Stjärnögonblick från november 2024

November är dimmiga morgnar, minskande tillgång på dagsljus och tillåtelsen att mysa in sig hemma. Jag har varit tacksam för fler soliga dagar än vanligt och tagit tillvara på alla chanser till dagsljus med promenader under klar himmel. Det har gett mig mental kraft att ta av när livet svept med mig i sina mer intensiva rörelser.

Efter att ha insett orimligheten i min arbetsbelastning redde jag ut situationen med min chef. Lösningen blev att jobba ikapp under några extra arbetsdagar för att framöver kunna hålla nere nivån. Jag är så gott som i balans nu. November har inneburit många prövningar i relation till min arbetsplats och jag har fått träna mig i gränsdragningar både i min egen ambition och önskan och i det yttre. Jag landar i tydligare konturer. Gradvis börjar jag också känna mig närmare några kollegor. Kanske är den där relationströttheten efter alla separationer och nya ansikten på jobbet (och privat) de senaste åren på väg att lätta? Det känns så. <3

Parallellt med jobbet har jag varit några vändor till Stockholm för utbildningen till ACT-terapeut och arbetat med studieuppgifter både själv och i studiegruppen. I november har jag fördjupat mig i anknytningsteori, motiverande samtal och gått djupare in i förståelsen för ACT. För varje kurstillfälle kommer jag närmare mina kurskamrater och känner mig så tacksam för de förtroenden de ger och den värme jag möter. Det är omvälvande och ibland överhettas både hjärna och kropp av allt nytt som processas. Jag är bra på att ta hand om mig både inför, under och efter intensiva perioder. Den förmågan, som jag ironiskt nog utvecklade genom ACT-terapi, är guld värd nu.

Här är de ögonblick som har fångat mig i november:

✨ Hur min fascination och trygghet inför dimmor och skuggor bara ökar över tid, och att jag ler lite för mig själv i det eftersom de flesta andra skull tycka att det är ganska kusligt med mörka dimmiga skogar. Där går jag runt och myser, hehe. (Liiite häxvarning på den kanske).

✨ Stjärnklar himmel i minusgrader.

✨ Att äntligen komma hem efter tågstrul.

✨ De första snöflingorna singlande ner lugnt och vackert.

✨ Livskraften i att äga sin berättelse som Ebonita Baldeh förkroppsligade så starkt i sin föreläsning. Gåshud, kalla kårar och medkännande tårar avlöste varandra den kvällen.

✨ Solens strålar över Stockholmsmorgonens liv och rörelse.

✨ Förtroendefulla sårbara samtal med modiga kurskamrater.

✨ Frostbeklädd skog, från löv och strån till trädtoppar i vita konturer.

✨ Engagemanget och autenciteten hos Malin Drevstam i två dagars föreläsning om anknytning. Inspirerande!

✨ Brinnande skymningar.

✨ Hålla en presentation för arbetskollegor och känna kroppen påminna mig om att detta med att tala inför publik är ett av mina starka element. Mer av det i framtiden hoppas jag!

✨ Att uppleva en förälder stötta sina barn i att prata om svåra saker på ett inkännande och stärkande sätt.

✨ Blå himmel och sol.

✨ Få bekräftelse i utbildningen på att de samtalstekniker jag använder fungerar och varför.

✨ Novemberdimman, så mjuk och tyst den gör världen (ja, jag säger det igen).

✨ Isens form och mönster, slipade i forsens rörelser.

✨ Få flow i skrivandet av en studieuppgift efter att ha fått ett fint stöd av en kurskamrat.

✨ Att avsluta en arbetsvecka med en nöjd känsla av att ha gjort nytta och samtidigt kunnat värna om min egen energi.

✨ Vetskapen om att min vän tittar till Asla när jag är borta långa dagar på utbildning.

✨ När jag nästan försov mig, och det var precis det jag behövde.

✨ Guldljus strilandes genom trädstammar mot mitt ansikte när jag låg i hängmattan en dag - i slutet av november!

✨ Krypa ihop med Asla nära i en varm säng.

✨ Möta spöken från det förflutna och med andetaget släppa obehaget det väckte. Att känna att jag har lämnat så mycket mörkt bakom mig. Det är bara skuggor nu. Jag kan vara ljuset.

✨ Att se ett projekt som jag har lagt ner själ och hjärta i under lång tid bli verklighet: att öka barn och ungas känsla av trygghet i den fysiska miljön på socialkontoret utifrån deras egna förslag och önskemål. Blir djupt berörd av att se det hända.

✨ Kika in en stund på julmarknaden för lite mysstämning med bekanta ansikten, hantverk av högsta kvalitet och vackra ting.

✨

Vad har fångat sin uppmärksamhet i november?

Stjärnögonblick från oktober 2024

Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

Stjärnögonblick från september 2024

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.

✨

Vad ger dig en känsla av närvaro?

Stjärnögonblick från augusti 2024

Augusti är morgondimmor och friska vindar i soldränkta dagar, svampskogar och lingonris. Dryga två veckors semester tog mig och Asla ut i den sörmländska landsbygden till en stuga som var en verklig idyll. Såväl stugan i sig som omgivningarna gav överflöd av förundran och en naturnärvaro som skänkte lugn. Jag vandrade längs landsvägar för svalkande dopp från klippor och brygga, plockade litervis med gula kantareller och fotograferade sjörök och landskap som var som vykortsmotiv allihop. Asla hade koll på hönsen och åt så mycket gräs hon bara kunde, njöt av solen och vilade i skuggan under buskar.

Efter hemkomsten fick jag möjlighet att låna en bil i två dagar och spenderade dem i de vackra omgivningarna runt Eskilstuna. Naturpärlor som fyllde på energin och vägar som stärkte min körförmåga och självförtroendet i det. Även innan stugsemestern upplevde jag det bästa i närområdet, men då till fots. Dagliga kvällsbad, kantareller och skogsäventyr.

Återgången till jobbet har varit snäll och det beror mycket på att jag själv försökt ordna det så. Ta det varsamt, starta försiktigt, inte stressa igång något.

Fina stunder med vänner har glittrat lite extra i augusti. Kanske mest för att jag har så lite energi att ta av nu, och när vänner hjälper mig att hushålla med den så betyder det extra mycket. Sörmlands längsta loppis avslutade augusti med bravur. Ljuvligt att få se ännu mer landsbygd i gott sällskap.

I slutet av september väntar studiestart för utbildningen till ACT-terapeut och vardagen kommer att se väldigt annorlunda ut. Jag väljer att känna in hur förändringen påverkar mig och skapa vardagen utifrån det. Jag önskar mig att hösten ska ge mig mer luft och blåsa bort orosmolnen.

✨ Hur ljuset faller så vackert mellan träden och på olika sätt beroende på vad det är för träd i skogen.

✨ Erbjudande om skjuts från så gott som alla som passerade mig i bil när jag gick längs landsvägarna.

✨ Vänner som hör av sig när jag är dålig på att göra det själv.

✨ Kantarellfynd deluxe! Och en som var större än min egen hand!

✨ Sjörök som bryts av dagens första solstrålar. Ljuset som glittrar.

✨ Återse saknade kollegor efter semestern och känna att det är ömsesidigt.

✨ Se en person komma ut ur ett skogsparti med hela tröjan fylld av kantareller skrattandes ”jag hade ingen påse”.

✨ Komma hem till värme och gosig katt efter kallt kvällsbad.

✨ Få sms från en klient med orden ”Du är bäst Wilda”.

✨ Att rådjuren kikade fram lite extra sista timmarna vid stugan och att jag fångade en i språnget.

✨ Få träffa en nära väns partner efter många år då jag bara hade hört om personen. Vilken lycka att se kärleken mellan dem och bara känna ”SÅ rätt” i mage och hjärta. ♥️

✨ Ett barn på en loppis som sålde en leksak och visade barnet som ville ha den alla sätt man kunde använda den på med stor entusiasm.

✨ Låta ett dåligt bemötande från sjukvården släppa taget i ett kvällsdopp med forsens brus i bakgrunden. Lägga tillbaka det på den som felade och frigöra sig från den tyngden.

✨ Känslan av frihet och stolthet av att köra bil på egen hand.

✨ Att solen fortfarande värmde när den kikade fram i sen augustikväll.

✨ Asla lurpassande på hönsen som en vakthund framför dörren. Efter att först ha varit lite rädd själv.

✨ Återkoppla till känslan för romanen. Engagemanget och omsorgen. Att hitta de känslomässiga kopplingarna som får orden att flöda.

✨ Hänga i hängmatta på toppen av ett berg med vinden som vagga.

✨ Hålla en sex dagar gammal kyckling i händerna.

✨ Att få spendera en heldag med en fin och efterlängtad vän på Sörmlands längsta loppis trots att det först såg ut som att hon inte kunde vara med <3

✨ Fylla frysen med kantareller, äpplen, plommon, vinbär och blåbär för vinterhalvåret.

✨ Se Asla springa lycklig och fri över en gräsmatta.

✨ Sova i sin egen säng efter att ha varit bortrest.

✨ När kossorna i hagen som på kommando från tjuren radade upp sig som en trupp när jag gick förbi. VARJE kväll. Märkligt fenomen! Någon som vet hur det kommer sig? Jag bara skrattade, men lite nervös blev jag ju ;)

✨ Fynden på Sörmlands längsta loppis som kompletterade mina behov inför hösten. Nu är jag redo för regnrusk och mörker.

✨

Hur var augusti för dig?

Stjärnögonblick från juli 2024

Juli är vilda smultron, hallonbuskar och kantarellfynd. Sommarprat som sällskap längs skogsstigarna och på väg mot kvällsbaden som svalkar och förnyar. Juli är rådjur på ängen i skymningen, skyfall och sommarregn, fladdrande fjärilar och rosa himlar. Det är i det jag landar när energin dalar och jag inte orkar vara den jag vill. När jag måste ställa in besök hos och av vänner som jag längtar efter för att kroppen skriker nej. När hjärnan lägger av efter arbetsdagen och jag håller om mig på alla sätt jag kan. Naturen är alltid mitt svar, min famn.

Jag söker vård som fortsätter stänga de dörrar jag knackar på. Blir allt svagare i kroppen som bara längtar efter ett svar. Omfamnar mig i tystnaden och ilskan efteråt, håller mig på ytan ovanför det uppgivna. Önskar att höstens utbildning och nya vardag ska balansera upp. Planerar för det och gör vad jag kan, med en överlevnadskraft och livsvilja som burit mig sedan jag föddes. Håller om mig i naturens famn och självomsorgens mjuka när världen känns kall och hård.

På arbetet gav juli en intensiv start på sommarlovsveckorna och sen skedde en snabb nedtrappning till stundtals sysslolöshet och en nästan tom att-göra-lista. Det blir tydligt. Den viktiga skolpersonalen fångar inte upp de utsatta barnen nu. Det är de kloka föräldrarna som själva söker hjälp som kommer till mig. Jag skriver utredningar om familjedynamik och barns önskningar. Jag läser om kollobarn som är tacksamma och glada och har stödsamtal med föräldrar som går på knäna. Jag hjälper på de sätt jag kan de människor som pga hål i samhällets skyddsnät faller emellan i sin ensamhet. Gör det lilla extra varje gång, för att vara människa. För att de ska se att de kan, om vi hjälps åt.

Augusti startar med semester och jag önskar mig att landa i det ovissa och göra det bästa av det. Skapa en grund inför hösten och det som väntar. Augusti är min favoritmånad med sjörök och dimma, friska vindar, en stegvis färgskiftning mot höst, guldiga skymningar i ljumma kvällar. Men först, juli månads skimmer:

✨ Att känna min egen motståndskraft rent fysiskt i kroppen.

✨ En avslappnad dag på jobbet där jag kunde komma till min rätt i varje samtal och nå fram i närvaro.

✨ Kvällsdopp i mäktig solnedgång.

✨ Att kunna sitta i det svåra tillsammans.

✨ Plocka solmogna tomater från balkongodlingen.

✨ När någon talar gott om någon annan i personens frånvaro.

✨ Buskar fyllda med vilda hallon.

✨ Regn i solsken. Skimret!

✨ De där lockarna som bara skapas av utebad och att håret får självtorka i frisk luft.

✨ Att efter några månaders sökande hitta just de rätta skorna som var som att kliva i en mjuk omfamning. Second hand så klart!

✨ Fjärilar av alla slag som svärmade omkring mig i skogen.

✨ Möta en frände som liksom jag förundrades över att betrakta regndropparnas spel från under vattenytan.

✨ Ligga i hängmattan under träden och läsa bok.

✨ Kunna sätta en tydlig gräns och lägga tillbaka skulden där den hörde hemma - hos den andre.

✨ Stora saftiga blåbär.

✨ Mötas av förståelse när jag behövde ställa in en viktig händelse så att jag kunde tillåta mig att känna sorg och besvikelse i det, och med det acceptera.

✨ Guldljus i skymningen skinande mellan lövverken.

✨ När en klient säger att den bara har positiva erfarenheter av socialtjänsten.

✨ Få oväntat beröm för mitt arbete från en förebild.

✨ Finna en bänk skyddad från regnet när jag skulle ta mitt kvällsdopp.

✨ När jag efter ett fint samtal om skrivande plötsligt fick till mig slutet jag sökt efter.

✨ Boka stugsemester efter flera år av längtan. Jag bara bubblade i telefon med uthyraren!

✨ Göra schampo av såpnejlika 🌸 https://www.fridlystarum.se/blogg/gor-eget-schampo-sapnejlika

✨ En person som spontant utbrast ”åh vilken fin klänning du har” längs min väg till jobbet.

✨ Årets första kantarellfynd! Alltid en speciell känsla när svampsäsongen startar.

✨

Har du några ögonblick som fastnat i juli?

Stjärnögonblick från juni 2024

Juni är som alltid en strålande vacker sommarmånad, då när allt går från bristande knoppar till oändliga lager bladverk. Jag har varit ledig två av junis fyra veckor, i anslutning till nationaldagen och midsommar för att spara semesterdagarna. Det har varit veckor av att försöka återhämta mig och hemmet som också behövde extra omsorg. Och självklart av att vistas i skog och mark så mycket det bara var möjligt. Så gott som varje kväll både under semester och jobbveckor har jag njutit av svalkande dopp i ån.

Semestern gjorde att jag också kunde orka med att fotografera när en väns dotter tog studenten. Vilken underbar dag! Dagen efter arbetade jag som röstmottagare i EU-valet. Första gången för mig, så jag var otroligt glad för den stöttande andan och allt jag fick lära.

Jag har också haft möjlighet att träffa några vänner korta stunder när orken räckt till det. Speciellt mysigt när det innehåller bebisgos! En minnesvärd dag var i lördags när en vän hjälpte mig att ordna så att en annan vän kunde få rida för första gången. Jag är fortfarande helt tagen av att se henne så glad på hästryggen.

Sommar och semestertider betydde förändring på jobbet för mig. Jag lämnar en tid av mer långsiktigt arbete (nåja, liite mer i alla fall) och går tillbaka in i beredskap och arbetet med att hantera orosanmälningar och ansökningar. Det kommer ta lite tid att vänja sig och jag är nog mer i längtan efter höstens studier än här och nu, men försöker göra det bästa av det.

Jag är inte i något bra fysiskt skick just nu vilket så klart också påverkar mycket psykiskt, men jag gör vad jag kan för att anpassa dagar och energi till det jag behöver. I slutet av månaden fick jag en öppning i vården som ändå blev ett ljus att hålla i.

Livet är här och nu. I de där stunderna som glimrar, i tårarna som frigör tyngden och när du håller din hand i min. Det är där jag vill vara. Det är där jag är som mest.

✨ Som sagt: Kunna ge en vän möjligheten att förverkliga sin dröm om att testa ridning med hjälp av en annan vän. Inget är mer välgörande än att få ta del av när andras drömmar slår in.

✨ En mjuk start på jobbet efter semestern.

✨ Oväntat hög löneförhöjning som skapade lugn inför de kommande årens ekonomiska utmaningar.

✨ Betrakta och lyssna till ett hällregn från under ett träd (och paraply) mitt i skogen.

✨ Sällskapet av sommarpratarna på promenad genom svala morgnar eller ljumma kvällar.

✨ Se kärleken runt min väns dotter på hennes studentdag ❤️

✨ När kassapersonal frågar ”var det bra så?” och man får chans att komma på om man glömt något.

✨ Att bada i lätt sommarregn.

✨ Att få ha en fem månader gammal liten människa i knät och höra hennes skratt.

✨ Dubbla regnbågar 🌈 🌈

✨ Morgonkaffe till skogs på en stubbe med utsikt över fältet, trädkronor susande ovanför och den öronbedövande tystnaden bortsett från fågelsången.

✨ Köra bil ensam för första gången.

✨ Att observera likhet mellan hundar och hundägare och inte kunna låta bli att le. 😝

✨ Bli omhållen i en känslostorm som behövde få storma klart.

✨ Suset i trädkronorna när det blåser upp till regn.

✨ Nyponrosor i gyllene kvällsljus.

✨ Att bli hörd och tagen på allvar.

✨ Återse vänner över en mysig kaffestund där det känns som att ingen tid alls gått sedan sist.

✨ När antalet röster, kuvert och röstlängden stämde och rösträkningen kunde avslutas på valdagen! Vilken känsla!

✨ Ringar på vattnet.

✨ Lyssna till åska och hällregn med katten i knät.

✨ Sårbara samtal om livet och personliga utmaningar med ödmjuka modiga vänner.

✨ Att hamna i flow.

✨ Plaska med fötterna i svalkande vatten. 💦

✨ Rådjuret som stod kvar länge och mötte min blick i sena sommarkvällen.

✨

Vad har glimrat till hos dig?

Stjärnögonblick från maj 2024

Maj är allt samtidigt. Så också i år, om inte ännu lite mer. Naturen slår ut i blom som ett fyrverkeri av grönska och aktiviteter och evenemang initieras både här och där. Samtidigt som betyg ska sättas, skolavslutningar förberedas och projekt avslutas inför sommaren. Mitt i en värld som brinner av hat och krig, orimligheter och tragik. Hjärtat värker.

Jag började månaden med samma mjukhet som i aprilvädret. Kroppen signalerade att jag behövde fortsätta bromsa och det gjorde jag. Det var slutspurt hela maj med sista veckorna som handledare till min student, kolloansökningar som behövde beslut, många möten med behövande barn och föräldrar. Liksom spännande barnrättsfrågor att arbeta med i mitt uppdrag som barnrättsombud. En spännande och utmanande tid på jobbet, som jag tack och lov rodde i hamn sista dagen i maj innan min första semestervecka.

På helgerna blev det några väl utvalda aktiviteter både på egen hand och med vänner. Sommarens loppisar drog igång med återkommande bakluckeloppis och en heldag på Sörmlands längsta loppis (som nu verkligen var över hela Sörmland på gott och ont då det är omöjligt att hinna allt på en dag). Jag var på invigning av mina kreativa vänners “Butik Blickfånget” i Eskilstunas hjärta Rademachersmedjorna. Så vackert! En speciell dag var när jag fick visa en vän ett av mina smultronställen på toppen av ett berg.

Som alltid har jag spenderat mycket ledig tid i skog och mark. Och vatten! Ja, den 14 maj tog jag årets första dopp och har badat nästan varje kväll sedan dess. Älskar min vana av kvällsdopp och får så mycket tillbaka av det i minskad värk, sinnesro och ökad energi. Jag har på många sätt skalat av mitt sätt att leva i år, och förutom att omge mig med stillsam natur har jag skalat av mig ägodelar och börjat agera mer handfast enligt principen “en sak i taget”. Lättare sagt än gjort när maj är som juni och blommar över innan midsommarmånaden ens är här. Det går inte att blunda för att naturens balans har förändrats.

Då är det extra viktigt att njuta av här och nu. För det är det vi har. Vår förundran kan läka.

✨ Guldljuset i skymningen från berget.

✨ En person som hade kopplat sin rullstol till en elsparkcykel och såg så otroligt fri och glad ut där hen åkte fram.

✨ Nå en smärtsam insikt som gav klarhet i mina relationsmönster.

✨ När det kalla badet inte var lika kallt längre, att kroppen vänjer sig och kan njuta. För det var rätt kallt fortfarande där i början, hehe.

✨ Loppisskyltar över hela Sörmland och dess sagolika samhällen och natursköna vyer. Som den här idyllen:

✨ Känslan av att aktivt kunna välja att prioritera min hållbarhet framför att vara duktig, lojal osv. Som en stomme av visshet att luta mig mot mot.

✨ Att få konstaterat att Asla gått i remission i sin diabetes igen och att vi slipper behandla henne mer! Halleluja!

✨ Den otroligt fina färgmatchningen av alla fyra kreatörers skapelser samlade i Butik Blickfånget.

✨ Liljekonvaljblommors skirhet.

✨ Min första egenodlade gurka i köksfönstret! Och fler blev och blir det!

✨ När jag tilldelades en uppgift på jobbet som handlade om att föra fram barns rätt gentemot vårdnadshavare som inte förmår agera för barnets bästa. Det gav mig rysningar av hur viktigt och meningsfullt det kändes. Vilket förtroende!

✨ En ekorre skuttandes i högt gräs.

✨ Somna om.

✨ Vilda djur i skogen! Sett flera rådjur, harar, älg och även två rävar. Så fascinerande att möta vilda varelser, de väcker alltid min förundran.

✨ Att kunna gå på semester och känna att jag hann klart med allt jag behövde.

✨ Att få visa en vän utsikten från en plats som betytt mycket för mig de senaste åren.

✨ Svanen som flöt vackert över ån i skymningen.

✨ Att lita på magkänslan som en kraftkälla.

✨ Få höra från en kollega att en närstående som sökt stöd hos socialtjänsten blivit imponerad av hur jag mötte hens barn i vårt möte.

✨ Fynda ett bakbord på loppis - att använda som planteringsbord!

✨ Plantors små späda rötter som dricker törstigt och växer sig starka i solen.

✨ När fågelsången i skogen gått igenom hörlurarna till den jag pratar med i telefon och kan sprida glädje också till den andre.

✨ Flyta på rygg i ån och betrakta molnen och måsarnas rörelse.

✨ Tacka av VFU-studenten som jag har fått handleda under våren och att det blev en bra fika trots att jag är så osäker på sådana uppgifter. Kände mig nöjd - och så stolt över honom! Vilken resa vi gjort 🙏🏼

✨ Reflektionen av månen i spegelblankt vatten.

✨

Vilka ögonblick har förundrat dig?

Stjärnögonblick från april 2024

April kom med vårljus och snöyra. På något sätt har jag alltid lättare att acceptera min värk i april. Den ingår när Moder Jord värker fram liv och knoppar brister. Jag behöver nog ta lärdom av mitt sätt att möta mig själv i mjukhet och lyhördhet denna månad. För det fungerar. Jag har skapat marginaler och låtit naturen få sippra in med sitt vårljus lite i taget.

På fritiden har jag mest varit ute i skogen och tagit hand om Asla, vars diabetes börjar vända. Mycket hoppfullt!

Jag och en vän hyrde en elbil en ledig dag, för att vi båda verkligen ville testa det. Fint det där när man kan ta sig an utmaningar tillsammans. Det blev en väldigt mysig dag och jag fick erfarenhet av ett hållbart alternativ för framtiden. En annan trevlig dag var traditionen klädbytardag på ReTuna med min partner in crime på secondhandmarknaden. Älskar hållbara events!

Hälsomässigt är jag väldigt skör och trött men överlag har april inte varit så illa som befarat. Jag var på min årliga kontroll för ärftlig cancer och fick besked om ännu ett år av cancerfrihet. Dagar som dessa gör att jag verkligen får perspektiv på livet. Tacksamheten att få vara här.

På jobbet har jag mest ägnat mig åt utredningsarbete med en hel del fantastiska möten med barn som berikat mina dagar och min förståelse. Jag har också upparbetat ett arbetssätt som passar mig som person och som gör det väldigt smidigt för mig. Djupt tacksam för att jag kunnat vila från beredskap ett tag och fått gå in i mer närvaro och djuparbete. Jag har behövt den här tiden för att landa i mig själv. Jag trivs så mycket bättre när jag får möjlighet att stanna kvar hos de jag möter en liten stund. April har också ägnats åt att träffa barn och unga för att inhämta deras upplevelser av våra fysiska lokaler, besöksytorna. Arbetet som barnrättsombud är så belönande när barnen får komma till tals direkt, vilket verkligen varit värt alla extra timmars arbete med det. Två heldagar var jag på utbildning om utsatthet och våld med särskilt fokus på barns utsatthet för allt ifrån försummelse till fysiskt våld. Otroligt givande utbyten!

Aprils stjärnögonblick i vårljus:

✨ VITSIPPOR! Jag kommer för alltid ha en enorm kärlek för dessa magiska blommor. Det finns så mycket historia och symbolik i dem för mig.

✨ Regndroppar på blåsippor.

✨ Plocka årets första skogslök.

✨ Få flow i dokumentation och få saker gjort.

✨ Ett lätt duggregn som föll under kvällspromenaden då det fortfarande var vårvarmt sent på kvällen och gjorde regnet mysigt och behagligt.

✨ Växtligheten i mina fönster. HUR kan detta ha varit små frön för bara några veckor sedan??? Och gurkan som på riktigt blommar nu!

✨ Ungdomar som vågade säga precis vad de kände.

✨ Att det är dagsljus utanför arbetstid.

✨ En medmänsklig röst i örat som kunde ge tröst och hopp.

✨ Få två kärlekspelargoner av en hemlig ”påskhare” på jobbet. Det gick direkt till hjärtat!

✨ Solen i ögonen och vinden virvlande i håret uppe på berget.

✨ När en vän säger att det är skönt att höra mitt skratt.

✨ Trädknoppar och pollen som ett skimmer i tidig vårskog.

✨ Få ta emot något svårt i en känslig situation och kunna möta personen i dennes behov just då.

✨ Att jag klarade av en eftermiddag med fem enskilda samtal efter varandra, fick ihop det jag behövde och ändå kunde vara närvarande.

✨ Tre sorters vårblommor i vaser som matchade just tussilago, blåsippa och vitsippa. Dessa fick jag i julklapp (en serie från Kosta Boda som dessutom fyndades second hand) och kunde nog inte ens föreställa mig att det snart skulle vara vår.

✨ När körsbärsblommorna slog ut och jag fick gå hänförd under de rosa träden till jobbet på morgonen.

✨ Årets första citronfjäril 💛

✨ Utbildningsdagar där erfarenhetsutbyte är huvudfokus.

✨ En skir månskära mot en kvällshimmel som ännu var ljus trots sen timme.

✨ Beskedet från min rutinkontroll att jag är cancerfri ännu en gång.

✨ Ligga på rygg på ett berg med en medmänniska och bygga fantasier om himlen tillsammans.

✨ Vilorummet på arbetet som ger lindring de tuffaste dagarna.

✨ Frost som ramar in och mejslar ut vårbladens konturer.

✨ Få cykeln vårfixad hos en lokal cykelhandlare.

✨ Skogsvioler att spara till egna teblandningar.

✨

Hur var april hos dig? Vad vill du spara?

Stjärnögonblick från mars 2024

Mars har varit en stökig månad. På jobbet främst, med mycket att förhålla sig till. Jag fick erbjudande om att ingå i en grupp som ska utreda kolloansökningar under våren och tackade ja. Förutsägbarheten lockade mig. Att vila från beredskapsdagar och det mer snabba arbetssättet och djupdyka ner i utredning och samtal med barn passade mig bra. Det var mer förutsägbarhet i teorin än det blev i praktiken. En ökad stressnivå, pga hög personalomsättning och fler arbetsuppgifter, har tyvärr fortsatt inneburit många extra timmars arbete som sedan följts åt av sjukdagar. Jag har försökt balansera upp mig på fritiden med såväl umgänge som egentid, utefter ork.

Inom mig har det sänkt sig någon slags tystnad som ett sätt att spara energi och behålla fokus på det jag kan påverka. Det är en obehaglig känsla att leva med något som inte riktigt går att acceptera, och ändå inte se någon väg mot förändring. Inte just nu i alla fall. Efter sommaren tror jag att det lättar på vissa plan, med en efterlängtad utbildning som hägrar. Mars gav mig hopp om vår och även de vintrigaste dagarna kunde jag njuta i naturen. De dagliga promenaderna ger både tankarna och känslorna en vila. Det blir bra. Det kommer en vår.

Låt oss kika på några av mars finaste ögonblick.

✨ Lära mig göra upp eld med tändstål. De livgivande gnistorna som blev till av handkraft!

✨ Blicka ut från toppen av ett berg över dimmiga horisonter.

✨ Planera ett dagsäventyr med en vän.

✨ Pudersnö som blåser som dimslöjor längs marken.

✨ De många gröna nyanserna som börjar växa fram i vårskogen.

✨ Målarfärg på händerna, under naglarna och lite på nästippen också.

✨ Lyssna till fantasy-berättelsen “Kampen om Moronia”, med en inlevelsefull berättare som får mig att bli helt uppfylld av den värld hon skapat.

✨ Att under ett möte som socialsekreterare våga beskriva rakt ut vad jag upplevde vilket ledde till hjälpsamma perspektivskiften hos alla närvarande. Över en vecka senare fick jag höra att de såg en positiv vändning hos ungdomen det gällde, som också hade uttryckt att han kände sig sedd. Varför jag jobbar med det jag gör? Ja. Precis det här.

✨ De djupa färgerna i en regnvåt skog.

✨ Solen i ansiktet. Värmande.

✨ Få höra “det är förjävligt” när det faktiskt är det.

✨ Spontant träffa en vän, och för första gången hennes kärlek, på en kaffe.

✨ Bli medbjuden på en mysig kvällsaktivitet.

✨ Pensionärerna i skogen som alltid vill småprata en stund om årstiden och mitt fotograferande och visar mig sådant de sett i området.

✨ Tussilago. Som små solar i dikesrenen.

✨ En 11-åring som säger ”när jag blir stor vill jag bli socialsekreterare, för jag vill bli som du”.

✨ När det var en tuff dag på många sätt och jag satte på en slumpmässig spellista där Lalehs ”Vårens första dag” var den första som spelades. Tack Laleh 🙏🏼

✨ Att sova lite mer än vanligt och känna hur det gav tillbaka i energi.

✨ Gå genom snötäckt blåbärsris för att i nästa stund ligga i hängmatta mellan tallarna och låta solens första värmande strålar träffa ansiktet mellan molnen.

✨ Blåsipporna som tittade fram under eklöven.

✨ Jord i händerna.

✨ När Asla la sig tätt intill och kurrade oss båda till sömns.

✨ Känslan av att skicka iväg saker till nya ägare och släppa taget om det som inte längre behövs hos mig.

✨ Det skira morgondiset bakom konturer av ekar.

✨ En timmes reflektion kring vad jag kan göra mer för ett mer hållbart liv till skenet av levande ljus under Earth hour.

✨

Vilka ögonblick har stannat hos dig på sistone?

Stjärnögonblick från februari 2024

Februari. Även med en extra dag sveper du snabbt förbi. Trots att dagarna känns långa och energierna suktar efter vår. Dag för dag öppnar dagsljuset upp mig, tinar upp det som frusit.

Asla uppvisar lägre glukosvärden sedan någon vecka tillbaka i sin diabetes. Hoppfullt! Och samtidigt oroligt när jag inte kan ha koll på henne från jobbet. Jag önskar att vi snart ska slippa insulinet. Det är påfrestande att leva med över tid, då det styr mina dagar mycket.

Jag har mest fokuserat på att hitta mer balans i arbetet. Vilket jag har lyckats med! Det är dock fortsatt viktigt att skala av och prioritera även i privatlivet. Jag har landat i acceptans att de försämringar jag sett i min fysiska hälsa troligtvis är permanenta. Jag behöver ställa om livet efter det.

Därför tog jag också ett steg som jag sparat för framtiden redan nu. Om allt går som tänkt ska jag studera på halvtid de kommande två åren - och med det bli certifierad ACT-terapeut! Det är en steg 1 utbildning, så om jag i framtiden vill läsa psykoterapi så kan jag det med den som grund. I mitten av månaden var jag därför på antagningsintervju i Stockholm - och blev antagen! Utbildningen är delvis på distans och inte CSN-berättigad så det blir också en ekonomisk och praktisk omställning. Och idag fick jag besked om beviljad tjänstledighet. Jag behöver verkligen få bli mer fri i mitt arbetsliv. Det är då det inte ens märks att jag är sjuk, när jag kan planera min tid själv. Så vill jag känna.

✨ Vandra genom Gamla stan i Stockholm i dimma, mot en början av min framtid.

✨ Att återfinna min mössa i skogen precis där jag tappat den och hoppats att den var kvar. Som att Moder Jord vaktat den.

✨ Aslas kroppsvärme som sprider sig och blir min.

✨ Känna mig helt i fas på jobbet om så bara för några dagar.

✨ Isblock längs Skeppsbrokajen. Vintern som släpper taget.

✨ Möta saknade vänner och andra jag kan känna samhörighet med på öppningseventet för Holistic Mind Eskilstuna. Så stolt över det de skapar tillsammans! Ser fram emot att delta i det.

✨ En stjärnklar kvällshimmel.

✨ Att komma fram till en planering för ett ärende gällande ett barn som landade bra både hos mig och föräldrarna.

✨ Insikter som kommer av att jag vågat gå till det allra svåraste och ta mig igenom det.

✨ Rensa ut bland mina kläder och inse att jag utan att behöva rensa mer skulle klara mig under det antal kläder jag hade satt som ribba.

✨ Guldljuset som bröt igenom flera dagar av gråa molntäcken.

✨ Att höra tacksamheten hos en person som jag kunde hjälpa en bit på vägen till ett bättre liv.

✨ Reda ut jobbstress med min teamledare och få koll på läget.

✨ En fågel som sjöng in soluppgången klart och starkt.

✨ Krossa is med fötterna och fascineras lika mycket nu som när jag var barn över skärvornas skärpa.

✨ En ceriselila skymning som färgade husväggarna i magisk stämning.

✨ Träffa barnen som jag saknat så, spela spel, kramas och få en redogörelse för hur det går till att göra en presentation i skolan på mellanstadiet idag.

✨ Att få höra ”jag vill gå i din klass” under min antagningsintervju.

✨ Området runt arenan där Melodifestivalens deltävling hölls i Eskilstuna upplyst av mellofärgerna från strålkastare. Så stilrent och enkelt - och väldigt vackert!

✨ Leverera dopfoto och få feedback som matchade min egen målbild, med ord som följsam närvaro och att fånga ögonblick.

✨ Mina växter som skjutit ut nya skott en efter en och bara vill växa starkare trots att jag inte tagit hand om dem så väl i vinter.

✨ Ljudet av en porlande bäck.

✨ När storebror sa till lillebror: ”sisten till det trädet”, men lillebror tog hans hand och gick lugnt jämsides istället.

✨ Den befriande känslan som uppstår av att säga som det är.

✨ Så gott som barmark i skogen efter månader av att glida runt på isvägar.

✨

Hur var februari hos dig? Vad vill du spara?