Stjärnögonblick från oktober 2025

Oktober är omslutande dimmiga morgnar, eldiga höstträd och kallare grader. Om det är något jag har förundrats mest över denna månad så är det uppenbarligen dimman. Mitt favoritväder alla gånger.

Det känns nästan orimligt att jag har kunnat göra så mycket i oktober. Tack och lov började jag månaden med några dagars semester för att hinna ikapp det andra i livet och lyssna in mig själv.

Jag har varit extra dagar på jobbet i oktober då jag har haft ansvar för vår årliga egengranskning. Det har också skett ovanligt många oväntade vändningar i mina klientkontakter som tagit extra tid. Den senaste ändringen i arbetssätt synkar inte heller helt med att jag jobbar deltid, vilket blir en utmaning i sig. Det ändras igen efter årsskiftet. Hoppas att sista terminen med studier ska synka bättre med jobbet.

Sista terminen? Ja, jäklar. Snart är jag 75 % samtalsterapeut. Något jag redan omfamnar helhjärtat med mina underbara modiga träningsklienter, förberedelser och efterreflektioner av sessioner, handledning och utbildningspass. Jag känner mig mer grundad i rollen och i mina bedömningar, mer ”hemma” i ACT och hur jag förhåller mig till min egen psykologiska flexibilitet som terapeut. Mäktig känsla!

Utöver jobb, studier och klienter har jag haft två andra projekt igång. Helgen 18-19 oktober höll jag och min kursare en workshop i ACT och uttryckande konst för 6 deltagare. Efter månader av förberedelser blev det verkligen SÅ bra! En verkligt vacker process i närvaro och trygghet.

Det andra projektet är ett fotojobb med en person som ger mig ljuvlig energi. Hon skapar en yinyoga-kortlek med positioner som inspiration för den som vill variera sin praktik. Briljant idé! Och inom ett par veckor (peppar peppar) är den redo för tryck! Så det är vad jag gör kvällar och helger. När jag inte hänger i skogen. För ja, det ruckar jag inte på. Hur lång att-göra-listan än har varit i oktober (ibland 40 punkter för en dag) är det återhämtningen bland träden som gör all skillnad för mig. Träden som bara låter mig få vara. Där behöver jag inte göra. Den balansen är helt avgörande.

Nu ska jag trappa ner görandet och gå in i vintervilans varande. Mindre jobb, mer klientfokus, mindre prestation och deadlines och mer närvaro.

Så, här är några stunder av närvaro från oktober:

✨ Träffa på en gosig katt på gatan och få klappa länge, länge.

✨ En föreläsning i traumamedveten omsorg som gav handfasta verktyg i arbete med människor i kris.

✨ Att mötas av respekt och förståelse när jag bad om hjälp och att få stå i både min sårbarhet och styrka samtidigt. Jag behövde förbereda mig själv inför en utmanande situation som väcker gamla smärtsamma erfarenheter. 

✨ När löven lägger sig som broar över lervägarna. 

✨ När en klientens ögon lyste av engagemang och hen sa ”det här är viktigt på riktigt”. 

✨ Dimman i skogen om morgonen när vägen bara stegvis syns framför min blick och trädens struktur och färg blir framträdande i det grå. 

✨ Blicka ut från ett berg och se regnmolnen närma sig, med regn längre bort vid horisonten.

✨ Känna den heliga ilskan i att minnas hur mitt yngre jag blev lämnad ensam. Kraften i att idag vara en vuxen som står upp för henne och ser henne.

✨ Fascinationen över hur stora hattar svampar kan ha.

✨ Tid att vara. Bara vara.

✨ När mitt inre ACT-väsen dök upp och sa ”låt det rulla” när stresstankarna spann iväg.

✨ Min varma mössa som håller om i kalla väder.

✨ När en deltagare såg valv i ljushållarna (formade som lotusblommor) efter läsningen av dikten ”Romerska bågar”. Nu påminns jag om det med värme varje gång jag tänder dem. 

✨ Studier i höstskogen med fågelsång och lövprassel som bakgrundsljud.

✨ Eldiga färger i lönnträden 🍁

✨ Känslan av synkronicitet med min kursare när vi under månader i process levererade workshopen, sida vid sida. Att fylla i varandras mellanrum. 

✨ Att ha en god energi när jag behövde få många uppgifter gjorda på kort tid.

✨ Den trygga atmosfären i workshop-gruppen som gav utrymme för upplevande och delande i modig sårbarhet.

✨ Att få uppleva när en klient lägger märke till sin egen process.

✨ Två bockar som tornade upp sig på kullen i dimman som i en gammal saga.

✨ Ett samtal som jag oroade mig för som istället blev motsatsen: ett inlyssnande samtal där jag kände mig sedd och hörd.

✨ När jag gjorde mitt dagsschema och la in ”lyssna inåt” som en aktivitet i en intensiv dag.

✨ När klienten och jag matchade färg på kläder i sessionen.

✨ Att öva på busighet och lek som en del av min egenterapi i ACT. Otroligt roligt (och ganska obehagligt sårbart). Som när jag på min morgonpromenad tog några steg baklänges mitt i morgontrafiken.

✨ Att möta Stockholmsmorgonen i dimman och att veta att jag ska till ett sammanhang som tar emot mig precis som jag är.

✨

Vad har förundrat dig i oktober?

Stjärnögonblick från september 2025

September är regnrusk, höstvindar och brittsommar. Regnbågar och solregn, sjunkande temperaturer och en hösttermin som drar igång. September är födelsedagsmånaden och i år firade jag dagen med kursarna på ACT-utbildning, med sång och kramar. Vänner överröste mig med kärlek både före och efter dagen.

Höstens energi drog in som förväntat med extra täta utbildningsträffar i Stockholm. Varje vecka fick jag spendera en eller flera dagar med kursarna i handledning, pass om beteendeanalys och om ACT i grupp. Ihop med det praktiska arbetet med träningsklienter och all ny kunskap som gradvis landar av litteraturen har växandet ibland gett mig svindel. Det är som om nya nivåer av metodens förhållningssätt klickar i mig snabbare än jag själv hinner registrera. Rätt som det är märker jag bara att jag gör annorlunda i terapisessionerna. Mäktigt!

På jobbet har det varit en del skiften och förändringar som jag inte riktigt har landat i än då jag ju bara varit där halva veckor. Jag har en ny teamledare, ett nytt team och har nu gått grundutbildningen i Signs of Safety - ett arbetssätt för socialtjänsten som jag verkligen gillar och nog till stor del egentligen anammar redan. Det är dock en hel del nytt att integrera i mig.

Utöver jobb och utbildning har jag också två projekt pågående. En vacker mulen septemberdag hade jag och Kajsa en magisk eftermiddag för att skapa foton inför hennes kommande yogakortlek. Bildbehandlingen tar sin tid och är också utvecklande. Att få jobba med just Kajsa gör det så meningsfullt och inspirerande!

Om några veckor är det dags för mig och min kursare att hålla en workshop i ACT och uttryckande konst (i Eskilstuna). Vi har förberett intensivt, planerat materialinköp, marknadsfört och brainstormat och strukturerat de två dagarna. Än finns det platser kvar!

Eftersom jag visste att det skulle vara en intensiv månad ansökte jag redan i somras om semester den här veckan. Det gjorde det möjligt för mig att ta mig iväg till min vän Elina i Varberg några dagar. Något vi pratat om i många år. Och när jag började skriva detta var jag på väg hem från dagar av bad i havet, öppna nära samtal och varma kramar. Jag önskar att oktober ska bli en månad där saker mer faller på plats och det intensiva tempot jämnas ut.

Mina bästa ögonblick i september:

✨ Känna en så innerlig omsorg över det barn jag en gång var när jag besökte en av barndomens platser på nytt.

✨ Äntligen komma fram till Varberg och få krama om Elina!

✨ Att höra en stor fågels vingslag genom luften över ån.

✨ Snubbla över ett hav av trattkantareller.

✨ Månstenen som finns nära mig sedan jag fick den i födelsedagspresent av en dyrbar person. Så vacker!

✨ Ett mejl som berörde djupt och skickade in strimmor av hopp i något som är svårt.

✨ Vila ögonen i rådjursögon. Så nära, så nära.

✨ Att få höra ”jag fick sån energi av att höra din röst” och känna att det är så ömsesidigt.

✨ Två dagars utbildning med mina kursare som kändes som en retreat av närvaro, perspektiv, insikter och kroppslig sinnesro.

✨ Solnedgången över havet från Getteröns klippor.

✨ Bli inspirerad till tusen av en utbildare i Signs of Safety och att när jag uttryckte det bli speglad i att jag tycks ha förhållningssättet med mig. Fin bekräftelse på det jag också kunde känna i mig.

✨ En förmiddag på jobbet då jag för ovanlighetens skull kunde rycka in och hjälpa till. Att få vara till nytta lite extra.

✨ Bada i solnedgångens sista strålar i havets salta vatten med en vän vid min sida.

✨ Landa på en väns brygga i dagens sista solstrålar.

✨ Skriva på tåg! Bokprojektet som börjar vakna till liv igen.

✨ Utsikten från Hiaklittens sista stopp efter en lång vandring och när Elina sa “fota du så sätter jag mig i mitt träd” och hur hon tog den platsen som att den var gjord för henne.

✨ När svindeln över all ny kunskap kunde landa djupare som insikter och visshet.

✨ Att uppleva mig själv göra det jag så länge tänkt att jag inte kan, och göra det på mitt sätt.

✨ När en person jag ofta möter på skogspromenader sa ”du ser alltid så glad och vänlig ut, jag blir glad när jag ser dig”.

✨ Strosa på konstmuseet och på Eskilstunas gator sent under kulturnatten i en reflekterande tystnad.

✨ Att bli så berörd och uppfylld under fotosessionen att jag både skrattade högt och blev tårögd flera gånger.

✨ Pirret i magen av de första deltagarna till workshopen.

✨ Planera en resa till en vän för första gången på flera år. Den ovana känslan av frihet i tid och rum som öppnas.

✨ När solens sken kom fram just under den del av fotosessionen då vi skulle porträttera vilopositioner. Moder Jord var i synk med oss i varje steg.

✨ Att betrakta morgondimman över Sörmland från tågfönstret, med barnets förundran i blicken.

✨

Vad fångade din uppmärksamhet i september?

Stjärnögonblick från november 2024

November är dimmiga morgnar, minskande tillgång på dagsljus och tillåtelsen att mysa in sig hemma. Jag har varit tacksam för fler soliga dagar än vanligt och tagit tillvara på alla chanser till dagsljus med promenader under klar himmel. Det har gett mig mental kraft att ta av när livet svept med mig i sina mer intensiva rörelser.

Efter att ha insett orimligheten i min arbetsbelastning redde jag ut situationen med min chef. Lösningen blev att jobba ikapp under några extra arbetsdagar för att framöver kunna hålla nere nivån. Jag är så gott som i balans nu. November har inneburit många prövningar i relation till min arbetsplats och jag har fått träna mig i gränsdragningar både i min egen ambition och önskan och i det yttre. Jag landar i tydligare konturer. Gradvis börjar jag också känna mig närmare några kollegor. Kanske är den där relationströttheten efter alla separationer och nya ansikten på jobbet (och privat) de senaste åren på väg att lätta? Det känns så. <3

Parallellt med jobbet har jag varit några vändor till Stockholm för utbildningen till ACT-terapeut och arbetat med studieuppgifter både själv och i studiegruppen. I november har jag fördjupat mig i anknytningsteori, motiverande samtal och gått djupare in i förståelsen för ACT. För varje kurstillfälle kommer jag närmare mina kurskamrater och känner mig så tacksam för de förtroenden de ger och den värme jag möter. Det är omvälvande och ibland överhettas både hjärna och kropp av allt nytt som processas. Jag är bra på att ta hand om mig både inför, under och efter intensiva perioder. Den förmågan, som jag ironiskt nog utvecklade genom ACT-terapi, är guld värd nu.

Här är de ögonblick som har fångat mig i november:

✨ Hur min fascination och trygghet inför dimmor och skuggor bara ökar över tid, och att jag ler lite för mig själv i det eftersom de flesta andra skull tycka att det är ganska kusligt med mörka dimmiga skogar. Där går jag runt och myser, hehe. (Liiite häxvarning på den kanske).

✨ Stjärnklar himmel i minusgrader.

✨ Att äntligen komma hem efter tågstrul.

✨ De första snöflingorna singlande ner lugnt och vackert.

✨ Livskraften i att äga sin berättelse som Ebonita Baldeh förkroppsligade så starkt i sin föreläsning. Gåshud, kalla kårar och medkännande tårar avlöste varandra den kvällen.

✨ Solens strålar över Stockholmsmorgonens liv och rörelse.

✨ Förtroendefulla sårbara samtal med modiga kurskamrater.

✨ Frostbeklädd skog, från löv och strån till trädtoppar i vita konturer.

✨ Engagemanget och autenciteten hos Malin Drevstam i två dagars föreläsning om anknytning. Inspirerande!

✨ Brinnande skymningar.

✨ Hålla en presentation för arbetskollegor och känna kroppen påminna mig om att detta med att tala inför publik är ett av mina starka element. Mer av det i framtiden hoppas jag!

✨ Att uppleva en förälder stötta sina barn i att prata om svåra saker på ett inkännande och stärkande sätt.

✨ Blå himmel och sol.

✨ Få bekräftelse i utbildningen på att de samtalstekniker jag använder fungerar och varför.

✨ Novemberdimman, så mjuk och tyst den gör världen (ja, jag säger det igen).

✨ Isens form och mönster, slipade i forsens rörelser.

✨ Få flow i skrivandet av en studieuppgift efter att ha fått ett fint stöd av en kurskamrat.

✨ Att avsluta en arbetsvecka med en nöjd känsla av att ha gjort nytta och samtidigt kunnat värna om min egen energi.

✨ Vetskapen om att min vän tittar till Asla när jag är borta långa dagar på utbildning.

✨ När jag nästan försov mig, och det var precis det jag behövde.

✨ Guldljus strilandes genom trädstammar mot mitt ansikte när jag låg i hängmattan en dag - i slutet av november!

✨ Krypa ihop med Asla nära i en varm säng.

✨ Möta spöken från det förflutna och med andetaget släppa obehaget det väckte. Att känna att jag har lämnat så mycket mörkt bakom mig. Det är bara skuggor nu. Jag kan vara ljuset.

✨ Att se ett projekt som jag har lagt ner själ och hjärta i under lång tid bli verklighet: att öka barn och ungas känsla av trygghet i den fysiska miljön på socialkontoret utifrån deras egna förslag och önskemål. Blir djupt berörd av att se det hända.

✨ Kika in en stund på julmarknaden för lite mysstämning med bekanta ansikten, hantverk av högsta kvalitet och vackra ting.

✨

Vad har fångat sin uppmärksamhet i november?

Stjärnögonblick från oktober 2024

Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

Stjärnögonblick från september 2024

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.

✨

Vad ger dig en känsla av närvaro?