Stjärnögonblick från oktober 2026

Oktober är morgondimma som sveper in världen i en mjölkvit mjukhet, viskningar från fallande löv om att sakta ner och släppa taget. Oktober är ensiffriga grader i luften med andningsrök och droppar av fukt i gräset. Oktober är självlysande gula och orangea trädkronor och dagar som blir allt mörkare. Vintertiden tar vid och tekoppar dukas fram i kvällen.

Oktober har varit en tuff månad känslomässigt. Ett besked som jag väntat på blev verkligt. En dörr på glänt blev en vidöppen dörr och mitt inre drabbades av ett genomträngande ljus med skarpa skuggor. Smärtpunkter av sorg och självtvivel väcktes upp. Ännu har jag inte helt landat på två stadiga ben, men med tid vet jag att det ger sig. Det som känns behöver få kännas. Smärtan luckras upp med ömhet inför mig själv, mina tidigare åldrar och med förståelse som håller om hela mig. Det fridlysta rummet får nya dimensioner.

Arbetsdagarna rullar på med möten och samtal som berör på sina unika sätt. Barns tårar, föräldrars oro, lekfulla barnögon, skratt från magen och när någon tar ansvar för sina handlingar och tar sig bortom skammen. I oktober har jag också haft ett extrauppdrag som samordnare av våra egenkontroller och genomfört en workshop i olika verktyg för barnsamtal med mina kollegor. Utöver det har jag haft några härliga terapisessioner och deltagit i ett par webinarium, bl a om skrivande och ett om validering.

Oktobers höjdpunkt var nog ändå att se Winnerbäck live i Eskilstuna. Jag hade till och med glömt att jag köpt biljetter. Livemusik är oslagbart. Trots att jag var i ett ganska risigt skick lyckades jag hitta strategier för att sedan bara kunna njuta fullt ut med musiken pumpandes i ådrorna. En annan vilsam stund var med en vän på en spontan loppistur ut till Närsjö gård och vidare till ReTuna. I vackra oktobers sista dag.

Naturens famn har tagit emot mig som alltid, i skarpa soldagar och gråa molndagar. Där hittar jag hem. Kanske har det varit lite extra viktigt i och med det som stormat på insidan, att det inre har kunnat slå följe med höststormarna och få virvla som det vill.

Oktobers ljusglimtar:

✨ Ljuset som aldrig är så vackert som genom gamla fönster. Med höstpaletten som bakgrund.

✨ Att ha en vän som också mediterar på morgonen och att dela det inför dagen som väntar. 

✨ Få höra från min teamledare att hon och min chef ofta pratar om hur de uppskattar mig och mitt arbete.

✨ Kunna använda ny kunskap i möte med föräldrar på ett hjälpsamt sätt.

✨ Att vara okej med att inte veta, inte ha några svar. Att det är som det ska.

✨ Sjörök över ån ihop med guldiga höstlöv i skymningen.

✨ Ett webinar om validering som satte ljuset på att jag naturligt validerar mest på de ”högre” nivåerna. Det gav självmedkänsla i förståelsen.

✨ Ett barn som blev lugnat i stark rädsla och med lite tid och tålamod kunde sitta avslappnat i rummet.

✨ Hur naturens texturer och former ramas in av frosten som följer bladens kanter och blir höljen över strån och grenar. Färgerna och texturerna som kontrast till det vita gnistrande.

✨ Slutföra en känslomässigt krävande uppgift.

✨ Att möta en rådjursblick i en violett skymning.

✨ Vitt brus i öronen i folkhavet som gjorde det möjligt att minska påfrestningen. Lättnaden och tacksamheten i det.

✨ När kassörskan spontant sa ”du strålar, jag ville bara säga det”. 🥰

✨ En långsam morgon i en annars intensiv vecka.

✨ Att ramla på trattisar i skogen. Äntligen! Jag som trodde att det var kört för i år, men sån lycka att se dem komma upp.

✨ Min mjuka sammetströja som blivit en ny vardagsfavorit.

✨ Kunna vara autentisk på ett hållande sätt som hjälpte en klient att också vara det i samtalet.

✨ Att känna mig nöjd långt i efterhand över att jag orkade tvätta alla fönster i somras.

✨ När Winnerbäck spelade Söndermarken och lät publiken sjunga med i slutet av första versen - om nyponbuskarna. Gåshud!

✨ Få höra ”Du är verkligen en sådan person man vill ha bredvid sig när någonting händer” efter att jag hade ingripit vid en misshandel och tillkallat polis. 

✨ Ta mig igenom något som verkligen kändes övermäktigt och hitta egna strategier för att vara med de svåra inre upplevelserna stund för stund. 

✨ Skratta tillsammans åt reklam som får hjärnan att bli lite tokig, som texten ”ladda med grönt” med bilder på röda grönsaker. 🤣🙈

✨ Att bli mottagen i sårbarhet och bli validerad i det. 

✨ När det var uppehåll från regn en hel kväll (i värsta regndagarna) så att mina skor hann torka 😅

✨ Säga hej till fåren varje morgon och fascineras över hur de går där och betar i alla väder. Så lugna och trygga varelser på något vis.

✨

Vilka ljusglimtar har nått dig i oktober?

Stjärnögonblick från september 2026

September är morgondimma, svampar som växer upp i mossan, löv som byter färg och mörkret som kallar till vila. Jag fortsätter bada i åns sjunkande temperatur och ser ceriserosa solnedgångar färga molniga himlar. September skickar kraftfulla vindar och regn som sköljer bort sommarens sista spår. Ändå vill blåklockan och rödklövern fortsätta lysa en stund till.

Det har varit en intensiv höstuppstart på jobbet, som så ofta när skolorna startat igång efter sommaren och nya former av samverkan ska initieras. Mellan möten, telefonsamtal och dokumentation har en del utvecklingsarbete också engagerat såsom samverkansdagar med förebyggande socialsekreterare och även utredningsenheterna. Jag har också varit i full planering som samordnare inför årets egenkontroller och inför en workshop om olika verktyg i samtal med barn. Intensivt, och intressant!

En dag i veckan byter jag yrkesroll till samtalsterapeut och egenföretagare. Det är en ynnest att få ägna tid åt mitt största intresse: att försöka få människor att förstå sig själva bättre. Jag har startat upp med nya klienter och har kvar några sedan tidigare och varje gång samtal ger mig så otroligt mycket. Tänk så mycket kraft det finns i oss människor! Jag startar långsamt, med påfyllning genom handledning, kompetensutveckling och utforskande av möjligheter att växa. Jag använder också tjänstledigheten för återhämtning (dvs tid i skogen) och mindfulness, då det är grunden för att jag ska kunna möta mig och andra i autenticitet. Jag behöver praktisera det jag lär ut.

Födelsedagen firades på mitt bästa sätt. Jag jobbade halvdag hemifrån och drog sen till skogs med hängmatta, termos och badkläder för ett sent dopp. Jag uppskattar att mina vänner firade mig utspritt under september så att jag har hunnit bearbeta uppskattningen på mitt sätt och njuta länge av deras kärlek.

Jag har besökt loppisar, de lokala smedjornas mysiga höstmarknad och fick tag på några äpplen under äppelplockardag på Lagersbergs säteri. Jag plockade lite mer skräp än mitt vanliga dagliga bidrag på den officiella skräpplockardagen. Under Eskilstuna kulturnatt gav några väl valda programpunkter glädje mitt i pågående smärtskov. På valdagen röstade jag för en hållbar värld och kunde inte somna förrän de rödgröna rösterna övervägde. September har på många sätt visat sig som skördemånad.

Den senaste tiden har jag utmanats i mitt inre på sätt som tagit enormt mycket kraft, och samtidigt stärkt mig. Jag har gått igenom djup sorg och hittat den djupaste kärleken till mig själv också där, i sorg och förundran. En stor pusselbit har fallit på plats. Just nu är smärtan och sorgen allt för nära för att det ska gå att dela, och jag behöver landa mer med mig och i vem jag vill dela vad med och var. Jag vill kanske bara påminna om att de här ögonblicken jag delar, och det liv som pågår som en stabil grund, är valda delar. Du vet, ett liv innehåller så mycket. Varje dag händer livet.

Stunder då jag, som Madicken säger, har känt livet i mig i september:

✨ Solregn i guldljus. Magi!

✨ Att bli sedd på djupet och dela det högt, med en tårögd blick till svar.

✨ När det hade regnat hela dagen och den gyllene kvällssolen bröt igenom molnen lagom till kvällsbadet. 

✨ Min nya kollega som inspirerar mig att klä upp mig och vilja känna mig fin. 

✨ Kunna kontrollera andningen när kroppen chockas av vattnets kyla och känna sig stark på ett djupt plan. 

✨ Höstmarknad med lokalproducerade växter, grödor och hantverk i alla former och färger. Hållbar rikedom! 

✨ Sitta med en vän i varsin hängmatta i skogen och djupfokusera på en krävande uppgift ihop.

✨ En blåklocka bland vissen natur.

✨ Samtalen med människor som går från rädsla till trygghet, och att få ge en annan bild av vad socialtjänsten kan vara.

✨ Få hem min födelsedagspresent till mig själv på min dag. Precis som min inre förälder hade planerat. Dessutom något jag har längtat efter sedan 2015: en yogamatta i ull. 

✨ Moln som ser ut som eldar i solnedgången.

✨ Den spegelblanka ån omsluten av annalkande höst. 

✨ Att teknikerna fick ut nyckeln 5 minuter innan mitt nästa möte när den hade fastnat i låset. 🙏🏼

✨ Att kunna förklara olika vägar att närma sig ett problematiskt beteende så att klienten förstod syftet.

✨ Inspirerande introsamtal med ny klient och känslan ”det här kan jag”.

✨ En kolfjäril bland astern i septembers slut. Som sommar.

✨ En gullig lapp och utvalda teer från en ny kollega som lyste upp min dag. 

✨ Bli uppfångad i en svår arbetssituation och få det stöd jag behövde.

✨ Prata med en vän i telefon och bara vara tillsammans i en trött kväll, tills vi bestämde oss för att “tanterna” kanske skulle sova tidigt ändå. 

✨ Ett valresultat som gav lite mer hopp för framtiden. 

✨ Att få hjälpa en vilsen man att ringa taxi och prata livshistorier en stund, människa till människa.

✨ En bukett liljor som fick mitt hem att lukta ljuvligt i flera dagar. Att ha en vän som vet vad liljor betyder för mig. 

✨ Få ännu fler lager av förståelse för mig själv som barn och känna hur ömheten inför den lilla jag växer.

✨ Att jag redan efter en månad med enskild firma ser att första halvåret går ihop ekonomiskt, vilket räcker mer än gott för mig i detta läge.

✨ Skratta tillsammans med föräldrar i ett möte pga språkförbistringar där ett litet ord kan skapa stora missförstånd. 

✨ Ett mejl från min chef med rubriken ”Tusen tack för att du är du” som gick rakt in i hjärtat. Att känna sig genuint uppskattad för den jag är. 

Födelsedagspresenter från vänner som vet vad jag gillar, från olika håll. Först kaffe.

✨

När har du känt livet i dig på sistone?

Stjärnögonblick från november 2025

November är dimmiga morgnar och skymtande blå himlar, frostbeklädd natur och längtan efter dagsljus.

Med en viss brist på energi och högre smärtnivåer har jag tagit mig igenom november. Marginaler för återhämtning, extra sömntimmar och sänkta krav har varit hjälpsamt. Det tuffaste är att ställa om, att märka hur jag fungerar sämre rent kognitivt och acceptera det. November har också kommit med smärtsamma påminnelser och nya perspektiv gällande människor i mitt förflutna. Precis som med annan smärta behöver sorgen och ilskan få finnas och få sin uppmärksamhet tills jag kan grunda mig på nytt. När gråten får skölja igenom smärtan finns det nytt utrymme att andas i.

Utbildningens tredje termin har inneburit handledning och pass om parterapi, funktionell analytisk psykoterapi och självmedkänsla i Stockholm. Klientarbetet fortsätter att berika mig med sina utmaningar och innerliga stunder. Både utbildningspass och egna klientsamtal rör om i mig och ger mig nya perspektiv på mig själv och andra. Ibland känner jag mig helt vilse och ibland är det så självklart.

Arbetsdagarna har känts mer slitsamma än vanligt tills jag insåg orsaken: att jag nästan bara har beredskap de dagar jag jobbar. Det blev tydligare varför det har varit så svårt att planera min tid på jobbet och jag kunde lättare anpassa mig efter det. Jag har knutit ihop höstens projekt med en presentation för enheten av vårt arbete och känt stolthet i det. Jag har avslutat en utbildning om kopplingen mellan beroendesjukdom och våld i nära relation som kom nära och gav perspektiv. I slutet av månaden har jag förberett mig för medarbetarsamtal genom att utvärdera och se vad jag vill utvecklas i kommande år.

Säsongen för energilöshet och ökad värk visade sig synka med att både vårdcentralen och Försäkringskassan har orimliga väntetider… Det är också ganska orimligt att varje år gå igenom långa administrativa processer för en kronisk sjukdom som inte kommer ändras. Det är lite extra skört ekonomiskt efter 1,5 år på halv lön - men än håller jag i.

Det kanske största stjärnögonblicket i november var nog ändå när jag kunde leverera de sista fotona till Kajsas yinyogakortlek! Så genuint vackert att få göra detta med henne och dessutom i en anda av autenticitet, kärlek och närvaro. Här kan du beställa den!

Några andra ljusa stunder i november:

✨ Att ha en höstjacka som är som en mysig sovsäck.

✨ Svärmande malfjärilar i mörkret som lyste upp i gatlyktornas sken.

✨ Göra en övning i handledning (om min utmaning att ev. starta eget företag) och gå igenom både rädsla och sorg för att sedan möta min inre kraft än starkare när de känslorna hade fått flöda igenom.

✨ Utsikt över frostbeklädd natur från bergstoppen.

✨ Ett samtal med en förälder som sökte stöd som öppnade upp henne inför sin egen förmåga att be om hjälp.

✨ Möta en eldig skymning längs horisonten en vilsam stund på berget.

✨ Stjärnan på administrationen som sätter upp träffande citat år efter år och prickade helt rätt i känslan av november med ”Allting går, och går det inte så går det ändå”.

✨ När vi alla stannade upp i förundran under ett stort nätverksmöte för att betrakta den första snön falla.

✨ Krypa under värmefilten när smärtan tog överhanden och känna sömnen falla över i lättnad.

✨ Allhelgonaljusen som tröst i sorgen.

✨ Att ha en förstående huvudlärare när deadline för en studieuppgift blev för snäv - och få extra tid.

✨ Nysandad gångbana längs vattnet efter månader av översvämmade ställen.

✨ Rollspel om parterapi där mina kursare gick all in och skapade en rejäl utmaning för vår handledare! Så roligt!

✨ En vän som öppnade upp i något svårt och släppte in mig i det.

✨ Frostkanter på löven och grässtråna. Naturens kreativitet!

✨ Återknyta till berättelsen i skrivandet de stunder som ges och känna det som ett pågående liv inuti.

✨ Få bekräftelse på att de svåra val jag gjorde för några år sedan var viktigare än jag då förstod.

✨ Låta mina skoavtryck fylla i andras i decimeterhög snö.

✨ Bli så berörd av att se min träningsklients skiftning de senaste månaderna och höra hen själv säga ”jag känner det själv”. Det strålar ut och in!

✨ En vän som kom med en ljusbukett. Så vackert och berörande!

✨ Dyka förbi julmarknaden i stan bara för att få lite kramar och vänliga ansikten.

✨ Dricka te och skriva dagbok i skenet av levande ljus.

✨ Gnistrande snö i skogslandskapet.

✨ Blå himmel ovanför Riddarholmen på lunchrasten. Inte fy skam i november!

✨

Vad har lyst igenom till dig i november?

Stjärnögonblick från oktober 2025

Oktober är omslutande dimmiga morgnar, eldiga höstträd och kallare grader. Om det är något jag har förundrats mest över denna månad så är det uppenbarligen dimman. Mitt favoritväder alla gånger.

Det känns nästan orimligt att jag har kunnat göra så mycket i oktober. Tack och lov började jag månaden med några dagars semester för att hinna ikapp det andra i livet och lyssna in mig själv.

Jag har varit extra dagar på jobbet i oktober då jag har haft ansvar för vår årliga egengranskning. Det har också skett ovanligt många oväntade vändningar i mina klientkontakter som tagit extra tid. Den senaste ändringen i arbetssätt synkar inte heller helt med att jag jobbar deltid, vilket blir en utmaning i sig. Det ändras igen efter årsskiftet. Hoppas att sista terminen med studier ska synka bättre med jobbet.

Sista terminen? Ja, jäklar. Snart är jag 75 % samtalsterapeut. Något jag redan omfamnar helhjärtat med mina underbara modiga träningsklienter, förberedelser och efterreflektioner av sessioner, handledning och utbildningspass. Jag känner mig mer grundad i rollen och i mina bedömningar, mer ”hemma” i ACT och hur jag förhåller mig till min egen psykologiska flexibilitet som terapeut. Mäktig känsla!

Utöver jobb, studier och klienter har jag haft två andra projekt igång. Helgen 18-19 oktober höll jag och min kursare en workshop i ACT och uttryckande konst för 6 deltagare. Efter månader av förberedelser blev det verkligen SÅ bra! En verkligt vacker process i närvaro och trygghet.

Det andra projektet är ett fotojobb med en person som ger mig ljuvlig energi. Hon skapar en yinyoga-kortlek med positioner som inspiration för den som vill variera sin praktik. Briljant idé! Och inom ett par veckor (peppar peppar) är den redo för tryck! Så det är vad jag gör kvällar och helger. När jag inte hänger i skogen. För ja, det ruckar jag inte på. Hur lång att-göra-listan än har varit i oktober (ibland 40 punkter för en dag) är det återhämtningen bland träden som gör all skillnad för mig. Träden som bara låter mig få vara. Där behöver jag inte göra. Den balansen är helt avgörande.

Nu ska jag trappa ner görandet och gå in i vintervilans varande. Mindre jobb, mer klientfokus, mindre prestation och deadlines och mer närvaro.

Så, här är några stunder av närvaro från oktober:

✨ Träffa på en gosig katt på gatan och få klappa länge, länge.

✨ En föreläsning i traumamedveten omsorg som gav handfasta verktyg i arbete med människor i kris.

✨ Att mötas av respekt och förståelse när jag bad om hjälp och att få stå i både min sårbarhet och styrka samtidigt. Jag behövde förbereda mig själv inför en utmanande situation som väcker gamla smärtsamma erfarenheter. 

✨ När löven lägger sig som broar över lervägarna. 

✨ När en klientens ögon lyste av engagemang och hen sa ”det här är viktigt på riktigt”. 

✨ Dimman i skogen om morgonen när vägen bara stegvis syns framför min blick och trädens struktur och färg blir framträdande i det grå. 

✨ Blicka ut från ett berg och se regnmolnen närma sig, med regn längre bort vid horisonten.

✨ Känna den heliga ilskan i att minnas hur mitt yngre jag blev lämnad ensam. Kraften i att idag vara en vuxen som står upp för henne och ser henne.

✨ Fascinationen över hur stora hattar svampar kan ha.

✨ Tid att vara. Bara vara.

✨ När mitt inre ACT-väsen dök upp och sa ”låt det rulla” när stresstankarna spann iväg.

✨ Min varma mössa som håller om i kalla väder.

✨ När en deltagare såg valv i ljushållarna (formade som lotusblommor) efter läsningen av dikten ”Romerska bågar”. Nu påminns jag om det med värme varje gång jag tänder dem. 

✨ Studier i höstskogen med fågelsång och lövprassel som bakgrundsljud.

✨ Eldiga färger i lönnträden 🍁

✨ Känslan av synkronicitet med min kursare när vi under månader i process levererade workshopen, sida vid sida. Att fylla i varandras mellanrum. 

✨ Att ha en god energi när jag behövde få många uppgifter gjorda på kort tid.

✨ Den trygga atmosfären i workshop-gruppen som gav utrymme för upplevande och delande i modig sårbarhet.

✨ Att få uppleva när en klient lägger märke till sin egen process.

✨ Två bockar som tornade upp sig på kullen i dimman som i en gammal saga.

✨ Ett samtal som jag oroade mig för som istället blev motsatsen: ett inlyssnande samtal där jag kände mig sedd och hörd.

✨ När jag gjorde mitt dagsschema och la in ”lyssna inåt” som en aktivitet i en intensiv dag.

✨ När klienten och jag matchade färg på kläder i sessionen.

✨ Att öva på busighet och lek som en del av min egenterapi i ACT. Otroligt roligt (och ganska obehagligt sårbart). Som när jag på min morgonpromenad tog några steg baklänges mitt i morgontrafiken.

✨ Att möta Stockholmsmorgonen i dimman och att veta att jag ska till ett sammanhang som tar emot mig precis som jag är.

✨

Vad har förundrat dig i oktober?

Stjärnögonblick från september 2025

September är regnrusk, höstvindar och brittsommar. Regnbågar och solregn, sjunkande temperaturer och en hösttermin som drar igång. September är födelsedagsmånaden och i år firade jag dagen med kursarna på ACT-utbildning, med sång och kramar. Vänner överröste mig med kärlek både före och efter dagen.

Höstens energi drog in som förväntat med extra täta utbildningsträffar i Stockholm. Varje vecka fick jag spendera en eller flera dagar med kursarna i handledning, pass om beteendeanalys och om ACT i grupp. Ihop med det praktiska arbetet med träningsklienter och all ny kunskap som gradvis landar av litteraturen har växandet ibland gett mig svindel. Det är som om nya nivåer av metodens förhållningssätt klickar i mig snabbare än jag själv hinner registrera. Rätt som det är märker jag bara att jag gör annorlunda i terapisessionerna. Mäktigt!

På jobbet har det varit en del skiften och förändringar som jag inte riktigt har landat i än då jag ju bara varit där halva veckor. Jag har en ny teamledare, ett nytt team och har nu gått grundutbildningen i Signs of Safety - ett arbetssätt för socialtjänsten som jag verkligen gillar och nog till stor del egentligen anammar redan. Det är dock en hel del nytt att integrera i mig.

Utöver jobb och utbildning har jag också två projekt pågående. En vacker mulen septemberdag hade jag och Kajsa en magisk eftermiddag för att skapa foton inför hennes kommande yogakortlek. Bildbehandlingen tar sin tid och är också utvecklande. Att få jobba med just Kajsa gör det så meningsfullt och inspirerande!

Om några veckor är det dags för mig och min kursare att hålla en workshop i ACT och uttryckande konst (i Eskilstuna). Vi har förberett intensivt, planerat materialinköp, marknadsfört och brainstormat och strukturerat de två dagarna. Än finns det platser kvar!

Eftersom jag visste att det skulle vara en intensiv månad ansökte jag redan i somras om semester den här veckan. Det gjorde det möjligt för mig att ta mig iväg till min vän Elina i Varberg några dagar. Något vi pratat om i många år. Och när jag började skriva detta var jag på väg hem från dagar av bad i havet, öppna nära samtal och varma kramar. Jag önskar att oktober ska bli en månad där saker mer faller på plats och det intensiva tempot jämnas ut.

Mina bästa ögonblick i september:

✨ Känna en så innerlig omsorg över det barn jag en gång var när jag besökte en av barndomens platser på nytt.

✨ Äntligen komma fram till Varberg och få krama om Elina!

✨ Att höra en stor fågels vingslag genom luften över ån.

✨ Snubbla över ett hav av trattkantareller.

✨ Månstenen som finns nära mig sedan jag fick den i födelsedagspresent av en dyrbar person. Så vacker!

✨ Ett mejl som berörde djupt och skickade in strimmor av hopp i något som är svårt.

✨ Vila ögonen i rådjursögon. Så nära, så nära.

✨ Att få höra ”jag fick sån energi av att höra din röst” och känna att det är så ömsesidigt.

✨ Två dagars utbildning med mina kursare som kändes som en retreat av närvaro, perspektiv, insikter och kroppslig sinnesro.

✨ Solnedgången över havet från Getteröns klippor.

✨ Bli inspirerad till tusen av en utbildare i Signs of Safety och att när jag uttryckte det bli speglad i att jag tycks ha förhållningssättet med mig. Fin bekräftelse på det jag också kunde känna i mig.

✨ En förmiddag på jobbet då jag för ovanlighetens skull kunde rycka in och hjälpa till. Att få vara till nytta lite extra.

✨ Bada i solnedgångens sista strålar i havets salta vatten med en vän vid min sida.

✨ Landa på en väns brygga i dagens sista solstrålar.

✨ Skriva på tåg! Bokprojektet som börjar vakna till liv igen.

✨ Utsikten från Hiaklittens sista stopp efter en lång vandring och när Elina sa “fota du så sätter jag mig i mitt träd” och hur hon tog den platsen som att den var gjord för henne.

✨ När svindeln över all ny kunskap kunde landa djupare som insikter och visshet.

✨ Att uppleva mig själv göra det jag så länge tänkt att jag inte kan, och göra det på mitt sätt.

✨ När en person jag ofta möter på skogspromenader sa ”du ser alltid så glad och vänlig ut, jag blir glad när jag ser dig”.

✨ Strosa på konstmuseet och på Eskilstunas gator sent under kulturnatten i en reflekterande tystnad.

✨ Att bli så berörd och uppfylld under fotosessionen att jag både skrattade högt och blev tårögd flera gånger.

✨ Pirret i magen av de första deltagarna till workshopen.

✨ Planera en resa till en vän för första gången på flera år. Den ovana känslan av frihet i tid och rum som öppnas.

✨ När solens sken kom fram just under den del av fotosessionen då vi skulle porträttera vilopositioner. Moder Jord var i synk med oss i varje steg.

✨ Att betrakta morgondimman över Sörmland från tågfönstret, med barnets förundran i blicken.

✨

Vad fångade din uppmärksamhet i september?

Stjärnögonblick från november 2024

November är dimmiga morgnar, minskande tillgång på dagsljus och tillåtelsen att mysa in sig hemma. Jag har varit tacksam för fler soliga dagar än vanligt och tagit tillvara på alla chanser till dagsljus med promenader under klar himmel. Det har gett mig mental kraft att ta av när livet svept med mig i sina mer intensiva rörelser.

Efter att ha insett orimligheten i min arbetsbelastning redde jag ut situationen med min chef. Lösningen blev att jobba ikapp under några extra arbetsdagar för att framöver kunna hålla nere nivån. Jag är så gott som i balans nu. November har inneburit många prövningar i relation till min arbetsplats och jag har fått träna mig i gränsdragningar både i min egen ambition och önskan och i det yttre. Jag landar i tydligare konturer. Gradvis börjar jag också känna mig närmare några kollegor. Kanske är den där relationströttheten efter alla separationer och nya ansikten på jobbet (och privat) de senaste åren på väg att lätta? Det känns så. <3

Parallellt med jobbet har jag varit några vändor till Stockholm för utbildningen till ACT-terapeut och arbetat med studieuppgifter både själv och i studiegruppen. I november har jag fördjupat mig i anknytningsteori, motiverande samtal och gått djupare in i förståelsen för ACT. För varje kurstillfälle kommer jag närmare mina kurskamrater och känner mig så tacksam för de förtroenden de ger och den värme jag möter. Det är omvälvande och ibland överhettas både hjärna och kropp av allt nytt som processas. Jag är bra på att ta hand om mig både inför, under och efter intensiva perioder. Den förmågan, som jag ironiskt nog utvecklade genom ACT-terapi, är guld värd nu.

Här är de ögonblick som har fångat mig i november:

✨ Hur min fascination och trygghet inför dimmor och skuggor bara ökar över tid, och att jag ler lite för mig själv i det eftersom de flesta andra skull tycka att det är ganska kusligt med mörka dimmiga skogar. Där går jag runt och myser, hehe. (Liiite häxvarning på den kanske).

✨ Stjärnklar himmel i minusgrader.

✨ Att äntligen komma hem efter tågstrul.

✨ De första snöflingorna singlande ner lugnt och vackert.

✨ Livskraften i att äga sin berättelse som Ebonita Baldeh förkroppsligade så starkt i sin föreläsning. Gåshud, kalla kårar och medkännande tårar avlöste varandra den kvällen.

✨ Solens strålar över Stockholmsmorgonens liv och rörelse.

✨ Förtroendefulla sårbara samtal med modiga kurskamrater.

✨ Frostbeklädd skog, från löv och strån till trädtoppar i vita konturer.

✨ Engagemanget och autenciteten hos Malin Drevstam i två dagars föreläsning om anknytning. Inspirerande!

✨ Brinnande skymningar.

✨ Hålla en presentation för arbetskollegor och känna kroppen påminna mig om att detta med att tala inför publik är ett av mina starka element. Mer av det i framtiden hoppas jag!

✨ Att uppleva en förälder stötta sina barn i att prata om svåra saker på ett inkännande och stärkande sätt.

✨ Blå himmel och sol.

✨ Få bekräftelse i utbildningen på att de samtalstekniker jag använder fungerar och varför.

✨ Novemberdimman, så mjuk och tyst den gör världen (ja, jag säger det igen).

✨ Isens form och mönster, slipade i forsens rörelser.

✨ Få flow i skrivandet av en studieuppgift efter att ha fått ett fint stöd av en kurskamrat.

✨ Att avsluta en arbetsvecka med en nöjd känsla av att ha gjort nytta och samtidigt kunnat värna om min egen energi.

✨ Vetskapen om att min vän tittar till Asla när jag är borta långa dagar på utbildning.

✨ När jag nästan försov mig, och det var precis det jag behövde.

✨ Guldljus strilandes genom trädstammar mot mitt ansikte när jag låg i hängmattan en dag - i slutet av november!

✨ Krypa ihop med Asla nära i en varm säng.

✨ Möta spöken från det förflutna och med andetaget släppa obehaget det väckte. Att känna att jag har lämnat så mycket mörkt bakom mig. Det är bara skuggor nu. Jag kan vara ljuset.

✨ Att se ett projekt som jag har lagt ner själ och hjärta i under lång tid bli verklighet: att öka barn och ungas känsla av trygghet i den fysiska miljön på socialkontoret utifrån deras egna förslag och önskemål. Blir djupt berörd av att se det hända.

✨ Kika in en stund på julmarknaden för lite mysstämning med bekanta ansikten, hantverk av högsta kvalitet och vackra ting.

✨

Vad har fångat sin uppmärksamhet i november?

Stjärnögonblick från oktober 2024

Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

Stjärnögonblick från september 2024

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.

✨

Vad ger dig en känsla av närvaro?