion. MEN det ska inte bli ett förbud. När jag tog körkort i januari valde jag bort en blombukett. I efterhand tror jag att det valet var lite väl hårt. Under vår och sommar är det naturligt för mig att plocka buketter från skog och äng. I januari kan en ekologiskt odlad blombukett vara precis det som förhöjer en milstolpe i livet och gör vintermörkret ljusare.

Frihet - inte förbud

I början av en utmaning handlar det mycket om att bli medveten. Min första medvetenhet handlade om att jag lever mer köpfritt än jag tror. Jag hade nog väntat mig att behöva ställa om mer. Troligtvis kommer tiden visa mig andra delar av mitt liv där köp är mer aktuellt.

Det var nog just därför jag hamnade lite snett från början. Det som jag har upparbetat som en frihet från konsumtion började snabbt handla om förbud. Det blev inte alls som jag behövde. Men det är ju det som är fint med att utmana sig själv - man lär sig även av misstagen och kan ändra sig. Köpfrihet handlar ju som ordet vittnar om frihet. Därför har jag behövt omvärdera de stunder då jag fastnat mer i förbud än just känslan av frihet. Jag vill att det ska kännas som en frihet att inte behöva köpa. En slags självständighet och lätthet. När det inte känns så behöver jag ifrågasätta det. Hitta en medelväg eller skifta perspektiv.

Medveten hållbar konsumtion

Jag har landat i att hållbar konsumtion för mig handlar mer om att välja medvetet än att inte konsumera. Det ska också ses i perspektivet att jag i grunden har en livsstil med låg konsumtion i jämförelse med andra i min inkomstklass/ålder. Jag har under största delen av mitt liv levt på tunna marginaler och stressad ekonomi. Det har gett mig en skör ekonomisk grund som ännu finns kvar. Fördelen är att jag värderar varje krona. När jag konsumerar gör jag det långsiktigt och medvetet. En del köp idag kan ju faktiskt också minska framtida konsumtion, som t ex flergångsprodukter eller att köpa fröer för att sedan spara fröer från de färdiga grönsakerna till nästa års odling. Billigt och köpfritt behöver inte betyda hållbart, vilket det nog gjort för mig tidigare. Där börjar tankarna ställas om.

Det jag tar med mig vidare för resten av året är att också räkna in värdet av personlig hållbarhet. De allra flesta dagar ligger det helt i linje med ett köpfritt liv eftersom det skalar av. Det behöver inte heller innebära att jag väljer bekvämlighet före hållbarhet. Att välja en hållbar hälsa är dock en förutsättning för att skapa en hållbar livsstil över tid.

✨

Vad tänker du om hållbar konsumtion och köpfrihet? Vad är det för dig?

Stjärnögonblick från mars 2024

Mars har varit en stökig månad. På jobbet främst, med mycket att förhålla sig till. Jag fick erbjudande om att ingå i en grupp som ska utreda kolloansökningar under våren och tackade ja. Förutsägbarheten lockade mig. Att vila från beredskapsdagar och det mer snabba arbetssättet och djupdyka ner i utredning och samtal med barn passade mig bra. Det var mer förutsägbarhet i teorin än det blev i praktiken. En ökad stressnivå, pga hög personalomsättning och fler arbetsuppgifter, har tyvärr fortsatt inneburit många extra timmars arbete som sedan följts åt av sjukdagar. Jag har försökt balansera upp mig på fritiden med såväl umgänge som egentid, utefter ork.

Inom mig har det sänkt sig någon slags tystnad som ett sätt att spara energi och behålla fokus på det jag kan påverka. Det är en obehaglig känsla att leva med något som inte riktigt går att acceptera, och ändå inte se någon väg mot förändring. Inte just nu i alla fall. Efter sommaren tror jag att det lättar på vissa plan, med en efterlängtad utbildning som hägrar. Mars gav mig hopp om vår och även de vintrigaste dagarna kunde jag njuta i naturen. De dagliga promenaderna ger både tankarna och känslorna en vila. Det blir bra. Det kommer en vår.

Låt oss kika på några av mars finaste ögonblick.

✨ Lära mig göra upp eld med tändstål. De livgivande gnistorna som blev till av handkraft!

✨ Blicka ut från toppen av ett berg över dimmiga horisonter.

✨ Planera ett dagsäventyr med en vän.

✨ Pudersnö som blåser som dimslöjor längs marken.

✨ De många gröna nyanserna som börjar växa fram i vårskogen.

✨ Målarfärg på händerna, under naglarna och lite på nästippen också.

✨ Lyssna till fantasy-berättelsen “Kampen om Moronia”, med en inlevelsefull berättare som får mig att bli helt uppfylld av den värld hon skapat.

✨ Att under ett möte som socialsekreterare våga beskriva rakt ut vad jag upplevde vilket ledde till hjälpsamma perspektivskiften hos alla närvarande. Över en vecka senare fick jag höra att de såg en positiv vändning hos ungdomen det gällde, som också hade uttryckt att han kände sig sedd. Varför jag jobbar med det jag gör? Ja. Precis det här.

✨ De djupa färgerna i en regnvåt skog.

✨ Solen i ansiktet. Värmande.

✨ Få höra “det är förjävligt” när det faktiskt är det.

✨ Spontant träffa en vän, och för första gången hennes kärlek, på en kaffe.

✨ Bli medbjuden på en mysig kvällsaktivitet.

✨ Pensionärerna i skogen som alltid vill småprata en stund om årstiden och mitt fotograferande och visar mig sådant de sett i området.

✨ Tussilago. Som små solar i dikesrenen.

✨ En 11-åring som säger ”när jag blir stor vill jag bli socialsekreterare, för jag vill bli som du”.

✨ När det var en tuff dag på många sätt och jag satte på en slumpmässig spellista där Lalehs ”Vårens första dag” var den första som spelades. Tack Laleh 🙏🏼

✨ Att sova lite mer än vanligt och känna hur det gav tillbaka i energi.

✨ Gå genom snötäckt blåbärsris för att i nästa stund ligga i hängmatta mellan tallarna och låta solens första värmande strålar träffa ansiktet mellan molnen.

✨ Blåsipporna som tittade fram under eklöven.

✨ Jord i händerna.

✨ När Asla la sig tätt intill och kurrade oss båda till sömns.

✨ Känslan av att skicka iväg saker till nya ägare och släppa taget om det som inte längre behövs hos mig.

✨ Det skira morgondiset bakom konturer av ekar.

✨ En timmes reflektion kring vad jag kan göra mer för ett mer hållbart liv till skenet av levande ljus under Earth hour.

✨

Vilka ögonblick har stannat hos dig på sistone?

Stjärnögonblick från februari 2024

Februari. Även med en extra dag sveper du snabbt förbi. Trots att dagarna känns långa och energierna suktar efter vår. Dag för dag öppnar dagsljuset upp mig, tinar upp det som frusit.

Asla uppvisar lägre glukosvärden sedan någon vecka tillbaka i sin diabetes. Hoppfullt! Och samtidigt oroligt när jag inte kan ha koll på henne från jobbet. Jag önskar att vi snart ska slippa insulinet. Det är påfrestande att leva med över tid, då det styr mina dagar mycket.

Jag har mest fokuserat på att hitta mer balans i arbetet. Vilket jag har lyckats med! Det är dock fortsatt viktigt att skala av och prioritera även i privatlivet. Jag har landat i acceptans att de försämringar jag sett i min fysiska hälsa troligtvis är permanenta. Jag behöver ställa om livet efter det.

Därför tog jag också ett steg som jag sparat för framtiden redan nu. Om allt går som tänkt ska jag studera på halvtid de kommande två åren - och med det bli certifierad ACT-terapeut! Det är en steg 1 utbildning, så om jag i framtiden vill läsa psykoterapi så kan jag det med den som grund. I mitten av månaden var jag därför på antagningsintervju i Stockholm - och blev antagen! Utbildningen är delvis på distans och inte CSN-berättigad så det blir också en ekonomisk och praktisk omställning. Och idag fick jag besked om beviljad tjänstledighet. Jag behöver verkligen få bli mer fri i mitt arbetsliv. Det är då det inte ens märks att jag är sjuk, när jag kan planera min tid själv. Så vill jag känna.

✨ Vandra genom Gamla stan i Stockholm i dimma, mot en början av min framtid.

✨ Att återfinna min mössa i skogen precis där jag tappat den och hoppats att den var kvar. Som att Moder Jord vaktat den.

✨ Aslas kroppsvärme som sprider sig och blir min.

✨ Känna mig helt i fas på jobbet om så bara för några dagar.

✨ Isblock längs Skeppsbrokajen. Vintern som släpper taget.

✨ Möta saknade vänner och andra jag kan känna samhörighet med på öppningseventet för Holistic Mind Eskilstuna. Så stolt över det de skapar tillsammans! Ser fram emot att delta i det.

✨ En stjärnklar kvällshimmel.

✨ Att komma fram till en planering för ett ärende gällande ett barn som landade bra både hos mig och föräldrarna.

✨ Insikter som kommer av att jag vågat gå till det allra svåraste och ta mig igenom det.

✨ Rensa ut bland mina kläder och inse att jag utan att behöva rensa mer skulle klara mig under det antal kläder jag hade satt som ribba.

✨ Guldljuset som bröt igenom flera dagar av gråa molntäcken.

✨ Att höra tacksamheten hos en person som jag kunde hjälpa en bit på vägen till ett bättre liv.

✨ Reda ut jobbstress med min teamledare och få koll på läget.

✨ En fågel som sjöng in soluppgången klart och starkt.

✨ Krossa is med fötterna och fascineras lika mycket nu som när jag var barn över skärvornas skärpa.

✨ En ceriselila skymning som färgade husväggarna i magisk stämning.

✨ Träffa barnen som jag saknat så, spela spel, kramas och få en redogörelse för hur det går till att göra en presentation i skolan på mellanstadiet idag.

✨ Att få höra ”jag vill gå i din klass” under min antagningsintervju.

✨ Området runt arenan där Melodifestivalens deltävling hölls i Eskilstuna upplyst av mellofärgerna från strålkastare. Så stilrent och enkelt - och väldigt vackert!

✨ Leverera dopfoto och få feedback som matchade min egen målbild, med ord som följsam närvaro och att fånga ögonblick.

✨ Mina växter som skjutit ut nya skott en efter en och bara vill växa starkare trots att jag inte tagit hand om dem så väl i vinter.

✨ Ljudet av en porlande bäck.

✨ När storebror sa till lillebror: ”sisten till det trädet”, men lillebror tog hans hand och gick lugnt jämsides istället.

✨ Den befriande känslan som uppstår av att säga som det är.

✨ Så gott som barmark i skogen efter månader av att glida runt på isvägar.

✨

Hur var februari hos dig? Vad vill du spara?

Stjärnögonblick från januari 2024

Januari började i några extra dagars nyårsledighet, med en av livets största dagar redan den 3:e. När körprövaren meddelade att jag hade tagit körkort rann tårarna av så många anledningar. Det firades många dagar efter det med gratulationer från alla håll.

Samma dag återvände jag också till arbetet. Mer utvilad än innan jul, men ännu med en skavande känsla av stress. Under månaden kämpade jag för att hitta en ny takt i arbetet med nya arbetsuppgifter och arbetssätt. Mot slutet av månaden fick jag hjälp att sortera i det och kunde känna mig lite lugnare. Det kändes gott när jag fick ta emot en student som jag ska vara handledare för i vår. Det ger en ny glöd i arbetet eftersom jag gillar att få lära ut och diskutera mitt arbete.

Jag har haft en försämring i mina kroniska sjukdomar med värk och utmattning under en längre tid. Det beror mycket på stressen i arbetet, ökade påfrestningar privat och väderväxlingar. Jag misstänker dessutom att jag gått in i förklimakteriet och att det påverkar mina energinivåer mycket. Jag fick även ett tufft besked i slutet av månaden om att jag inte får den hjälp från vården jag skulle behöva. Det väckte mycket sorg och frustration som jag nu försöker nå en acceptans kring. En kämpig månad på flera sätt.

Jag har därför behövt skala av mycket, prioritera bort sådant jag annars finner glädje i. Som min närvaro på sociala medier och en skrivkurs jag hade önskat gå i vår men som tar för mycket kraft.

Aslas diabetes har försämrats. Vi har ökat insulindosen och justerat hennes matintag, vilket i sig också varit utmanande inslag i vardagen. Hon mår bra, men det är mycket att ta hand om för min del.

Det finns dock alltid dagar och ögonblick som ger kraft och för mig framåt. I utmanande tider växer vi ofta mer än vi tror. Jag har fotograferat mitt första dop och fortsatt mogna i trygghet i mig själv som socialsekreterare. Naturen och medmänniskor tar emot mig i öppna famnar när helst jag behöver.

✨ Fotografera ett dop i en gammal välbevarad kyrka med en präst som jag tog till mitt hjärta redan för många år sedan. För ett barn som föds in i trygga famnar. Så vackert på alla vis.

✨ Iskristaller gnistrande i luften av solens sken.

✨ Eftermiddagssolens rosatonade ljus över snötäckta husfasader.

✨ Lägga sig för att sova i rätt temperatur, inte för kallt och inte för varmt.

✨ Fallande snöpuder från trädgrenar i stilla skog.

✨ Komma in från långpromenad i kylan och mysa in sig i hemmets värme.

✨ När en klient berättade att hen hade klarat av något som hen inte trodde om sig själv.

✨ Föräldrar som hämtar sina barn i pulka från förskolan.

✨ Ordlös förståelse och samhörighet i utbytta blickar.

✨ Att arbeta i min takt utan avbrott.

✨ Dricka varmt kaffe i minusgrader i skogen.

✨ Mörkrosa knoppar på körsbärsträden.

✨ Förstående kollegor som bemöter en som i en varm omfamning av medkänsla, både fysiskt och psykiskt.

✨ Ett barns oförställda närvaro.

✨ Att få finnas med i någons direkta sorg och få ta emot personen i min famn.

✨ Den dimmiga blånade horisonten som mötte mig uppe på berget.

✨ Komma till jobbet och mötas av applåderande kollegor och kramar när jag hade klarat körprovet.

✨ En människa som gick förbi leendes för sig själv på ett sätt som gjorde mig alldeles varm inuti.

✨ Samverkan med kollegor som ger en känslomässig buffert mot stress.

✨ Skratta med en vän åt att vi kan ha en gemensam 100-årskris (40 + 60 väntar samma år) och driva det så långt vi bara kunde i fantasin.

✨ Stå i ett snöfall och bara känna snöflingorna mot ansiktet.

✨ När en medmänniska höll min hand i ett tufft besked som fick marken att rämna för en stund.

✨ En hare skuttandes över ett orört snötäcke.

✨ Att krama om min körskolelärare när jag precis hade fått besked om att jag tagit körkortet.

✨ Glädjetjut i telefonen. Att få dela lyckan, över detta:

✨

Vad fångar dig i förundran?

Stjärnögonblick från december 2023

December är generellt en tuff månad för mig känslomässigt i och med allt familjefokus och jag har behövt ta hand om mig extra i det. Det ihop med en eskalerande arbetsbelastning har tagit ut sin rätt. Naturen har som alltid varit min klippa att luta mig mot. Den snörika vintern har gett mig precis den förundran jag har behövt för att finna ny kraft dag för dag. Magiskt!

Hoppfulla tecken på återhämtning har börjat visa sig med anpassningar på jobbet som gör skillnad. Jag har äntligen orkat delta mer socialt i samspel med kollegor igen. Även riktigt påfrestande dagar har jag fungerat hela dagen.

Julen var tuffare än jag hade förväntat mig i år. Den brukar väcka en del sorg i mig o som jag ändå kan vila i. I år var jag nog för trött för att bygga upp motstånd i självomsorg och skapa planer för att göra något meningsfullt i min ensamhet. Det blev mest tomt. Tacksam att det är över och att nyåret också passerade utan alltför stora känslostormar. Mellandagarna var en bra mix av naturnärvaro, övningskörning och stilla samvaro med vänner. Tacksam för långledighet som gav mig möjlighet att andas på djupet igen.

December handlade mycket om att återhämta mig parallellt med att öva bilkörning - och redan på årets tredje dag nådde jag i mål med godkänt körprov! Stolt så att det förslår, och allra mest för att jag kunde förstå att det var just återhämtning som var nyckeln till att ta mig hit.

God fortsättning på 2024 - med önskan om många stjärnögonblick och vardagsmagi som får dig att häpna!

✨ Återse en nära vän som är en av de som känt mig längst av alla som finns i mitt liv idag, som jag inte träffat på många år, och känna det som om vi bara kunde fortsätta där vi var. I djup respekt och innerlig omsorg om varandra.

✨ Adventsljusstakarnas sken i mina fönster.

✨ Duvor som flyger i flock upp i den vita dimman.

✨ Guldljus mellan snöiga trädstammar.

✨ Få hem lagade jeans från RepaMera ! Åh nu kan jag återigen använda mina favoriter, och såååå bra lagningar att de knappt märks ju.

✨ Mysa in sig i vinterjackans stora luva i minusgraderna.

✨ Gå förbi hus i bostadsområden och beundra stjärnor i fönstret och belysningar i träden, omgivna och övertäckta av snö.

✨ Att föreställa mig en stjärnhimmel som vakar tryggt över mig.

✨ Hitta avstängningsknappen för varningsljudet när bilen kom i närheten av snö. Puh!

✨ Att lyssna till en vän som har det svårt och bara kunna finnas där som jag är.

✨ Rådjursspår i den gnistrande snön.

✨ Att få ett positivt besked från Försäkringskassan om särskilt högriskskydd. Sådan lättnad att slippa karensdagen vid sjukfrånvaro kommande år.

✨ När Asla buffar på mig och vill bli klappad.

✨ Insikter som leder mig tillbaka till mig själv när jag tror att jag måste vara som andra, vilket jag ju inte är lika bra på, och inte blir lika bra, som att vara jag.

✨ Att kunna uttrycka som det är i mitt medarbetarsamtal och bli sedd i det.

✨ Den skira fasaden i sten och tegel på Fors kyrka i vinterns vita.

✨ När jag kom på mig själv med att kunna visualisera mig själv med körkort.

✨ Gnistrande snö under gatlyktornas sken om kvällarna.

✨ Att bli sedd och hållen i det mest sårbara, en dag då alla ord kom ut fel och hjärnan tappade greppet i trötthet och sorg. Att det får vara okej, till och med tryggt, tillsammans med någon annan.

✨ En snöängel på den orörda snövita ängen.

✨ Speglingar i frusna vattendroppar.

✨ Tända ett ljus vid tolvslaget för det som gick förlorat 2023 och för det nya som kan komma in i sprickorna.

✨ Strosa med en vän på den lokala julmarknaden för en stund, mellan andra trötta timmar.

✨ Att någon valde att skriva till mig från sin ensamhet under julen så att vi kunde slå följe några dagar i meddelanden fram och tillbaka.

✨ Sitta sida vid sida med vyn nedan, i förundran, efter att ha tagit oss upp på berget genom djup snö.

✨

Vad har glimmat till i dina vinterdagar?

2023: ta skydd mot vindarna

Mitt ledord för 2023 var växtkraft. Växandet har definitivt blivit verklighet. Dock på bekostnad av min hälsa många gånger. Jag kan dock se att det har varit oundvikligt. Det har handlat om omständigheter bortom min kontroll. Det jag har kunnat påverka, min egen inställning och mina gränser, har jag hanterat så gott jag har kunnat. Jag hade inte kunnat göra mer. Självomsorgen har funnits där på alla sätt som varit möjliga.

Jag har utvecklats enormt i mitt arbete som socialsekreterare detta år. I början av året fick jag chansen att göra barnutredningar igen. Med gott stöd kunde jag utvecklas utifrån mitt eget arbetssätt och bli trygg i det. Sedan fortsatte jag vidare till mottagningen som var på väg in i en omorganisation med allt det innebär. Många kollegor valde att lämna och många nya kom in. Två dagar i april spenderade hela enheten tillsammans på Södertuna slott för planeringsdagar som både gjorde gott för samhörigheten och lämnade oro inför höstens förändringar.

Vardagen i arbetet har inneburit stora utmaningar i att värna min energi. Jag har som en följd av ökad stress och större väderväxlingar ökad värk och trötthet som jag tålmodigt försöker lära mig att leva med på nytt. Anpassningar på jobbet, meningsfullheten i klientmöten och stöttande kollegor har varit avgörande för att orka med. Jag har fallit ihop i stress många gånger om i år och haft en tilltagande sjukfrånvaro sedan vi i september flyttade till öppna kontorslandskap. Sent omsider har jag fått ett eget rum och jag tror att det kommer att bli bra. Jag har också fått igenom särskilt högriskskydd så att jag slipper karensavdrag de där enstaka dagarna då jag inte kommer ur sängen. En stor lättnad.

Vägen mot körkort har varit allt annat än smärtfri. Som jag har kämpat! Och jag lovade mig i början av året att jag skulle göra allt. Det har jag gjort. Ännu är inte körkortet i hamn och jag har full förståelse för det ändå. Teoriprovet gick över förväntan redan vid första försöket och uppkörningen var bara en utdragen plågsam stressreaktion. Det blev tydligt att min hälsa inte var tillräckligt stabil för det stresspåslaget. Jag har varit så nära att ge upp men om och om igen har jag satt mig bakom ratten. Tack för det mina fina körskolelärare som ställt upp på kvällar och helger, liksom mina privata handledare som visat tillit och tålamod året runt. Snart är jag där.

Året spenderades i naturen så mycket jag bara kunde. Med uppfriskande kvällsbad från tidig vår till sen höst, i hängmattan mellan träd även i vinterlandskap och plockandes örter i skog och på ängar. Jag promenerade genom årstiderna i förundran med ljudböcker och sommarprat som sällskap. Jag har lärt mig några nya örter och gått på upptäcktsfärd i nya marker.

Det har också gjort ont att se hur extremvädret slår mot världen. Översvämningar, mygginvasioner och träd vars rötter inte längre bär i uppluckrad mark. Svampen som försvann under vattenmassorna. Örter och vårblommor som torkade istället för att blomma ut. Jag har många gånger bara fallit i gråt över hur tyst det är om det, och hur politiken vänder ryggen till. Emellanåt har jag kunnat finna hopp i de röster som agerar för förändring. Mest är det Moder Jord själv som skänker mig tröst.

Bland regnsmattret mot paraplyer, liggandes på rygg i duggregn under regnbågen och omgiven av myggsvärmar fann jag också ofta sinnesro - med en medmänniska som har haft min rygg i de svåraste stunderna.

De dagar som värmer mitt hjärta extra i minnet spenderades med vänner på äventyr i närområdet. Semesterns besök i naturreservatet Stendörren, Sörmlands längsta loppis gånger två, andra loppisbesök, kaffedejter, firande av födelsedagar och student glittrar till i minnet.

Jag lärde känna nya kreativa vänner i bl a Anne-Lie och Stella och fick testa att binda buketter i Stellas blomsterträdgård - idylliskt vackert med underbara samtal. Andra kreativa människor med naturen närmast hjärtat har också kikat in i mitt liv mer och mer. Ett extra kärt återseende i december visade mig att sann vänskap håller över alla avstånd i tid och rum.

Skrivandet väcktes upp på nytt i höstens skrivarkurs med fantastiska Lina Urtecho. Bokprojektet är återigen en aktiv tankeprocess som väntar på tid och kraft. Jag längtar efter mer av det och mer av det personliga skrivandet. Det finns alltid där, tyvärr har det inte fått det utrymme som jag önskat och behövt detta år pga min stora trötthet.

Kameran finns alltid nära till hands. Jag har tagit tillfället i akt så ofta jag har kunnat att fånga naturens alla skiftningar. I september fick jag äran att föreviga Marina och Jonathans bröllopsdag - vilken enastående dag!

Aslas diabetes är fortfarande inte under kontroll. Efter återinsjuknandet hösten 2022 har hennes värden gått upp och ner. Det såg så hoppfullt ut med några insulinfria dagar i juni men sen vände blodsockervärdena uppåt igen. Insulinbehandlingen fortsätter med blodprover och insulin var tolfte timme. Asla mår bra med insulin. Det är mest min vardag som blir svår att planera och att resa bort eller träffa vänner, kunna göra något kvällstid osv blir ett stort projekt. Många gånger har jag ifrågasatt om det är värt det. Men vad vore jag utan min älskade Asla? Jag vill ha henne med mig så länge jag bara kan.

Jag har inte tagit hand om mitt hem på det sätt jag hade mått bra av i år. Orken har inte räckt till för det. Jag är ändå tacksam att jag har tak över huvudet och att jag kunnat göra små förändringar som jag har behövt. Loppis och turer till återvinningen på ReTuna har ändå orkats med ibland. Nästa år vill jag rensa undan mer. Jag har också begränsat mig i loppisköp och enbart gjort ett nyköp. Ekonomin har stabiliserats trots stora kostnader för körkort och Aslas vård.

I april skedde upprepade inbrott i mitt förråd som en följd av ökad brottslighet i mitt område. Resten av året har inneburit många ögonblick av sorg när jag upptäckt att det ena efter det andra försvunnit i stölden. Värst av allt var nog den skadegörelse som också tog sönder de få saker jag har kvar från barndomen och värdefulla ting som jag fått av betydelsefulla människor genom åren. Det kommer nog förbli en sorg i mig lång tid framöver att ha förlorat det.

Jag har kämpat en del under året med en envis ensamhetskänsla och sviterna av de senaste årens kriser. Jag är tacksam för den hjälp terapi är för mig i att ta mig vidare, sätta gränser som ibland är svåra och göra det jag behöver för att fortsätta vara snäll mot mig. Meditation, andningsövningar och att aktivt värna min egentid är annat som fått mig att orka på nytt.

Det oroliga världsläget i kombination med ett akut klimathot har rivit upp så mycket i mig att jag ibland inte fått luft. Jag är högkänslig. Jorden är min förälder. Det går rakt in i mig. Därför har jag behövt skärma av det många gånger för att själv kunna fungera. Försökt ta vara på det som ännu är här, det liv som jag har just nu - trots allt. Det jag kan påverka.

2023 var ett år då jag behövde stärka väggarna i mitt inre fridlysta rum för att stå stark i yttre stormar. Jag önskar att 2024 ska ge mig kraft att glänta lite mer på dörrarna in dit.

Tack för dig som är här. Som följt mig genom året, gillat, sagt hej, berättat vad du kämpar med, hejat på och tagit till dig det som väckt något viktigt i dig.

✨

Vad minns du särskilt från året som gått?

Stjärnögonblick från november 2023

Det är tio dagar in i december när jag har kraft nog att se tillbaka på november. För det var en ovanligt kämpig månad där ”en stund i taget” blev mitt mantra genom stress, smärta, sömnbrist och gråväder. Varje ögonblick i skog och dagsljus har varit som balsam för själen.

Jag började månaden med en stark stressreaktion under körprovet, likt en panikattack. Det blev tydligt att jag har försökt hålla ihop hela hösten med just det målet: att klara uppkörningen. Men jag gick itu redan innan jag hade en chans. Jag bokade direkt in nya körlektioner och har kört både privat och på körskolan varje vecka sen dess. Utsatt mig för stressen, lugnat mig, tränat mig i stresshantering.

Mest har det inte handlat om körningen, utan om hälsan. Jag har äntligen fått ett eget rum på jobbet. Dock har drygt två månader i öppna kontorslandskap och ständiga förflyttningar tagit på mig. Liksom en hög arbetsbelastning och fortsatta uppsägningar. Inre och yttre stress som jag inte har samma toleransnivå för nu. En vecka med en rejäl influensa var nog nödvändigt för att jag skulle få lite extra återhämtning. Jag har också ansökt om särskilt högriskskydd från Försäkringskassan då jag har många strödagar av sjukdom året om.

Jobbet innebär självklart även mycket fint. Klientmöten som känns meningsfulla, skratt med kollegor och utbildningar som får mig att växa i ryggrad och förståelse. I november fick vi möjligheten att lyssna till Lisbeth Pipping, som inte fick det stöd hon hade behövt som barn i en utsatt hemmiljö, och som idag föreläser om bl a det.

I tunga dagar kan ljuspunkterna sticka ut lite extra. Jag är tacksam för min förmåga att ta till mig dem och att samla på mig den kraften.

✨ Tass- och fotspår i snön från fåglar, hundar och människor (och kanske andra djur) som gått på samma plats.

✨ Att höra tåget åka över tågbron ovanför mitt huvud och förundras av vad människan kan skapa med fysikens lagar.

✨ Ljuset som bara uppstår av ett snötäcke.

✨ Att känna mig trygg i bilkörningen och få det bekräftat av körläraren bredvid.

✨ Snöpuder på gröna barrgrenar. Juligt!

✨ Skämt som kommer spontant från ingenstans och bara får en att skratta högt.

✨ Att bli bemött med tillit.

✨ Snöflingor som långsamt singlade ner en annars grå dag.

✨ Ett vitsippblad jag plockade med mig på skogspromenad. Som en påminnelse om våren i det grå.

✨ Novemberkaktusen som har blommat igenom hela november i sin förundrade prakt med ännu fler blommor än förra året.

✨ Bli påmind om den autentiska livskraft som alltid funnits med mig och tagit mig hit.

✨ Att dela en kopp te i skogen under varsitt paraply i regnets smattrande. Omsluten av det trygga samtalet.

✨ När Asla kurrar bara av att jag är nära.

✨ Tända ljus bland tusentals andra ljus för alla de själar som jag saknar här på jorden. Att säga deras namn ett och ett. Minnas. Ge plats för sorgen.

✨ Att jobba hemifrån en eftermiddag och vara så närvarande att jag fick flow i både samtal och dokumentation.

✨ Färgtonerna som bara kan uppstå i vinterns skymning i kontrast mot snötäckta träd.

✨ Hitta gul kantarell gömd i stenkanten.

✨ En ny kollega som efter ett kort samtal sa ”tack, jag behövde ditt lugn”.

✨ Dricka varmt te i minusgradig skogsluft.

✨ Stretcha ut de värsta knutarna i kroppen, lättnaden när det lossnar.

✨ Få sova bort några timmar när influensan var som värst och vakna i bättre skick.

✨ Ett paket med en utvald bok (någon som läst och tänkt på mig!) och mysiga teer som kom med posten.

✨ Bli uppringd av någon som känt tillit i samtal med mig och därför kunde söka stöd när det behövdes senare.

✨ Att få se ett barn växa av rätt stöd och våga ta sin plats i världen för första gången.

✨ Frostiga eklöv med frusna vattenpärlor.

✨

Vad har fångat din uppmärksamhet på sistone?

Stjärnögonblick från oktober 2023

Oktober inramas av orangegula trädhorisonter och ett insmygande höstmörker. Den försämring som skett i min hälsa, med ökad utmattning efter förändringar på jobbet, har varit påtaglig även i oktober. Jag har skalat av, prioriterat bort, begränsat intryck, ökat sömntimmarna och sänkt krav.

Skrivkursen sjätte och sista träff landade fint och jag är nyinspirerad i mitt romanprojekt. Även om jag är lite för trött för att helt få till det just nu känns det livgivande att ha den känslan igen.

Bortsett från arbete har jag fokuserat på målet om att ta körkort. Allt annat har egentligen fått stå tillbaka. Körlektioner och privat körning på helger och kvällar efter jobbet och intensiva teoristudier har avlöst varann. Jag klarade teoriprovet på första försöket och fick lite mer mental kraft av det.

Efter de flesta arbetsdagar har kroppen somnat i ren utmattning. Jag har kämpat på en stund i taget, satt gränser, signalerat mina behov och bromsat med enstaka sjukdagar. Utbildningsdagar om barnsamtal, delaktighet och unga lagöverträdare har varit bra ombyte för hjärnan. Liksom att jag har tagit alla chanser jag kan för att få dagsljus och naturnärvaro.

November har börjat som ett uppvaknande om att jag behöver bromsa ännu mer än jag tidigare trott. Låt oss vara extra rädda om oss själva och varandra den här vintern. Skapa stjärnögonblick i din vardag, se det som finns nära och vårda din självrelation lite extra. De råden ska jag ta fasta på.

Oktobers stjärnögonblick följer här.

✨ En lunchpromenad i dagsljus när det fanns möjlighet.

✨ Få tummen upp av en främling när jag övade backparkering med körskolläraren.

✨ Skratta så att det gjorde ont i magen när en deltagare på skrivkursen läste upp en enastående text skriven enbart med ord som började på F. Genialiskt!

✨ Virvelvindar med löv.

✨ Disiga horisonter där världen blir som ett mjukt konstverk att vila ögonen på.

✨ Doften av kardemumma.

✨ Strosa med en vän på Strängnäs marknad precis i lagom tid innan folkmassorna vällde över.

✨ Att klara teoriprovet på första försöket! Överväldigande glädje 😃

✨ Färgerna i skogen i oktober, löven och träden och vätan med solens skärpa när himlen är klarblå.

✨ Sparka runt i lövhögar (igelkottssäkrat först såklart).

✨ När min närmaste secondhandbutik fick in en hel kollektion skolplanscher och jag kunde knipa åt mig några stycken som jag tycker väldigt mycket om <3!!!

✨ Solskenet som fick björkens gula löv att lysa som egna solar.

✨ Barr som färgar skogsstigarna jordigt orangebruna.

✨ När jag kunde svara rätt på en övningsfråga om körteori för att jag tidigare samma dag hade mött situationen i trafik. När hjärnan kopplar i nya ämnen, häftig känsla!

✨ Omslutas av dimman som kompade bra med min känsla den dagen.

✨ När en förälder jag mötte i arbetet uttryckte att det kändes bra att prata med mig.

✨ Hitta “Vår gröna kokbok” för EN krona efter att ha hållit emot att köpa den nytt i flera år, på ett spontant loppisbesök.

✨ Att komma på mig själv med att kolla döda vinkeln när jag ”byter körfält” på promenaden. 😂

✨ Reflektioner av himlen och trädens färgrikedom i vattenpölar, som två världar i en.

✨ Förståelse från kollegor när min hjärna kraschar av alla intryck. Att få landa i acceptans för det även utifrån.

✨ Någon som finns där i andra änden av telefonen och bara låter mig få finnas i allt som känns.

✨ Värmen från kaffekoppen en kulen morgon.

✨ Att ha förberett mig med en trygg person jag kunde ringa oavsett resultat på teoriprovet. Så mycket självomsorg i det.

✨ Speglingar av att det jag genuint vill förmedla till andra når fram.

✨ Dricka termoskaffe med utsikt från ett berg och känna vinden i håret.

✨

Vad väcker din förundran?

Stjärnögonblick från september 2023

September. Min födelsedagsmånad som startade med något av det bästa jag vet: bröllopsfotografering. Marina och Jonathan skulle gifta sig och jag hade hedersuppdraget att föreviga dagen. Jag fylldes av kärlek i deras närvaro och september bjöd på strålande sol i Skövde.

Jag kom hem till en efterlängtad katt och en ny verklighet i arbetslivet. Omorganisering som innebär fler beredskapsdagar och fler arbetsuppgifter. I kombination med underbemanning och många nyanställda. Det hade ändå kunnat vara okej men en vecka senare flyttade vi till öppna kontorslandskap. Redan första dagen reagerade min intryckskänsliga kropp med fysiska stresspåslag som gjorde att jag fick gå hem och jobba. Jag har försökt anpassa på olika sätt för att skydda mig men det fungerar inte, vilket inneburit att jag har en rejäl försämring i mitt grundtillstånd av smärta och utmattning nu. Möte med chef väntar för att åtgärda det.

Därför har september varit en tung månad med låg energi. En del saker har ju behövt göras trots det även på fritiden. Annat har tillfört i alla fall mental energi, såsom en kvällskurs i skrivande via Studiefrämjandet och körkortsstudier som stadigt leder mig mot mitt mål och de som sen kan följa. Kvällsdopp i ån, en ledig födelsedag till skogs med en viktig medmänniska och bildbehandling har gett återhämtning. Här är de glimrande stunder som stannat kvar lite extra:

✨ Dimmiga morgnar och kvällsdimmor som sveper in i mig med sitt lugn.

✨ Bli upphämtad av en vän efter lång tid ifrån varandra och känna hur det var som att vi sågs igår.

✨ Att sitta rygg mot rygg och känna trygghet stråla både inifrån och utifrån.

✨ Få höra från en fd kollega att jag har ”kommunens största hjärta”.

✨ Dricka te i skogen under myggnät.

✨ En födelsedag helt utan förväntningar. Friden som sänkte sig i min kropp av det.

✨ Skämt med kollegor som spårade ur direkt.

✨ Myggmedel! Livräddare för sinnesron vid kvällsdopp och skogsnärvaro.

✨ Kämpa för att en familj ska få rätt hjälp och att jag kunde stå på mig tills det blev verklighet.

✨ Svampfynd av alla möjliga sorter.

✨ Ljuset som bara kärlek kan skapa i ett par ögon.

✨ Spendera födelsedagen till skogs i vilsamt sällskap.

✨ Kärleken mellan Marina och Jonathan som landade så mjukt och smittade av sig hela bröllopsdagen.

✨ När en fd klient som känt misstro mot socialtjänsten vågade höra av sig till mig för att be om råd.

✨ En gåva på födelsedagen som verkligen satte sig i hjärtat: en serie blomvaser för vårblommorna.

✨ Fynda flera Gröna Anna-tallrikar till min samling till snälla loppispriser.

✨ En rosafärgad skymning speglad i Mälaren.

✨ Färgen på ekollon.

✨ Kyrkvärden som hjälpte mig som fotograf att få koll på läget en kvart innan det var skarpt läge för vigsel.

✨ Vinden i håret på toppen av ett berg.

✨ Landa i en djupare jag-känsla som jag har saknat efter de senaste årens turbulens.

✨ Black-out poetry.

✨ Rödspräckliga höstlöv.

✨ Att jag vågade ta steget att gå till tandläkaren efter 15 års uppehåll pga tandläkarskräck, klarade av undersökningen och dessutom fick besked att det såg ovanligt bra ut efter alla dessa år. Vilken stor oro som släppte i det!

✨ Det underhållande fyllesnacket på bussen hem från bröllopsfesten mitt i natten. När ingen kan hålla sig för skratt för att det är så absurt och ofiltrerat.

Vilka ögonblick har glittrat till hos dig den senaste tiden? ✨

Stjärnögonblick från augusti 2023

Dagarna springer iväg i september. Augusti var min semestermånad och den innehåll både en ilande smärta och en djup visshet i att landa i mig själv. Det blev inte som jag hade önskat, men som så ofta blev det nog precis vad jag behövde. Jag kraschlandade efter intensiva arbetsveckor och fick släppa taget om det mesta.

Jag ställde in en veckas planerad intensivkörning på körskolan för att återhämta mig. Jag skalade av och ställde om. Veckan efter orkade jag köra varje dag igen, efter att ha släppt alla prestationskrav. Jag fortsatte mina kvällsdopp, spenderade all tid jag orkade i skogens lugn och plockade svamp om och om igen. Min längtan efter att resa bort och träffa vänner fick skalas av till verklighetens förutsättningar. Ett besök i Stendörrens naturreservat fyllde på kraft i vilsamt sällskap. En loppisrunda med en nära saknad vän omslöt mig i trygghet.

När jag återvände till jobbet väntade en ny verklighet. Omorganisation med många nya kollegor, andra som slutat och saknades, och i väntan på att flytta från kontorsplatser till öppna kontorslandskap. Jag hade med mig en grund som inte kunde rubba mig. I augusti återfann jag min egen livskraft och tog avstamp i den.

Här är några av de stunder som jag hämtade kraft ur:

✨ Att tappa rum och tid i den förtrollande dimman i skogen och skratta för mig själv när jag i beckmörkret ändå känner min skog så väl att jag kunde ta mig hem.

✨ Möta en vuxen person som lärde sig cykla och ge några uppmuntrande ord. Sånt mod att ge sig på det som vuxen!

✨ Bestämma mig för att släppa tidspressen kring körkortet. Som att all stress rann av mig i den stunden.

✨ Få höra orden ”jag är här” i nära ögonkontakt.

✨ Ta med mig en liten korg ut på balkongen och låtsas att jag gick runt och skördade i min trädgård i kvällssolen.

✨ Ta mig till tjärnen som bär minnen av omsorg och låta den känslan få landa i mig där i det spegelblanka vackra.

✨ Skuggor av träd och gräs i kvällssolen.

✨ Hur väta gör naturens konturer djupare och tydligare.

✨ Att min körlärare erbjöd sig att köra med mig på helger för att det ska bli mer hållbart för mig.

✨ Att hitta en fem-klöver 🍀

✨ Bad i en rosa skymning.

✨ Den svindlande känslan av att blicka ut över Sörmlands skärgård från ett utkikstorn i Stendörrens naturreservat.

✨ Att bestämma att ”vi ses vid grusvägen”.

✨ Sarah Blondins trygga röst som så ofta rör mig till tårar i omsorg om mig själv.

✨ En vilsam dag med en nära vän när vi besökte Sörmlands längsta loppis. När resan är viktigare än målet.

✨ Fåglarnas vackra v-formationer över en blå himmel.

✨ En spirande glädje i bröstkorgen.

✨ Att känna oron landa i kroppen under en långpromenad.

✨ Närvaron av andra människor som klickar i min egen energi. Att kunna vila i det sällskapet.

✨ Morgondagg i gräset.

✨ Att plocka havreblommor för höstens teblandningar.

✨ Gnugga sömnen ur ögonen.

✨ Att simma med en (till synes ofarlig) bäver några meter bort.

✨ Hitta ett hav av svart trumpetsvamp och dessutom stolt fjällskivling strax därefter!

✨ Solrosorna som växt upp i dikesrenen längs ett stort område utanför Eskilstuna.

Har du några stjärnögonblick som stannat kvar hos dig?