Stjärnögonblick från juli 2026

Juli är badbryggor och solglitter, störtskurar och värmeböljor. Juli är kvällar när man inte vill gå och lägga sig, svalkande vind mot solbränd hud, blåbärsfingrar och sjuttio sorters blommor. Juli är öppna fönster och myggbett, barfötter mot gräsmattor och bad flera gånger om dagen. Juli är sommaren i sitt esse, skördetid och vindar som blåser upp till regn.

Jag laddade upp med en veckas semester för att samla energi inför sommarschema på jobbet. Med jordgubbsplockning, te i hängmatta och samtal om livets stora och små frågor med vänner. Omgiven av skogens förunderliga växtkraft, kraftfulla vindar och åns omslutande vatten. När jag började jobba igen försökte jag ta vara på sommarkänslan kvällar och helger. Sommarpraten har som vanligt varit ett givande sällskap.

Mitt arbete som socialsekreterare ger mig så många meningsfulla möten, möjligheter att få vara till nytta och med erfarenhet kan jag göra mer. Ibland blir jag så djupt tacksam för att jag får vara här, göra det jag gör. Och också stolt över hur jag tar mig an utmanande situationer.

Det märks tyvärr att de senaste årens balansgång i energi har tagit ut sin rätt. Med sommarschema krävs mer närvaro på kontoret. Mer intryck tröttar ut mig fortare. Ihop med supervärmen som utmanat min hälsa. Ändå har jag orkat jobba mer än förväntat. Jag försöker aktivt acceptera det kroppen signalerar, parera oro med närvaro här och nu, ta en stund i taget och förebygga istället för att pressa. Att ha en stöttande förstående chef underlättar enormt.

I augusti väntar tre veckors semester som mest blir återhämtning och närvaro. Jag ska också förbereda inför hösten då jag parallellt med jobbet drar igång min egen terapiverksamhet (online). Läs mer om ACT-terapi om du är intresserad av det, eller är i behov av stödjande samtal. Jag ser fram emot höstens nystart, och först och främst en semester med att-vara-listor och närvaro som inte styrs av tid.

Nu kikar vi på det bästa av min juli-sommar:

✨ Ljuset längs skogsstigarna som tar fram detaljer i sommarblommorna och får världen att skimra lite extra.

✨ Flyta på rygg med bara blå himmel ovanför.

✨ Hur gulligt det är när myggorna är så slöa i hettan att de nästan blir harmlösa. 

✨ Dricka kaffe på en brygga med bländande solglitter från vattnet.

✨ Fullmånen som lyste i orange över staden.

✨ Den låga solen på kvällen som färgar hemvägen i guldljus.

✨ Låta håret torkas av vind och sol.

✨ Ängsblommors skira självklarhet i alla färger och former.

✨ När det ”blåser upp till regn”. Bara att naturen liksom varnar, och känslan av det.

✨ Att få bevittna och sitta med en annan människas sårbarhet. 

✨ Betrakta en humla cirkulera bland ljungen.

✨ Plocka jordgubbar mitt emot en fin vän på en gigantisk jordgubbsodling. 

✨ Boken ”When things fall apart” av Pema Chödrön som jag läste som en hel bok med ärlig, kärleksfull och modig livsvisdom. 

✨ Svepa händerna över skira strån.

✨ Lammullsmoln ☁️ Såå fluffigt magiska!

✨ Gången till bryggan med slingrande växter runt om. 

✨ Doften av linolja.

✨ Träffa på en tidigare klient som jag tänkt mycket på de senaste åren och få en kort pratstund.

✨ Höra Jill Johnson sjunga på Parken Zoo utan att behöva vara mitt i folkhavet. 

✨ När jag och en vän på varsitt håll i ett telefonsamtal tog hand om våra inre barn genom att gunga och äta vildhallon. 🥰

✨ Näckrosorna som lyste klart på sjön Skiren i annalkande regn.

✨ Att första dagen tillbaka på jobbet efter en veckas semester gick bättre än förväntat.

✨ Behagligt promenadväder med friska vindar.

✨ Dricka te med vän sittandes i hängmattor uppspända mellan tallarna.

✨ Vandra över krispig gråmossa.

✨

Vad har fångat din förundran i juli?

Stjärnögonblick från juni 2026

Juni är sommarens öppning. Med gassande sol, guldljusa kvällar och oväntade regnskurar. Växtligheten breder ut sig på alla nivåer och suktar efter regn. Svalkan i Mälarens vatten och vindens dans känns som balsam för själen.

Juni inleddes med två examensdagar med klassen. Som vi firade! Middag på Fjäderholmarna, rollspel, framtidsplaner, reflektioner, tårar, asgarv, sång och närhet. Några dagar senare höll jag diplomet i min hand. Samtalsterapeut med inriktning KBT/ACT. Svårt att ta in. Och samtidigt så självklart. Att återknyta till mina klienter grundade mig i vad det faktiskt innebär. Att jag får vara den jag vill vara.

Jag bävade lite inför att gå tillbaka till heltidsarbete inför sommaren. Med rimliga skäl. Det är alltid en påfrestning för mig med stora förändringar i vardagen. Det tar tid för kroppen att hitta en ny rytm. I en tid då socialtjänsten generellt har ett högre tryck. Så de extra sjukdagarna var väntade. Jag brottades lite med acceptansen och försökte göra vad jag kunde för att ta en stund i taget. Nu är jag i sista veckan innan en veckas semester (för återhämtning) innan tre veckor i sommarberedskap väntar. Tempot har saktat ner lite och kroppen tackar för det.

Efter många om och men förstod jag till slut att min enskilda firma nu registrerats. Inte helt lätt att förstå myndigheters besked alltid. 😅 Vacker känsla av att långsamt få bygga upp mitt eget (och inte dras iväg alltför mycket av affärsplanens många rubriker). I augusti/september har jag 8 timmar i veckan för den processen, med terapiklienter online och andra frön att gro.

Mellan arbetstimmar har jag (ingen är förvånad 😉) njutit av sommarnaturen. Så gott som dagliga kvällsbad i ur och skur, kantarelljakt och blomsterfröjd. Längs skogsstigar har vänner gjort mig sällskap i mjuka telefonsamtal. Givetvis har loppisarnas högsäsong tagit mig iväg på både bakluckeloppisar och en mysig loppis i närliggande koloniområde.

Jag har också lyssnat på en del ljudböcker och intressanta poddar. Tipsar om detta poddavsnitt om glimmers som stämmer helt med min upplevelse av det jag själv valt att kalla stjärnögonblick. Nu har ju äntligen Sommar i P1 startat också!

Här är några av alla vackra ögonblick jag njutit av längs vägen:

✨ Att få ihop allt som behövde göras en dag då det kändes helt omöjligt från början.

✨ Att bli omfamnad av skog och vän efter att ha klarat av en svår situation.

✨ Näckrosblommorna! Så vackert skira längs ån.

✨ Att sitta med kursarna på examensdagen och låta alla känslor och perspektiv få finnas sida vid sida. Den fysiska och psykiska närheten tillsammans. 

✨ Hitta en fyrklöver.

✨ Leverera sommarkantareller till en vän efter storfångst. 

✨ Sorlet från koloniområdet på midsommaraftonen.

✨ Sitta under en stor ek när sommarregnet föll ner.

✨ Alla grattis som uppmärksammat processen före resultatet. Att bli sedd i hur jag har tagit mig igenom utmaning efter utmaning dessa två år. Tack!

✨ Att få finnas för en modigt sårbar klient i en svår dag och känna hur min medkänsla speglade tillbaka en djup meningsfullhet till mig.

✨ I ett utmanande möte få höra att det var det bästa mötet en förälder hade varit på hos socialtjänsten. Mest för att det hade gett något, och blev en motpol mot tidigare negativa erfarenheter. 

✨ När vi på sista dagen vågade skoja med vår handledare och säga ”släpp kampen, Ulf”.

✨Flyga över ett gupp på sommarutflykt och skratta tillsammans när vi nästan flög över nästa väghinder också.

✨ När en kollega uttryckte att den kunde se mig som handledare, eftersom det är en av mina drömmar.

✨ Möta en älg i skogen med dubbla responser: vilja närma mig i förundran och vilja backa av en viss oro. Mäktigt!

✨ Regndroppar på rosenbuskar.

✨ Läsa en nära väns berörande ord på tåget mot Stockholm och examen. Som en mjuk stärkande omfamning i vemodet.

✨ Vinna kubbturneringen på jobbet, mest för att vi hade en så fin sammanhållning i mitt lag.

✨ Barn som går hand i hand.

✨ Leka ”inte nudda sniglar” på promenad i regnet.

✨ Fylliga smultron.

✨ En nyckelpiga som ville hänga med på min skjorta på promenaden och kom med kärleksbudskap.

✨ Min terapeutkollega Kattis sång för oss på examensdagen som fyllde hela min kropp med liv och knottrig gåshud.

✨ Asgarven vid rollspel med klassen med tema ”terapeuten tycker att klienten är väldigt negativ”.

✨ Svepa in mig i en varm handduk efter uppfriskande bad. 

✨ När solens strålar fortfarande värmer på kvällen i tidiga juni.

✨ Stoltheten över en vän som gjorde något som var helt otänkbart för henne att klara av för bara några år sen.

✨

Vilka ögonblick vill du spara på från juni?

Stjärnögonblick från augusti 2025

Augusti är kvällsbad i guldljus, fuktig luft i lungorna, svalare vindar och skiftande toner i djupa skogsdofter. En tröskel till hösten att få vila på en stund.

Jag ramlade in i augusti från mer intensiva jobbveckor än jag hade ork till. In i en semester som hade hägrat vid horisonten. Den första semesterveckan var det därför fokus på återhämtning och förberedelser för att förebygga stress efter semestern. Jag studerade kurslitteratur i den takt hjärnan orkade med. Mest vilade jag i skogens stillhet och lät min kropp omslutas av mjuka vatten. Andades djupt. Rotade mig. En vän kom på besök över lördagen och vi rotade oss tillsammans.

En eftermiddag planerade jag och en kursare vår workshop i ACT och uttryckande konst som vi håller i Eskilstuna i oktober i samverkan med Studiefrämjandet. Några dagar senare hade vi också ett samverkansmöte. Skönt att få en grundplan!

Jag lånade också en väns bil en dag för att värma upp körförmågan. Den andra veckan skulle jag nämligen köra iväg på stugsemester! Precis som förra året hyrde jag en stuga på Sörmlands landsbygd. Där njöt jag till fullo av Moder Jords skatter. Sjöbad, svamprika skogar, nära möten med djur, dimslöjor och åkermark. Tystnaden!

Jag fick också erfarenheten av att köra i diket och få hjälp att ta mig upp! Haha, alltså jag backade liiiite för nära ett dike som var väääldigt djupt. Så kan det gå. 🙈 Ingen skadades (förutom mitt ego). Tyvärr fick backkamerorna sig en stöt och utan full försäkring av hyrbilen blev självrisken min. Lesson learned! Och jag fortsatte njuta av stuglivet, kom igång med bokskrivandet som jag längtat efter - och kom hem säkert. Allt lugnt!

Den tredje veckan var jag lite mer återställd. Nästan så att det var svårt att göra något när varandet dominerade. 😅 Jag ville ta chansen att besöka vänner som jag alltför sällan träffar annars, då orken och tiden att resa iväg sällan finns. Det blev två resor till Västerås och Skövde där jag fick knyta an till viktiga människor i mitt liv som jag önskar fanns närmare.

I måndags drog vardagen igång. Jag valde i förra veckan att hoppa av ett event jag skulle ha hållit igår. När jag såg schemat för min vecka var det omöjligt att se hur det skulle hålla. Två dagar i Stockholm med utbildning och handledning. Därefter följde tre dagar på jobbet. En grundutbildning till studiecirkelledare, ett avstämningsmöte och en träningsklient kvällstid. Det hjälpte att veta att helgen var fri. Jag höll medvetet tillbaka mitt tempo för att värna min energi. Det underlättade i att återknyta till glädje, samvaro och engagemang på jobbet och att delta aktivt i handledningen.

Under månaden har jag haft flera samtal med träningsklienter, som jag har flera av nu efter sommaren. De timmarna är överlägset bäst varje vecka! Hur mycket självtvivel och prestationsångest jag än brottas med inför det så rinner det bara av mig i närvaron vi möts i. Så vackert att få vara med och att själv få utrymme att växa.

Ett lite mer nära fokus, i ögonblicken, kommer här:

✨ Guldljuset på landsbygden i augusti. Naturen som skiftar färg mot höst och hur ljuset förstärker färgerna. Andäktigt!

✨ Få mysa med norska skogkatter hemma hos min kursare <3

✨ Skriva bok på tåg! Bästa platsen (när det inte är fullsatt) 🙏🏼

✨ När ett litet barn tog ögonkontakt med min vän, kisade och fladdrade med ögonlocken. Lite som när katter visar kärlek. Hur det skapade de ljuvligaste skratt direkt från hjärtat hos oss båda.

✨ En övning i ögonkontakt på handledningen som skapade extra trygghet i gruppen.

✨ Katten Torsten vid stugan som i sin närvaro hjälpte mig att komma nära sorgen efter Asla en stund.

✨ Kreativt samskapande med två av mina favoriter i terapiformer: uttryckande konstterapi och ACT.

✨ Sitta uppe sent med en nära vän och prata livets utmaningar tills ögonen gick i kors.

✨ När det enda som hörs är syrsorna.

✨ Få kommentaren ”oj så modigt” tre gånger efter varandra av samma person som inte förstod riktigt hur jag fortfarande kunde bada i det kalla vattnet.

✨ Rådjuren på kalhygget i skymningen.

✨ Återse kollegor efter semester och känna en värme spridas i kroppen.

✨ Ett myller av gräshoppor.

✨ När jag skulle packa ur bilen efter stugsemestern och en ung kille kom och hjälpte mig att bära in allt.

✨ Fåglarnas mäktiga v-formationer över himlen.

✨ När två barn som jag har följt länge vågade ställa svåra frågor i vårt möte.

✨ Förbipasserande medmänniskor som visade djup omsorg och hjälpte mig upp efter att jag hade backat ner i ett dike.

✨ Att få vila blicken i ett par rådjursögon en lång stund i skymningen.

✨ Besöka en nära vän och få prata öppet om inre och yttre kamper utan filter. Känna en längtan efter att ha henne närmare.

✨ Fynda porslin från Rörstrands serie Gröna Anna på en lantloppis till rimligt pris.

✨ Att vakna av soluppgångens ljus som föll in i glasverandan och se morgondimman över fältet.

✨ En insikt och upplevelse som jag inte behövde sätta ord på. Den blev direkt ett med mitt varande.

✨ Att dela skrivandet med någon som kan hålla min berättelse i två varsamma händer. Hur det skapade perspektiv som gav flow.

✨ Känna hur all stress rann av mig direkt när jag kom till stugan. Hur allt saktade ner och öppnades upp.

✨ Att möta Stockholmsmorgonen utan någon som helst stress, bara med lugn och förundran inför all rörelse omkring.

✨

Vilka ögonblick vill du ta med dig från augusti?

Stjärnögonblick från juli 2025

Juli har bjudit på trettiogradig värme och skyfallsvarningar, lätta sommarregn och regnbågsmagi. Mina ögon har öppnats vida av regndroppar vilandes på daggkåpor och lekande svalor i vattenbrynet. Smultron, kantarell, blåbär har kantat mina vandringar till skogs. I sommarkvällarnas stillhet har jag omslutits av vatten ibland varmare än lufttemperaturen. Naturen tar emot mig och jag låter den.

Juli har varit min mest intensiva månad på året. När samhället går på semester utmanas socialtjänsten, där de flesta också är på semester. De vi möter har svårare problembild eller en mer akut sådan. Det märks att utsattheten och konflikterna eskalerar när stödet tunnas ut. Det är både meningsfullt och utmattande att stå i och försöka hjälpa till på bästa sätt.

Med oväntade sjukskrivningar och tuff arbetsbelastning de flesta dagar har det också inneburit mer oförutsägbarhet och beredskap än normalt. Vissa dagar har det varit svårt att få ihop det. Några dagar har det funnits tid att ta pauser och umgås med kollegor som jag annars inte hinner prata ordentligt med. Jag värderar de ögonblicken högt. Det gör arbetet tryggare när vi känner varann bättre.

Jag har varit lyhörd och tagit varje symptom på allvar. Sjukskrivit mig de dagar då kroppen höjt volymen på varningarna. Gått tillbaka till jobbet med mjukare rörelser. Ändå har det varit svårt att hitta återhämtningen. Nu väntar tre veckors semester och jag hoppas att det ska räcka för att orka med, och trivas med, höstens utmaningar.

Livet har inte bestått av så mycket mer än jobb i juli. Några samtal med träningsklienter har det blivit - och det ger mig alltid något extra att leva på länge. På helgerna har jag gett mig extra sömn, skogsbad och vattenbad. En dag prioriterade jag att ta emot en vän och hennes partner på besök och två kvällar mötte jag upp en annan vän i bad och solnedgång. Värdefulla stunder som finns kvar i hjärtat.

Här är några fler värdefulla stunder från juli:

✨ Möta skymningen på berget med horisontens disiga lager framför ögonen.

✨ Att kunna gå en halvtimme tidigare från jobbet. Och med det också hinna hem innan åskovädret brakade loss med skyfall.

✨ Samarbete med kollegor när det egentligen var alldeles för mycket att hantera samtidigt. Att vi fick ihop det tillsammans efter bästa förmåga.

✨ Dagg som glittrar i morgonljuset.

✨ Ett barn som lurade sin förälder för att få ta ett dopp till efter att föräldern precis fått upp barnet - efter tio försök. Jag log med hela kroppen.

✨ Nyckelpigans färger och former och hur det där skalet samtidigt kan vara vingar! Hur kan naturen skapa något så fascinerande? 🐞

✨ När ett känslomässigt svårt möte var klart och jag hanterade det bättre än orosrösten i mig förutspådde. Att landa hem i mig själv efteråt.

✨ Smulton som smälter i munnen.

✨ En kvinna i kimono och korg i handen som gick mot badbryggan i en guldig skymning.

✨ Staplar av trädstammar längs skogsvägen med varje träds unika ringar, storlek och form.

✨ När en vän delade fyra ögonblick från sin dag då hon tänkt på mig. 🥰

✨ Autenticitet i möten, att få förtroenden när människor blir mötta i det medmänskliga.

✨ Knasigheten i att inleda utredning enligt 11 kap 1 § socialtjänstlagen (gamla lagen) och avsluta med att bevilja insats enligt samma paragraf (nya lagen).

✨ Möta upp en vän i sommarkvällen och ta ett kvällsdopp ihop.

✨ Ladubyggnader i faluröda fasader som bär byggnadskonstens skönhet.

✨ Harungar skuttandes över gräsmattan. Sååååå bedårande söta!!!

✨ Tryggheten i 20 års vänskap som bryggar över tid och rum även när vi inte kan ses så ofta.

✨ Simma jämsides med en bäver (ca 5 m bort) i vindstilla vatten och trygghet.

✨ Att få undan dokumentation som lagts på hög och känna lättnaden landa i kroppen.

✨ Ett lätt sommarregn som bara droppar av svalka i en varm kväll.

✨ En disig horisont.

✨ Att se regndroppar studsa mot vattenytan från horisontell vinkel vid bad i regn.

✨ När min vän som har den magiska förmågan att hitta fyrklöver berättade att hon hittat ett helt gäng ”i förbifarten”. 🍀

✨ Ett gäng tonåringar som stannade upp och sa ”kolla” pekandes på den eldiga solnedgången och bara stod tysta och betraktade den en stund.

✨ Solens blänk i Mälaren efter mysig samvaro med vän på vår klippa.

✨

Vad har värmt ditt hjärta i juli?

Stjärnögonblick från juni 2025

Juni kom med väderskiftningar från strålande sol till skyfall om vartannat. Vädrets intensitet har speglat min juni i övrigt. Det har varit terminsavslutning i Stockholm för mitt första av två år i utbildningen till terapeut. Jag fortsätter klientarbetet över sommaren med lite mindre intensitet men också med två nya klienter. Roligt!

På samma gång har arbetet krävt mer av mig, framför allt de sista två veckorna. Jag hade en semestervecka innan dess där jag försökte återhämta mig så gott jag kunde hemmavid och med många timmar i naturens famn. Vädret ihop med ett högt tempo innan gjorde mig djupt trött och jag sov extra timmar de där lediga dagarna, ibland i hängmattan mellan skogens träd.

Om kvällarna har jag fortsatt bada i nästan alla väder, förutsatt att lufttemperaturen inte riskerat att göra mig sjuk på hemvägen. Promenader i skog och längs ån har gjort mig gott. Ibland med vänner som sällskap i telefon, ibland med sommarprat, poddar och ljudböcker.

Höjdpunkten för juni var min vän Annas prästvigning i en fullsatt domkyrka i Strängnäs. Jag har sett fram emot den dagen i så många år och är tacksam att jag fick uppleva den i full närvaro med gåshud och rörda tårar, och med Annas ljus lysandes ut över oss alla som var där.

Nu har jag funnit en behaglig lunk i sommarschemat på jobbet, kvällspromenad och bad som rutiner på vardagarna. På helgerna har jag utsett lördagen som vilodag med “bara vara och följa lust och ork” som motto. Då orkar jag ta hand om hem och förbereda veckan på söndagen. Det finns en närvaro i det som jag försöker vila i och omfamnas av.

✨ Det där ljuset i naturen som bara finns i juni. Alla nyanser av grönt som strålar i sol.

✨ Tappa tiden i omplantering av växtfamiljen och känna mig helt här och nu med händer i jord.

✨ När en vän och jag spontant skickade meddelanden till varandra i samma ögonblick med samma grundkänsla som innehåll. Synkroniciteten som gjorde ensamhet till tillhörighet.

✨ Smaken av smultron plockade längs skogsstigen.

✨ Regnbåge och solregn mellan skyfall. Och att jag hann bada under ett kort uppehåll.

✨ Lyxen i att få ha en badplats för sig själv.

✨ Köra bil igen efter lång tid och känna mig glad i känslan att jag kan och är trygg, när osäkerheten innan hade fått växa för länge.

✨ När jag hade en full kaffekopp i handen medan jag fick en dörr i ryggen (mjukt) och lyckades rikta bort spillet så att jag räddade både dator och kläder. Instinkter ändå! 🙏🏼

✨ Att få höra från en kollega att hen förstår att jag inger förtroende hos de jag möter.

✨ Närvara vid min väns högtidliga prästvigning med rörda stolta tårar och gåshud.

FOTO: Jacob Hansson

✨ Att inte vilja gå upp från badet för att det var så otroligt skönt att bara ligga där och flyta 💦

✨ Årets första kantarellfynd!

✨ Tillfredsställelsen av ett rent och städat hem (så länge det varar, haha).

✨ Jobba med en ny kollega i ett ärende och känna att vi kunde både inspirera och stärka varandra en extra trött dag för oss båda.

✨ Flytta ut alla tomat- och gurkplantor på balkongen när det blev som en mindfulnessövning bara av att varsamt separera dem från varandra utan att skada. Och sedan snabbt få dem att ta stöd av varandra igen så att det dåliga samvetet kunde repareras.

✨ Ett avslutande möte med föräldrar som har gjort ett svårt och viktigt förändringsarbete. Att se hur deras egen inre trygghet och samarbete lyste starkt i hur de beskrev sina nya insikter.

✨ Ett barn som fascinerat berättade om sitt intresse i sniglar.

✨ Att jag i ovanligt hektiska dagar med extra oväntade händelser kunde behålla tilliten till att jag klarar av det.

✨ Betrakta den första tomaten mogna dag för dag.

✨ Äntligen boka stugsemester efter att ha hittat ur ”om och men”-snåriga tankar.

✨ Klas Erikssons sommarprat som fick tårarna att rinna i starka bilder av ensamhet, sorg och självomsorg. Stark igenkänning i vissa delar.

✨ När jag och min skogsvän snubblade på en liten dunge med Linnéa-blommor och hon ”bara var tvungen” att stoppa ner näsan och insupa doften till max. 🌸😍

✨ Att kunna ta stöd av både kollegor och min egen självmedkänsla efter ett möte som väckte starkt obehag.

✨ Somna till ljudet av smattrande regn.

✨ Nyfiken förväntan i att träffa nya terapiklienter. Pirret i bröstkorgen. Att jag får göra det här?!!

✨

Vilka ögonblick har stannat hos dig i försommaren?

Stjärnögonblick från augusti 2024

Augusti är morgondimmor och friska vindar i soldränkta dagar, svampskogar och lingonris. Dryga två veckors semester tog mig och Asla ut i den sörmländska landsbygden till en stuga som var en verklig idyll. Såväl stugan i sig som omgivningarna gav överflöd av förundran och en naturnärvaro som skänkte lugn. Jag vandrade längs landsvägar för svalkande dopp från klippor och brygga, plockade litervis med gula kantareller och fotograferade sjörök och landskap som var som vykortsmotiv allihop. Asla hade koll på hönsen och åt så mycket gräs hon bara kunde, njöt av solen och vilade i skuggan under buskar.

Efter hemkomsten fick jag möjlighet att låna en bil i två dagar och spenderade dem i de vackra omgivningarna runt Eskilstuna. Naturpärlor som fyllde på energin och vägar som stärkte min körförmåga och självförtroendet i det. Även innan stugsemestern upplevde jag det bästa i närområdet, men då till fots. Dagliga kvällsbad, kantareller och skogsäventyr.

Återgången till jobbet har varit snäll och det beror mycket på att jag själv försökt ordna det så. Ta det varsamt, starta försiktigt, inte stressa igång något.

Fina stunder med vänner har glittrat lite extra i augusti. Kanske mest för att jag har så lite energi att ta av nu, och när vänner hjälper mig att hushålla med den så betyder det extra mycket. Sörmlands längsta loppis avslutade augusti med bravur. Ljuvligt att få se ännu mer landsbygd i gott sällskap.

I slutet av september väntar studiestart för utbildningen till ACT-terapeut och vardagen kommer att se väldigt annorlunda ut. Jag väljer att känna in hur förändringen påverkar mig och skapa vardagen utifrån det. Jag önskar mig att hösten ska ge mig mer luft och blåsa bort orosmolnen.

✨ Hur ljuset faller så vackert mellan träden och på olika sätt beroende på vad det är för träd i skogen.

✨ Erbjudande om skjuts från så gott som alla som passerade mig i bil när jag gick längs landsvägarna.

✨ Vänner som hör av sig när jag är dålig på att göra det själv.

✨ Kantarellfynd deluxe! Och en som var större än min egen hand!

✨ Sjörök som bryts av dagens första solstrålar. Ljuset som glittrar.

✨ Återse saknade kollegor efter semestern och känna att det är ömsesidigt.

✨ Se en person komma ut ur ett skogsparti med hela tröjan fylld av kantareller skrattandes ”jag hade ingen påse”.

✨ Komma hem till värme och gosig katt efter kallt kvällsbad.

✨ Få sms från en klient med orden ”Du är bäst Wilda”.

✨ Att rådjuren kikade fram lite extra sista timmarna vid stugan och att jag fångade en i språnget.

✨ Få träffa en nära väns partner efter många år då jag bara hade hört om personen. Vilken lycka att se kärleken mellan dem och bara känna ”SÅ rätt” i mage och hjärta. ♥️

✨ Ett barn på en loppis som sålde en leksak och visade barnet som ville ha den alla sätt man kunde använda den på med stor entusiasm.

✨ Låta ett dåligt bemötande från sjukvården släppa taget i ett kvällsdopp med forsens brus i bakgrunden. Lägga tillbaka det på den som felade och frigöra sig från den tyngden.

✨ Känslan av frihet och stolthet av att köra bil på egen hand.

✨ Att solen fortfarande värmde när den kikade fram i sen augustikväll.

✨ Asla lurpassande på hönsen som en vakthund framför dörren. Efter att först ha varit lite rädd själv.

✨ Återkoppla till känslan för romanen. Engagemanget och omsorgen. Att hitta de känslomässiga kopplingarna som får orden att flöda.

✨ Hänga i hängmatta på toppen av ett berg med vinden som vagga.

✨ Hålla en sex dagar gammal kyckling i händerna.

✨ Att få spendera en heldag med en fin och efterlängtad vän på Sörmlands längsta loppis trots att det först såg ut som att hon inte kunde vara med <3

✨ Fylla frysen med kantareller, äpplen, plommon, vinbär och blåbär för vinterhalvåret.

✨ Se Asla springa lycklig och fri över en gräsmatta.

✨ Sova i sin egen säng efter att ha varit bortrest.

✨ När kossorna i hagen som på kommando från tjuren radade upp sig som en trupp när jag gick förbi. VARJE kväll. Märkligt fenomen! Någon som vet hur det kommer sig? Jag bara skrattade, men lite nervös blev jag ju ;)

✨ Fynden på Sörmlands längsta loppis som kompletterade mina behov inför hösten. Nu är jag redo för regnrusk och mörker.

✨

Hur var augusti för dig?

Stjärnögonblick från juli 2024

Juli är vilda smultron, hallonbuskar och kantarellfynd. Sommarprat som sällskap längs skogsstigarna och på väg mot kvällsbaden som svalkar och förnyar. Juli är rådjur på ängen i skymningen, skyfall och sommarregn, fladdrande fjärilar och rosa himlar. Det är i det jag landar när energin dalar och jag inte orkar vara den jag vill. När jag måste ställa in besök hos och av vänner som jag längtar efter för att kroppen skriker nej. När hjärnan lägger av efter arbetsdagen och jag håller om mig på alla sätt jag kan. Naturen är alltid mitt svar, min famn.

Jag söker vård som fortsätter stänga de dörrar jag knackar på. Blir allt svagare i kroppen som bara längtar efter ett svar. Omfamnar mig i tystnaden och ilskan efteråt, håller mig på ytan ovanför det uppgivna. Önskar att höstens utbildning och nya vardag ska balansera upp. Planerar för det och gör vad jag kan, med en överlevnadskraft och livsvilja som burit mig sedan jag föddes. Håller om mig i naturens famn och självomsorgens mjuka när världen känns kall och hård.

På arbetet gav juli en intensiv start på sommarlovsveckorna och sen skedde en snabb nedtrappning till stundtals sysslolöshet och en nästan tom att-göra-lista. Det blir tydligt. Den viktiga skolpersonalen fångar inte upp de utsatta barnen nu. Det är de kloka föräldrarna som själva söker hjälp som kommer till mig. Jag skriver utredningar om familjedynamik och barns önskningar. Jag läser om kollobarn som är tacksamma och glada och har stödsamtal med föräldrar som går på knäna. Jag hjälper på de sätt jag kan de människor som pga hål i samhällets skyddsnät faller emellan i sin ensamhet. Gör det lilla extra varje gång, för att vara människa. För att de ska se att de kan, om vi hjälps åt.

Augusti startar med semester och jag önskar mig att landa i det ovissa och göra det bästa av det. Skapa en grund inför hösten och det som väntar. Augusti är min favoritmånad med sjörök och dimma, friska vindar, en stegvis färgskiftning mot höst, guldiga skymningar i ljumma kvällar. Men först, juli månads skimmer:

✨ Att känna min egen motståndskraft rent fysiskt i kroppen.

✨ En avslappnad dag på jobbet där jag kunde komma till min rätt i varje samtal och nå fram i närvaro.

✨ Kvällsdopp i mäktig solnedgång.

✨ Att kunna sitta i det svåra tillsammans.

✨ Plocka solmogna tomater från balkongodlingen.

✨ När någon talar gott om någon annan i personens frånvaro.

✨ Buskar fyllda med vilda hallon.

✨ Regn i solsken. Skimret!

✨ De där lockarna som bara skapas av utebad och att håret får självtorka i frisk luft.

✨ Att efter några månaders sökande hitta just de rätta skorna som var som att kliva i en mjuk omfamning. Second hand så klart!

✨ Fjärilar av alla slag som svärmade omkring mig i skogen.

✨ Möta en frände som liksom jag förundrades över att betrakta regndropparnas spel från under vattenytan.

✨ Ligga i hängmattan under träden och läsa bok.

✨ Kunna sätta en tydlig gräns och lägga tillbaka skulden där den hörde hemma - hos den andre.

✨ Stora saftiga blåbär.

✨ Mötas av förståelse när jag behövde ställa in en viktig händelse så att jag kunde tillåta mig att känna sorg och besvikelse i det, och med det acceptera.

✨ Guldljus i skymningen skinande mellan lövverken.

✨ När en klient säger att den bara har positiva erfarenheter av socialtjänsten.

✨ Få oväntat beröm för mitt arbete från en förebild.

✨ Finna en bänk skyddad från regnet när jag skulle ta mitt kvällsdopp.

✨ När jag efter ett fint samtal om skrivande plötsligt fick till mig slutet jag sökt efter.

✨ Boka stugsemester efter flera år av längtan. Jag bara bubblade i telefon med uthyraren!

✨ Göra schampo av såpnejlika 🌸 https://www.fridlystarum.se/blogg/gor-eget-schampo-sapnejlika

✨ En person som spontant utbrast ”åh vilken fin klänning du har” längs min väg till jobbet.

✨ Årets första kantarellfynd! Alltid en speciell känsla när svampsäsongen startar.

✨

Har du några ögonblick som fastnat i juli?

Stjärnögonblick från juni 2024

Juni är som alltid en strålande vacker sommarmånad, då när allt går från bristande knoppar till oändliga lager bladverk. Jag har varit ledig två av junis fyra veckor, i anslutning till nationaldagen och midsommar för att spara semesterdagarna. Det har varit veckor av att försöka återhämta mig och hemmet som också behövde extra omsorg. Och självklart av att vistas i skog och mark så mycket det bara var möjligt. Så gott som varje kväll både under semester och jobbveckor har jag njutit av svalkande dopp i ån.

Semestern gjorde att jag också kunde orka med att fotografera när en väns dotter tog studenten. Vilken underbar dag! Dagen efter arbetade jag som röstmottagare i EU-valet. Första gången för mig, så jag var otroligt glad för den stöttande andan och allt jag fick lära.

Jag har också haft möjlighet att träffa några vänner korta stunder när orken räckt till det. Speciellt mysigt när det innehåller bebisgos! En minnesvärd dag var i lördags när en vän hjälpte mig att ordna så att en annan vän kunde få rida för första gången. Jag är fortfarande helt tagen av att se henne så glad på hästryggen.

Sommar och semestertider betydde förändring på jobbet för mig. Jag lämnar en tid av mer långsiktigt arbete (nåja, liite mer i alla fall) och går tillbaka in i beredskap och arbetet med att hantera orosanmälningar och ansökningar. Det kommer ta lite tid att vänja sig och jag är nog mer i längtan efter höstens studier än här och nu, men försöker göra det bästa av det.

Jag är inte i något bra fysiskt skick just nu vilket så klart också påverkar mycket psykiskt, men jag gör vad jag kan för att anpassa dagar och energi till det jag behöver. I slutet av månaden fick jag en öppning i vården som ändå blev ett ljus att hålla i.

Livet är här och nu. I de där stunderna som glimrar, i tårarna som frigör tyngden och när du håller din hand i min. Det är där jag vill vara. Det är där jag är som mest.

✨ Som sagt: Kunna ge en vän möjligheten att förverkliga sin dröm om att testa ridning med hjälp av en annan vän. Inget är mer välgörande än att få ta del av när andras drömmar slår in.

✨ En mjuk start på jobbet efter semestern.

✨ Oväntat hög löneförhöjning som skapade lugn inför de kommande årens ekonomiska utmaningar.

✨ Betrakta och lyssna till ett hällregn från under ett träd (och paraply) mitt i skogen.

✨ Sällskapet av sommarpratarna på promenad genom svala morgnar eller ljumma kvällar.

✨ Se kärleken runt min väns dotter på hennes studentdag ❤️

✨ När kassapersonal frågar ”var det bra så?” och man får chans att komma på om man glömt något.

✨ Att bada i lätt sommarregn.

✨ Att få ha en fem månader gammal liten människa i knät och höra hennes skratt.

✨ Dubbla regnbågar 🌈 🌈

✨ Morgonkaffe till skogs på en stubbe med utsikt över fältet, trädkronor susande ovanför och den öronbedövande tystnaden bortsett från fågelsången.

✨ Köra bil ensam för första gången.

✨ Att observera likhet mellan hundar och hundägare och inte kunna låta bli att le. 😝

✨ Bli omhållen i en känslostorm som behövde få storma klart.

✨ Suset i trädkronorna när det blåser upp till regn.

✨ Nyponrosor i gyllene kvällsljus.

✨ Att bli hörd och tagen på allvar.

✨ Återse vänner över en mysig kaffestund där det känns som att ingen tid alls gått sedan sist.

✨ När antalet röster, kuvert och röstlängden stämde och rösträkningen kunde avslutas på valdagen! Vilken känsla!

✨ Ringar på vattnet.

✨ Lyssna till åska och hällregn med katten i knät.

✨ Sårbara samtal om livet och personliga utmaningar med ödmjuka modiga vänner.

✨ Att hamna i flow.

✨ Plaska med fötterna i svalkande vatten. 💦

✨ Rådjuret som stod kvar länge och mötte min blick i sena sommarkvällen.

✨

Vad har glimrat till hos dig?

Stjärnögonblick från augusti 2023

Dagarna springer iväg i september. Augusti var min semestermånad och den innehåll både en ilande smärta och en djup visshet i att landa i mig själv. Det blev inte som jag hade önskat, men som så ofta blev det nog precis vad jag behövde. Jag kraschlandade efter intensiva arbetsveckor och fick släppa taget om det mesta.

Jag ställde in en veckas planerad intensivkörning på körskolan för att återhämta mig. Jag skalade av och ställde om. Veckan efter orkade jag köra varje dag igen, efter att ha släppt alla prestationskrav. Jag fortsatte mina kvällsdopp, spenderade all tid jag orkade i skogens lugn och plockade svamp om och om igen. Min längtan efter att resa bort och träffa vänner fick skalas av till verklighetens förutsättningar. Ett besök i Stendörrens naturreservat fyllde på kraft i vilsamt sällskap. En loppisrunda med en nära saknad vän omslöt mig i trygghet.

När jag återvände till jobbet väntade en ny verklighet. Omorganisation med många nya kollegor, andra som slutat och saknades, och i väntan på att flytta från kontorsplatser till öppna kontorslandskap. Jag hade med mig en grund som inte kunde rubba mig. I augusti återfann jag min egen livskraft och tog avstamp i den.

Här är några av de stunder som jag hämtade kraft ur:

✨ Att tappa rum och tid i den förtrollande dimman i skogen och skratta för mig själv när jag i beckmörkret ändå känner min skog så väl att jag kunde ta mig hem.

✨ Möta en vuxen person som lärde sig cykla och ge några uppmuntrande ord. Sånt mod att ge sig på det som vuxen!

✨ Bestämma mig för att släppa tidspressen kring körkortet. Som att all stress rann av mig i den stunden.

✨ Få höra orden ”jag är här” i nära ögonkontakt.

✨ Ta med mig en liten korg ut på balkongen och låtsas att jag gick runt och skördade i min trädgård i kvällssolen.

✨ Ta mig till tjärnen som bär minnen av omsorg och låta den känslan få landa i mig där i det spegelblanka vackra.

✨ Skuggor av träd och gräs i kvällssolen.

✨ Hur väta gör naturens konturer djupare och tydligare.

✨ Att min körlärare erbjöd sig att köra med mig på helger för att det ska bli mer hållbart för mig.

✨ Att hitta en fem-klöver 🍀

✨ Bad i en rosa skymning.

✨ Den svindlande känslan av att blicka ut över Sörmlands skärgård från ett utkikstorn i Stendörrens naturreservat.

✨ Att bestämma att ”vi ses vid grusvägen”.

✨ Sarah Blondins trygga röst som så ofta rör mig till tårar i omsorg om mig själv.

✨ En vilsam dag med en nära vän när vi besökte Sörmlands längsta loppis. När resan är viktigare än målet.

✨ Fåglarnas vackra v-formationer över en blå himmel.

✨ En spirande glädje i bröstkorgen.

✨ Att känna oron landa i kroppen under en långpromenad.

✨ Närvaron av andra människor som klickar i min egen energi. Att kunna vila i det sällskapet.

✨ Morgondagg i gräset.

✨ Att plocka havreblommor för höstens teblandningar.

✨ Gnugga sömnen ur ögonen.

✨ Att simma med en (till synes ofarlig) bäver några meter bort.

✨ Hitta ett hav av svart trumpetsvamp och dessutom stolt fjällskivling strax därefter!

✨ Solrosorna som växt upp i dikesrenen längs ett stort område utanför Eskilstuna.

Har du några stjärnögonblick som stannat kvar hos dig?

Sommar i P1 2023 - mina topp 10

Sommarpraten 2023 har en stor spännvidd av människor och ämnen, och som alltid finns det något som passar någon mer än annat. Så också för mig. Så det här är min högst subjektiva topplista utifrån den dagsform jag hade när det spelades och vad som intresserar mig, samt vilka röster som biter sig fast just på min näthinna. Det är tydligt att de som har ordkonsten och känslorna med sig är de sommarprat som griper tag i mig. Alla mina korta recensioner finns i min Instagramprofil i höjdpunkten “sommarprat 2023”. Tack till alla er som visat dem uppskattning under sommaren!

Alla foton nedan är oförskämt lånade av Sveriges radio och deras fantastiska fotografer.

1. Maria Wolrath Söderberg

Docent i retorik

Helt klart mitt favoritavsnitt i år. Finns det något mer angeläget än att tala om vårt förhållningssätt till klimatfrågan? Dessutom retoriskt briljant (föga förvånande). Hoppfullt, engagerande och jag får en känsla av “nu jävlar” som stärker min ryggrad än mer. Jag ansluter mig till Maria och haggorna. Vi ställer om. Vi ställer oss upp. För det håller inte längre att leva där i sprickan av vad vi vet att vi behöver göra och vad vi gör. Även om Maria säger det så mycket bättre. Varje gång. Lyssna!

2. Fatemeh Khavari

Människorättsaktivist

Det skär genom hjärtat tusen gånger om. Bristen på mänskliga rättigheter, sveken. Ackompanjerat av fantastiska låtval. Fatemeh gör det tydligt hur viktigt det är att använda sin röst och stå upp för medmänniskor som drabbas av världens ojämlika livsförutsättningar.

3. Livia Fränkel

Hedersordförande Föreningen Förintelsens Överlevande

Det är nästan på gränsen för att jag orkar lyssna, men jag behöver göra det ändå. Om inte jag kan ta in det, hur ska vi någonsin annars kunna föra det vidare och aldrig låta det ske igen? Stämningsfullt och gripande. Mitt i allt det obegripligt hemska beskriver Livia så väl hur det är att vara en människa som alla andra, som försöker överleva och skapa ett liv efter. Drabbande musik som sätter tonen ytterligare.

4. Maja Nilsson Lindelöf

Influencer, entreprenör och designer

Viktigt. Ärligt. Sårbart. Om att leva nära psykisk sjukdom hos ett syskon. Innerligt i kärlek om nära relationer. Med gråten i halsen både hos Maja och mig. Ljuvligt romantiskt i att hitta kärleken parallellt med en inre vilsenhet i en ung kvinnas sökande efter sig själv.

5. Asabea Britton

Barnmorska och influencer

Vackert, tryggt, innerligt och ömsint. Det farligaste patriarkatet vet. En röst av en varm modersfamn, från urkraften i det som skapar liv. Viktiga perspektiv om att få föda barn på sina egna villkor och med tillit till sin kropp.

6. David Thurfjell

Professor i religionsvetenskap och författare

Davids hypnotiska röst förstärker känslan av en bärande förundran. Mellan religionshistoria och personligt sökande finns ett jordnära allvar om andlighet. Här möts ett skarpt intellekt och det okända förunderliga. Speciellt intressant är reflektionerna om vikten av tron bortom det tvärsäkra och överdrivna.

7. Tilde Addenbrooke

Hjälparbetare och butiksbiträde

Målande gripande bilder av ett krig, i nutid. Möten som känns och bränns. Rakt in i hjärtat med all sin medmänsklighet och generositet: att ge är att få. Tårögd flera gånger om. Det är något så avskalat och självklart i Tildes sätt att skildra det hon gör, och också i det hon faktiskt gör.

8. Omar Rudberg

Artist och skådespelare

Omars sommarprat är andas smittsam livsglädje. Det finns något djupt oförstört och kärleksfullt i barnasinnet som strålar fram. Jag småler rakt igenom av den kärleksfulla självdistansen. Känner varmt för budskapet om att stå kvar i den man är och finna trygghet i det: ”Kanske var det för att jag inte platsade någonstans som jag började ta plats”.

9. Jila Mossaed

Författare, poet och ledamot i Svenska Akademin

Poetiskt fängslande och innerligt om ordens trygghet och motstånd mot förtryck. Att finna sin sanna inre röst genom skrivandet och ha det med sig som en kompass i världen. Musikval med nerv.

10. Malin Wollin

Författare och journalist

Beskrivningen “att se det stora i livet genom det lilla i vardagen” är verkligen spot on. Humor och allvar blandas i ett vardagsnära stök. Återkommande finns ett nära barnperspektiv och en närvaro som förbluffar och får fäste.

Bubblare

Några som inte nådde topp 10 men ändå är värda att lyssna på.

Sauli Niinistö

Finlands president

Jordnära och diplomatiskt om ledarskapets många relationer. Jag får en känsla av en trygg och rotad person som har hjärtat med sig även i maktens korridorer.

Anders Bagge

Musiker och låtskrivare

Genuint och kärleksfullt. Självdistans som skiner igenom med humor och ödmjukhet. Behagligt att lyssna på. Också en fin bild av att leva med ADHD och hur han med självkännedom och en stöttande omgivning lever med det.

Annie Lööf

fd partiledare och jurist

Ärligt och sårbart om att kämpa för livet för det dyrbaraste. Parallellt finns det med ett medmänskligt politiskt engagemang som trots att jag ofta är av en annan åsikt kan känna stort förtroende för. Det finns en stark kompass och en rak ryggrad hos Annie som lyser igenom även i detta sommarprat, oavsett situation drivs hon av hjärtats genuina krafter.

🌿

Har du lyssnat på något sommarprat? Har du någon favorit?
Vilket slags innehåll fångar dig?