Mars är det återvändande vårljuset, tussilago i dikesrenar, plötsliga regn och tvåsiffriga plusgrader. Knoppar som ännu tvekar, skott från livskraftiga frön och en önskan om att sakta ner tiden för att hinna uppleva alla vårens under.
I mars första dagar var det konferens med jobbet i två dagar på Haga slott i Enköping. Engagerade diskussioner och kvalitetstid med kollegor gav värdefulla stunder i ett sammanhang som utmanade min energi. Jag har generellt känt mig i obalans på jobbet. Stödet och planeringen av arbetet har varit mer oförutsägbart än det redan är i sig självt. Det skaver och har troligtvis också bidragit till ökad värk och ett skov som slog ut mig helt i några dagar. Det vägs upp av gott stöd i chef och att jag ändå kan vara den jag vill vara för de klienter jag möter. När barn känner sig sedda och hörda faller skuggorna bakom mig. Jag har också känt mig närmare mina kollegor i många situationer vilket jag är så tacksam för! Jag höll en gruppövning i ACT med mitt team på vår handledning och blev berörd av det förtroendet.
Handledningen i ACT-utbildningen, med fokus på trauma och utmattning, gav ny glöd både i klientsamtal och examensarbetet. Många timmar i mars har jag suttit djupt uppslukad av litteratur om trauma, ACT och posttraumatiskt växande. Andra teman har varit mindful self-compassion och ACT för tonåringar. Jag fick också möjligheten att träffa en klient fysiskt efter många sessioner online. Ett möte som stannar i hjärtat. I samband med det fick jag också chans att träffa en kär vän som visade mig runt i ett fascinerande naturreservat.
Jag har tagit vara på det ökande dagsljuset och letat vårtecken under mina studielediga dagar, som grundande pauser mellan studietimmar.
Vardagens nära samtal med vänner följer med mig som ljusa hopp i bröstkorgen. Det finns ett ömsesidigt hållande som bär. Vi delar skratt, sorg, trötthet, medkänsla, frustration, kamp, stolthet, maktlöshet och allt däremellan. Ur det svartaste kommer skrattet klingande i samhörighet och kärleken i berörda tårar.
Tänk att det bara är två månader kvar till examen! Just nu stressar det mig mest i allt som ska hinnas med: examensarbete, gruppuppgift och självskattning ska lämnas in innan maj. 😅 Men alltså, wow inte långt kvar nu! April kommer att bli en livskraftig månad.
Här är livskraften från mars:
✨ Se tomatfrön från förra årets tomater växa upp i skott på fönsterbrädan. Ett eget litet ekosystem. En ny generation i min omsorg.
✨ Få en stunds närvaro med en kollega i känslomässig kontakt.
✨ I en visualisering av en medkännande vän få en symbolisk gåva i form av en fyrklöver. Någon som står för hoppet och önskar mig tur.
✨ Få en privat guidning av min journalistvän på Rynningevikens naturreservat. Lyxigt!
✨ Citronfjärilar svärmande runt hängmattan i skogsdungen.
✨ Komma till jobbet efter två veckors frånvaro och få svar på alla oroliga frågor som dykt upp. När allt bara löser sig utan krångel.
✨ Årets första vårblommor: snödroppar och krokus i parken.
✨ Få förtroende från mitt team att föra fram och formulera gemensamma önskemål.
✨ Två sorgmantlar flygandes tillsammans. En så trösterik bild.
✨ Ett par på cykel där den ena partnern höll en hand på den andres axel och fick rulla med när hen trampade.
✨ Komma till min rätt i en gruppdiskussion med kollegor där min del bidrog till helheten.
✨ Att gå helt upp i ämnet ”Posttraumatiskt växande” och få nya aha-upplevelser och kopplingar till ACT. Som sprak i hjärnan!
✨ Flytande isflak glittrandes i solen vid Strömkajen i Stockholm.
✨ En vän som berättade att jag dykt upp som en medkännande person i en visualisering av självmedkänsla. Starkt att känna hur vi kan vila i trygghet hos varandra även när vi inte är fysiskt nära.
✨ En kvist forsythia från en vän som fick blomma ut på mitt köksbord i all sin vårliga prakt.
✨ Att senare se att den ensamma svanen hade en kamrat och dela ögonblicket med en kollega som också var orolig att den var ensam.
✨ Den här beskrivningen av SORK (beteendeanalys) som gav inspiration och klarhet.
✨ Inredningen på Haga Slott som kändes jordnära och lyxig på samma gång.
✨ Stjärnklar himmel med fullmåne.
✨ Vårkänslan som en öppning i bröstkorgen efter vad som känts som en evighetslång vinter.
✨ Disiga och dimmiga morgnar som mjuka lugna filter över en värld full av intryck.
✨ Årets första blåsippor som väckte barnslig förundran i hela kroppen.
✨ Att få uppleva den fysiska närvaron av min klient som jag annars träffar online. Att få möta hens uppenbarelse i så många fler dimensioner. Varm i hjärtat!
✨ Få stöd från chef i att testa ett alternativt förhållningssätt för att se till barnets bästa.
✨ Kunna fånga upp mig i en smärtsam reaktion innan den hakade fast och ge utrymme för den bakomliggande känslan istället för att fastna i en gammal berättelse.
✨
Vad har lämnat spår hos dig i mars?
