Stjärnögonblick från december 2024

December är tända ljus och väntan, avslut och längtan. Vintervilan sänker sig i lägre temperaturer och mörka timmar. Jag går ner i varv med naturen och sänker tempot och volymen i vardagsbruset. Med slutspurt för första terminens studier och fler arbetsdagar än annars har jag varit extra varsam med mig. Med den intensiva självreflektionen i relation till utbildningen har hjärnan känts överhettad många dagar. De dagliga promenaderna är min bästa bot mot rusande tankar som då får möjlighet att landa i kroppen. Många extra timmar sömn har det också blivit. Välbehövligt!

För första gången på många år har julen passerat mig med acceptans och lätthet. Sorgen och ensamheten har skavt i stunder och ändå naturligt gått över. Jag har låtit julen få finnas med mig i besök på julmarknader och när jag bevittnade det magiska luciatåget på SUP som skred över Eskilstunaån. Dagarna har passerat med extra vila och reflektion. Det var precis det jag behövde.

Helgen som följde efter lucia drog det in en storm som orsakade ett av de värsta smärtskov jag har haft, och på många år. Efter dygn i outhärdlig smärta var jag i alla fall tillräckligt på benen för att ta mig till den sista kursdagen för terminen. På en yogamatta omfamnad av mina kurskamraters omsorg orkade jag vara där. Någon dag senare försökte jag arbeta men började gråta i skörheten och återvände till sängläge. De många röda dagarna var en välsignelse då jag kunde återgå till arbetet en dag i taget med återhämtning däremellan. Jag är så här i början av januari fortfarande svag. Samtidigt var det som att det där skovet rensade ut många mentala blockeringar som jag hade fastnat i. När smärtan lägger sig är tacksamhet allt jag kan känna.

Låt oss se vad som skimrade extra hos mig under årets sista månad:

✨ Anlända till Stockholm vid gryningen och se det orangea och djupt blå ljuset speglas i Mälaren för att sedan följa ljusningen över staden.

✨ Få veta vem som kommer att bli min chef 2025 och känna mig rörd och trygg av beskedet.

✨ Stjärnklar himmel.

✨ Ställa in ren disk i köksskåpen.

✨ Att efter första halvåret med halvtidslön känna mig ekonomiskt trygg. Tacksamheten och stoltheten över hur jag själv och andra har hjälpt mig hit. Det är obeskrivligt hur långt borta det har känts att nå det.

✨ Se det magiska luciatåget på SUP skrida ut över Eskilstunaån och känna publikens förundrade tystnad sänka sig inför det vackra.

✨ Ligga på yogamattan under kursdagen, mitt i smärtan och omgiven av omsorgsfulla kurskamrater. Att känna att det var okej just för att jag var där i det hållande sammanhang de utgör.

✨ Beställa hem en bok om traumafokuserad ACT som ett steg i att våga tro på att jag kan skapa det jag vill i min framtid.

✨ Få en förfrågan från en person som ville bli min träningsklient innan jag ens har börjat efterlysa det. Så hjärtevärmande!

✨ Se en pojke kolla på fullmånen med vidöppna ögon och utropa ett ”wooow” med en kärleksstrålande förälder vid sin sida.

✨ Tomteflickan ovan som jag hittade på en loppis. Tänkte först ge den till min naturälskande vän som samlar på fyrklöver men blev så betagen i henne att hon fick stanna hos mig.

✨ Foton på mina vänner och deras familjer från julafton.

✨ Knarrande snö under skorna.

✨ Eldiga soluppgångar i kyliga grader.

✨ Mjuka varma kläder att bädda in sig i kalla dagar.

✨ Adventsljusstakens sken i mörka kvällar.

✨ Att i den värsta smärtan ändå känna en djup tacksamhet över att jag vet att jag klarar det och ha tillgång till de verktyg som är hjälpsamma.

✨ Telefonsamtal med en vän som innehöll både tryggt allvar och igenkännande skratt.

✨ En klient som tackade för vårt möte och sa att det kändes tryggt.

✨ Tända ljus i skogen vid vintersolståndet. En mysig tradition jag har skapat som också fungerade i duggregn.

✨ Att uppleva hur en sak efter den andra faller på plats inför vårens nya steg.

✨ Att tanka trygghet från en bekant röst i telefonen efter mardrömsskovet. Som att mardrömmens kvarliggande känsla upplöstes där i ljuset vi kunde skapa mellan oss.

✨ Uppslukas av snökristaller som en hel värld att upptäcka.

✨ Ta ansvar och säga förlåt när jag hade agerat obetänksamt.

✨ Se tillbaka på året som gått och se alla stunder då människor omkring mig trätt fram och funnits där för mig, och för min älskade Asla.

✨

Vad har glittrat hos dig i december?

2025: förankra

Förankra. Det blir mitt ledord för 2025. Jag vill känna mig trygg och förankrad i nuet, buren av hållande rutiner, självomsorg och ömsesidiga relationer. Jag vill förankra den professionella kunskap och erfarenhet som mognar fram i mig och bygga en plattform att lita till. Jag vill vara en plats för andra att kasta ankar hos.

Inför ett nytt år väljer jag att ta tillvara på möjligheten att reflektera över vart jag är på väg och vad jag vill stå för i mitt liv. Som en chans att ta ut en kompassriktning som överensstämmer med mina värderingar och vem jag vill vara. Det känns extra angeläget nu när jag själv genomgår en utbildning för att vägleda andra på deras livsresa. Nedan följer som ett brev till mig själv med vänliga påminnelser från det som kommit upp för mig i denna process inför 2025. Jag avslutar med några konkreta mål och intentioner som uppmanar mig att göra det som krävs för att uppnå det jag vill.

Kära Wilda, tack för att du har tagit dig hit. Det var inte självklart. Du är här nu. Du är alltid hel. Bär dina ärr med stolthet. Berätta för dig själv att du överlevde, trots allt, och att du fortfarande har ett helt liv att uppleva framför dig. Gör din berättelse till det du behöver att den är.
Det är dags att ankra dig i nuet, samla kraften i ditt rotsystem och låta ditt framtida jag blomma ut. Du är inte det som hände dig. Hur du har vuxit vidare från det är en ostoppbar naturkraft som också kan hjälpa andra att växa. Ha tillit till att du alltid har varit ljuset och låt det blända de som försöker förminska dig. Känn dig själv. Bottna i den vissheten. Var allt som är du. I varje handling och varande som bara du kan ge uttryck för. I orden, i närvaron, i samvaron.

Ge utrymme för skrivandet. Det är där din inre röst är som mest sann och öppen, det är där det som ska vidare kan strömma igenom dig med sin lyskraft. Det är orden som bär dig vidare. Hitta vägar att tina upp det frusna och lösa kramperna. Möt tvivel och känslorädslor med vissheten om att du är starkare än du tror. Tillåt dig att vara starkare än du vågar. Lita på intuitionens röst. Låt ditt ljus stråla kärlek ur din blick och genom orden som vill vidare genom dig.

Kom ihåg att sträcka dig efter andras händer när det stormar inuti dig. Kasta ankar i nuet och i trygga röster. Meditera för att behålla mellanrummet som bor mellan tanke och reaktion. Försök låta saker ha sin gång, motbevisa rädslan. Ta ett steg tillbaka och betrakta dina tankar när de går vilse, så som tankar gör. Se att de försöker skydda dig och ta till dig det du vill.
Öppna upp dig för känslornas rörelse, låt dem finnas där och flöda igenom. Gråt och svär för alla besvikelser, sorger och i tröttheten. Hitta skrattet. Se ilskan som det som älskar dig mest, som säger “det är inte okej” och håller dig och andra högt.
Acceptera ditt stora hjärta och låt det expandera. Ge det utrymme att läka när smällarna kommer. Värna din smärta som ett tecken på att du bryr dig. Fortsätt bry dig. Vad som än händer. Fortsätt bry dig om.

Återkom till grunden i de vardagliga handlingarna. Ge var sak sin plats och tid. Återuppliva din förmåga att göra tryggheten stark i rutiner och ramar som håller dig. Ta hand om ditt hem, stryk omsorg över dina tillhörigheter och väck liv i det vackra och enkla. Gör det du behöver för att underhålla ordningen i det yttre så att det inre kan få ro.
Öva upp din förmåga att vara lika lojal mot dig själv som mot andra. Stärk relationen till dig själv i varje handling och initiativ du tar dig för. När det är svårt att hålla löften till dig själv, håll om dig i det och försök hitta ett sätt att göra det ändå.
Du är värd allt. Du får ta tid. Det får vara svårt. Stå kvar hos dig.

Omfamna enkelheten, hitta de trevliga lättsamma stunderna där du vilar från prestation och tankarnas eviga surr.
Gör oväntade saker. Testa något nytt. Gör tvärtom. Skruva till vardagen.
Låt ditt inre barn få väcka dig till liv i skratt, förundran, lek och kreativitet. Håll om henne när livet gör ont och låt andra hålla om dig så att du orkar det.
Ge ditt engagemang till sammanhang där det kommer till sin rätt, backa undan när du känner att det inte ger tillbaka som du behöver. Ditt hjärta mår inte bra av det. Det behöver svar.

Ta dig tid att reflektera över dagarna. Vad gjorde du bra idag? Vad kan du lära dig av det som blev mindre bra? Bejaka din tacksamhet. Träna dig i att se vad du behöver hjälp med. Minns att din självständighet är en superkraft och också kan vara en fälla av ensamhet. Påminn dig om att vi alla bara tränar på det här med livet och se varje svårighet som en möjlighet att växa lite till. Odla tilliten.

Låt dina handlingar ta sin utgångspunkt i ditt varande, som en jord varifrån de blommar.
Vila där. Där är du alltid trygg. Där är allt rätt.
Lyssna in andra människor med den närvaron. Håll om det som är svårt för människor att bära och erbjud din hand att hålla i. Din närvaro är det finaste du kan ge.
Jag vet att din tillit ännu är skör efter alla svek som nästan tog dig ifrån dig själv. Det är annorlunda nu. Du läker lite mer för varje dag. Tanka trygghet hos de som känner dig såsom du känner dig. Ta emot det ljus de återspeglar från dig. Bjud in andra i det ljuset. Sök ömsesidigheten och det som förenar dig med andra. Stärk relationer till människor som ser dig och ger dig utrymme, och till de som vill ha det du kan ge. Lita på att människor kommer att finnas där om du låter dem. Skapa förutsättningar för att du ska kunna känna dig trygg. Säg som det är. Ha alltid en dörr på glänt för nya hjärtan.

Mål och intentioner 2025

• Daglig kvällsreflektion om dagen som gått.

• Daglig meditation, gärna med kroppsskanning.

• Skapa hållbara och enkla rutiner för att ta hand om hemmet och följa dem. Justera om det behövs.

• Skriva något fritt varje dag, om så bara fem minuter.

• Månadsrensning. Boka in minst en halvdag i månaden för att rensa digitalt och i hemmet, reflektera över månaden som gått och ta ett omtag. Som ett sätt att lämna månaden bakom mig och kliva in i nästa.

• Välja ut en viktig uppgift om dagen (utöver arbetsuppgifter) och få det gjort.

• Ta initiativ till att träffa vänner och boka in det, helst en gång i månaden.

• Dela mer av det sårbara och vardagen på sociala medier.

• Våga testa mig fram i samtal och möten med de nya perspektiv och verktyg jag får i utbildningen.

• Håll utkik efter det som jag har gemensamt med andra och ta vara på det.

• Genomföra en större rolig aktivitet under året, som t ex en konsert, ett event eller en resa.

✨

Vad är i fokus för dig framåt?
Har du satt några mål/intentioner för året?

2024: att mogna i autenticitet

Mitt ledord för 2024 var andrum. Att skapa marginaler och återhämtningstid har varit i fokus hela året, både medvetet och av nödvändighet. Det stora andrummet jag längtade efter, att få adekvat vård, blev tyvärr en fruktlös kamp där jag inför hösten fattade beslutet att släppa kampen. Det är kanske det största andrum jag har gett mig detta år. Att acceptera det jag inte kan förändra. Att livet kan vara gott ändå. Att jag ändå kan göra det som skänker mitt liv en mening. Tacksam för det stöd jag har fått i den processen av människor i min närhet.

Året började med att jag efter ett och ett halvt års övning med många prövningar tog körkort. Som så ofta var den stora prestationen i det att jag tog hand om mig själv på ett sätt så att de rätta förutsättningarna fanns för att klara det. Under året har jag varit i process med att acceptera att försämringen i min hälsa troligtvis är permanent. Med ökande extremväder kommer också en ökad värknivå och trötthet som jag lär mig att leva med.

Arbetssituationen under året har minst sagt varit varierande med flera omställningar till nya förutsättningar. Under våren handledde jag en VFU-student och ingick i en grupp som utredde ansökningar om kollo. Det var till en början utmanande och intensivt. Med tiden hittade jag en lugnare balans i arbetsdagarna och arbetade mer tid hemifrån för att minska hjärntröttheten. Alla möten med barn väckte mitt engagemang för dem ännu mer.

Jag har under året arbetet med ett projekt där vi fångat in barn och ungas önskemål om hur vi kan öka känslan av trygghet i våra besöksytor, och till hösten fick vi besked om att vi hade tilldelats medel för att göra det verklighet! Arbetet som barnrättsombud och ansvarig för egengranskningen har gett mig extra driv. Flera gånger har jag påmints om den där ledaren i mig som inte har tagit lika mycket plats på senare år. Det är en förmåga som vill väckas på nytt.

Det har skiftat något i mig i år i min professionella mognad. Jag har i mitt arbete hittat en trygg grund i mig själv och en stark tilltro till min förmåga. Det är inte många gånger jag känner mig orolig inför ett möte längre. Jag har vågat följa min intuition allt mer, förfinat min närvaro och anammat medmänskligheten som ett givet sätt att bemöta både klienter och kollegor. Allra mest känner jag att jag står rakryggad på barnens sida i mitt arbete vilket också är det jag får speglat av andra. Jag är inte rädd för att sätta ned foten och lyfta elefanten i rummet.

I slutet av september påbörjade jag min utbildning till ACT-terapeut (steg 1, grundläggande psykoterapi). När jag blev antagen i mars kändes det ännu långt borta. Redan första dagen kändes det mer rätt än jag trodde var möjligt. Jag väcktes till liv med alla de frön av erfarenheter som legat och grott i mig de senaste åren. Att direkt känna tillhörighet både med kurskamrater, sammanhanget och metoden gav perspektiv. Ofta har jag känt mig så annorlunda i mitt arbete och här förstod jag varför, att min passion och mitt driv behöver få flöda fritt och ges plats. Utbildningens första termin (av fyra) har inneburit inspirerande föreläsningar om anknytning, motiverande samtal, mindfulness, beteendeanalys och inte minst om ACT med vår handledare som bara i sin uppenbarelse ger ACT ett ansikte. Utbildningen har verkligen stärkt min tilltro till min förmåga och återuppväckt värdet i mina egna levda erfarenheter samtidigt som jag ständigt får nya perspektiv. Det är en ynnest att kurskamraternas närvaro också känns som en enda varm kram.

Strax innan jag började utbildningen ändrade vi också strukturen på vårt arbete. Utspridda beredskapsdagar under veckorna förändrades till arbete i mindre team och beredskap var tredje vecka. Omställningen till halvtidsarbete var inte så smidig som jag önskat och det berodde delvis på att jag inte var van vid detta arbetssätt. Jag hade fram till i november ungefär 80 % arbetsbelastning på 50 % arbetstid. Efter många extra arbetstimmar blev lösningen att arbeta ifatt tre extra dagar för att sedan kunna begränsa antalet nya ärenden. En rolig slutsats av det är att en anledning till att jag har mycket att göra är att klienter känner förtroende för mig och därför gärna återkommer.

Som alltid finns naturens kraft med mig genom dagarna. Jag har gått promenader året om i alla väder, kramat träd, omslutits av mjuka dimslöjor och fascinerats av ljusets skönhet i dess olika former. Mellan 14 maj och 7 oktober badade jag i stort sett varje kväll med några få undantag då det inte hade tjänat sitt syfte. Det gav mig en känsla av frihet och andrum. Många gånger har jag hängt upp hängmattan mellan träden och fascinerats av trädkronornas vajande. En kylig marsdag lärde jag mig att göra eld med tändstål. På födelsedagen omslöts jag av ett villkorslöst umgänge och barr som virvlade ner över oss i vindarna.

Min trötthet har fått konsekvensen av att jag inte har orkat socialt umgänge i den mån jag kanske hade önskat. Då är det extra fint att ha nära vänner där umgänget kan ske i mindre portioner och på ett kravlöst sätt. Såsom skogspromenader, telefonsamtal och att gå på föreläsningar tillsammans. Under hösten lyssnade jag till Ebonita Baldehs kraftfulla historia liksom Olle Carlssons medmänskliga budskap. En av de mest minnesvärda dagarna i år var när jag kunde sammanföra två vänner från olika sammanhang och med det förverkliga en av mina närmaste vänners dröm om att få rida. Det finns väl inget som slår upplevelsen av det?

Flera av mina vänner och bekanta har tagit steg mot sina drömmar i år och skapat verksamheter för sina kreativa uttryck, såsom Holistic Mind och Lilla Verkstan. Det har varit en fröjd att få följa dessa verksamheter etableras. Andra har inspirerat mig med sitt sätt att värna sin lust och kreativitet genom att ta steg tillbaka från prestationen och låta den få bära i sin egen kraft.

Jag har själv på liknande sätt backat tillbaka i uppdrag som fotograf detta år. I januari fotograferade jag ett dop och i juni en student och kände mig så hemma i det. Det tar tyvärr en hel del kraft och tid att uppnå det resultat jag vill efter ett uppdrag. Mycket handlar om att jag inte har den utrustning jag skulle önska. Det kommer en tid när jag har det och kan ge det mer av mig, om det är meningen. För nu låter jag fotograferandet vara en arena för min förundran och närvaro, något som ger livet en extra guldkant.

Jag hade önskat mig mer skrivande i år. Min ambition var att använda en del av min tjänstledighet till det. Utifrån min tilltagande trötthet och att det också tar mer än jag trodde med utbildningsdagar i Stockholm har det inte blivit så. Min närvaro på sociala medier har också minskat i tröttheten. Jag har haft svårt att hitta orden i en värld som ofta känns främmande och i ett forum där det snabba formatet inte passar det jag tror på. Jag hoppas att jag hittar en frihet i att uttrycka min form och nå ut med det framöver.

Under stugsemestern närmade jag mig bokprojektet igen. I det hittade jag en nyckel i det som orsakar min skrivkramp. En nyckel som gör det lättare för mig att faktiskt skriva. Mitt skrivande är, och har alltid varit, intuitivt. Liksom mycket jag gör är min närvaro och känslomässiga energi en katalysator för det jag åstadkommer. Jag har inget problem med att producera text, tvärtom, men det blir inte vad jag vill om jag bara gör. För att jag ska kunna skriva på ett sätt som motiverar och ger mig mening behöver jag ha ett känslomässigt utrymme för det. Jag behöver vara i det, inte göra det. Under hösten har det inneburit inbokad tid på söndagar, när lördagens återhämtning skapat den balans jag behöver för att hitta flödet. Vad det kan ge framöver får jag se.

Sommarsemestern blev bättre än jag hade kunnat ana. Med två veckor i juni och två i augusti kunde jag både få återhämtning efter en intensiv vår och äventyret jag längtade efter. Att Asla blev insulinfri igen i juni var en stor gåva. Jag hade inte kunnat fullfölja höstens utbildning utan det, och vi hade heller inte kunnat åka på den efterlängtade stugsemestern. I så många år har jag längtat efter den dag då jag fick se Asla springa fritt ute igen. I augusti åkte vi till idyllen Ängstorp i fem dagar, mitt i Sörmlands landsbygd med naturupplevelser och en stuga som hade allt det vackra jag drömt om. Dagarna innan spenderade jag med vandringar i närområdet till somriga platser. När vi kom hem fick jag möjlighet att låna en bil och körde till natursköna platser som fyllde på min energi samtidigt som mängdkörningen gjorde mig tryggare bakom ratten. Innan jag återgick till arbetet åkte jag och en vän på Sörmlands längsta loppis, en tradition numer. Landsbygdens gårdar strålade i fantastiska augusti och loppisarna levererade det som behövdes inför hösten.

Årets sista månad kom med en vilsam acceptans inför den stundande julen och dess mångbottnade ensamhet. Jag kände för första gången på år bara små sting av sorg och det som tog över var friheten från förväntningar och krav. Det fanns en vila både i min längtan, sorg och i nuläget. Jag myste på julmarknader och såg en vän flyta på SUP med ett magiskt luciatåg på ån. En storm drog in i mitten av december och ledde till ett av de svåraste smärtskoven på flera år. Jag använde alla verktyg som ACT har gett mig tidigare och var mitt i allt tacksam för att jag vet hur jag ska finnas där för mig själv även när smärtan är outhärdlig. De sista veckorna av året har jag varit extra varsam med mig själv, sänkt ribban de dagar jag har varit på jobbet och lindat in mig i mjukhet hemmavid.

2024 har lärt mig vikten av att ha marginaler för att kunna hämta hem mig själv, att jag har en intuitiv kraft i mig som jag kan lita på, att den nära kravlösa vänskapen är livsavgörande och att det är okej att inte vara okej. 2025 önskar jag mig att mitt varande ska kunna utgöra en stark grund för att också ta de steg jag vill med mod och längtan som drivkraft. Att jag ska våga lita på att min autenticitet är tillräcklig för att nå ut med det jag vill.

✨

Vad tar du med dig från 2024?

Stjärnögonblick från november 2024

November är dimmiga morgnar, minskande tillgång på dagsljus och tillåtelsen att mysa in sig hemma. Jag har varit tacksam för fler soliga dagar än vanligt och tagit tillvara på alla chanser till dagsljus med promenader under klar himmel. Det har gett mig mental kraft att ta av när livet svept med mig i sina mer intensiva rörelser.

Efter att ha insett orimligheten i min arbetsbelastning redde jag ut situationen med min chef. Lösningen blev att jobba ikapp under några extra arbetsdagar för att framöver kunna hålla nere nivån. Jag är så gott som i balans nu. November har inneburit många prövningar i relation till min arbetsplats och jag har fått träna mig i gränsdragningar både i min egen ambition och önskan och i det yttre. Jag landar i tydligare konturer. Gradvis börjar jag också känna mig närmare några kollegor. Kanske är den där relationströttheten efter alla separationer och nya ansikten på jobbet (och privat) de senaste åren på väg att lätta? Det känns så. <3

Parallellt med jobbet har jag varit några vändor till Stockholm för utbildningen till ACT-terapeut och arbetat med studieuppgifter både själv och i studiegruppen. I november har jag fördjupat mig i anknytningsteori, motiverande samtal och gått djupare in i förståelsen för ACT. För varje kurstillfälle kommer jag närmare mina kurskamrater och känner mig så tacksam för de förtroenden de ger och den värme jag möter. Det är omvälvande och ibland överhettas både hjärna och kropp av allt nytt som processas. Jag är bra på att ta hand om mig både inför, under och efter intensiva perioder. Den förmågan, som jag ironiskt nog utvecklade genom ACT-terapi, är guld värd nu.

Här är de ögonblick som har fångat mig i november:

✨ Hur min fascination och trygghet inför dimmor och skuggor bara ökar över tid, och att jag ler lite för mig själv i det eftersom de flesta andra skull tycka att det är ganska kusligt med mörka dimmiga skogar. Där går jag runt och myser, hehe. (Liiite häxvarning på den kanske).

✨ Stjärnklar himmel i minusgrader.

✨ Att äntligen komma hem efter tågstrul.

✨ De första snöflingorna singlande ner lugnt och vackert.

✨ Livskraften i att äga sin berättelse som Ebonita Baldeh förkroppsligade så starkt i sin föreläsning. Gåshud, kalla kårar och medkännande tårar avlöste varandra den kvällen.

✨ Solens strålar över Stockholmsmorgonens liv och rörelse.

✨ Förtroendefulla sårbara samtal med modiga kurskamrater.

✨ Frostbeklädd skog, från löv och strån till trädtoppar i vita konturer.

✨ Engagemanget och autenciteten hos Malin Drevstam i två dagars föreläsning om anknytning. Inspirerande!

✨ Brinnande skymningar.

✨ Hålla en presentation för arbetskollegor och känna kroppen påminna mig om att detta med att tala inför publik är ett av mina starka element. Mer av det i framtiden hoppas jag!

✨ Att uppleva en förälder stötta sina barn i att prata om svåra saker på ett inkännande och stärkande sätt.

✨ Blå himmel och sol.

✨ Få bekräftelse i utbildningen på att de samtalstekniker jag använder fungerar och varför.

✨ Novemberdimman, så mjuk och tyst den gör världen (ja, jag säger det igen).

✨ Isens form och mönster, slipade i forsens rörelser.

✨ Få flow i skrivandet av en studieuppgift efter att ha fått ett fint stöd av en kurskamrat.

✨ Att avsluta en arbetsvecka med en nöjd känsla av att ha gjort nytta och samtidigt kunnat värna om min egen energi.

✨ Vetskapen om att min vän tittar till Asla när jag är borta långa dagar på utbildning.

✨ När jag nästan försov mig, och det var precis det jag behövde.

✨ Guldljus strilandes genom trädstammar mot mitt ansikte när jag låg i hängmattan en dag - i slutet av november!

✨ Krypa ihop med Asla nära i en varm säng.

✨ Möta spöken från det förflutna och med andetaget släppa obehaget det väckte. Att känna att jag har lämnat så mycket mörkt bakom mig. Det är bara skuggor nu. Jag kan vara ljuset.

✨ Att se ett projekt som jag har lagt ner själ och hjärta i under lång tid bli verklighet: att öka barn och ungas känsla av trygghet i den fysiska miljön på socialkontoret utifrån deras egna förslag och önskemål. Blir djupt berörd av att se det hända.

✨ Kika in en stund på julmarknaden för lite mysstämning med bekanta ansikten, hantverk av högsta kvalitet och vackra ting.

✨

Vad har fångat sin uppmärksamhet i november?

Stjärnögonblick från oktober 2024

Oktober är färgsprakande träd som gnistrar i naturens mest magiska orangea färg innan de sista löven faller av grenarna. Inte undra på att varje foto i detta inlägg innehåller träd, hehe. Som vanligt har jag spenderat många timmar i naturens famn för att grunda mig i världen och mig själv efter utmanande äventyr.

Oktobers största äventyr är utbildningen till ACT-terapeut med flera dagar på plats i Stockholm. En ordlös samhörighet växer fram och frön som legat i ide växer upp som skott i min inre vårsol. Jag är på rätt väg. ACT visar sig mer och mer linjera med mina egna värderingar och min erfarna livsvisdom hittills i livet.

Jag har kunnat möta omställningen i vardagen med marginaler och mjukhet, liksom en följsamhet. Istället för att försöka hålla några slags ramar har jag lyssnat in förändringens nyanser och justerat efter mina behov i det. Ett nytt sätt för mig som känns mer intuitivt och tillitsfullt. Det har inneburit att jag har laborerat en del med den höga arbetsbelastningen på jobbet, satt gränser om och om igen och parallellt ökat min tid för återhämtning. Det behövs alltid mer vila i omställningar. Jag har därför inte kunnat lägga energi på skrivandet i den omfattning jag önskar, men jag vill tro att det kommer. Jag har prioriterat att använda den extra luften för att träffa vänner vid två tillfällen, med bonus att jag också fick en fin föreläsning ena gången och träffa en väns barn efter lång tid sedan sist.

Med den lilla energi jag har över efter jobb och studier så känns det snällt att jag i oktober har känt att det finns mer luft i dagarna. Det behövs och är efterlängtat.

Dessa ögonblick bidrar till luft och ljus i mitt sinne:

✨ Hänga hängmatta med utsikten ovan vid min sida och känna de djupa andetagen bottna.

✨ Oktoberlövens alla färger som får också alla andra färger i omgivningen att framträda starkare.

✨ När en klient som först visade en tuff fasad sårbart beskrev sina svårigheter i föräldraskapet med förståelse för att den egna barndomen hade satt sina spår. Att få det förtroendet. Att se öppningen. Att få komma in.

✨ Solglitter i vattenpölar med färgglada löv.

✨ När fikarummet på jobbet pyntades med ballonger och girlanger för tårtkalas då vi hade nått full svarsfrekvens på medarbetarenkäten. Ett härligt avbrott!

✨ Att betrakta höstlöven som virvlar ner från trädkronorna, prasslar längs marken och flyter med i vattendragens strömmar. Symboliken i att släppa taget, följa med flödet och hitta vila i det.

✨ Ett möte med en familj där barnens förälder uppmanade barnen att dela med sig av sina tankar öppet och genomgående hade ett så öppet förhållningssätt som påtagligt hjälpte barnen att berätta om det svåra.

✨ Disiga horisonter i grönblågrå nyanser.

✨ När kursansvarig kom med vägledning som stämde med det jag precis tänkt. Att känna mig hemma och kompetent i det jag utbildar mig i.

✨ Skarpa rosa och lila toner i den blå gryningen.

✨ Timmen på tåget till och från Stockholm när jag tar mig tid att skriva i flöde.

✨ Att landa i en övning i självmedkänsla och vara alldeles varm och mjuk i själen lång tid efteråt.

✨ Beröm från kollegor för hur jag har styrt upp våra egenkontroller som jag lagt ner mycket tid på (med en positiv känsla rakt igenom).

✨ Ett barn som förundrades över hur regnet stoppades av ett paraply.

✨ Podden ”Det inre skiftet” av Helena Önneby som grundar mig i min intuition.

✨ Hur vackert det nedbrytande och förmultnande också kan vara, som gångarna skapade av någon slags borre på trädgrenen ovan eller fjärilarna som fladdrar av liv efter att ha brutit ned visset materia.

✨ Att få läsa om mina favoritämnen i kurslitteratur, såsom anknytning, och förundras över människan.

✨ Att övergången till vintertid synkade så väl med min dygnsrytm.

✨ Den självklara medkänslan som genomsyrar varje möte med mina kurskamrater.

✨ Få klarhet i min ekonomi när oron smög sig på och förstå att det bara är gamla rädslor som spökar.

✨ Det skira ljuset i skuggan mellan trädstammar som ger mossan olika färgnyanser.

✨ Komma åt den där heliga vreden som säger ”nu är det nog” och känna en växtkraft i det.

✨ Möta barn i en svår situation och höra dem sätta ord på det i egna ord, att känna av att de har en grund av trygghet trots allt.

✨ När en kollega bad om kollegialt stöd i ett ärende och jag intuitivt kunde ge det som jag önskade ge i situationen.

✨ Orangelysande natur i synk med gyllene timmen.

✨

Vad har skänkt dig luft och ljus i oktober?

Stjärnögonblick från september 2024

September är höstvindar och rosa himlar, förändring och kvällsmys. Jag har försökt omfamna dagarna som en nystart och öppnat mig för andra perspektiv och möjligheter.

På arbetet har vi nu börjat arbeta mer i egna mindre team, med beredskap var tredje vecka (en hel vecka) istället för några dagar varje vecka. Det är en ny rytm att lära känna och vänja sig vid. Stora förändringar väntar inför nästa år med ny socialtjänstlag, vi är på många sätt redan där i vår kommun och jag följer med i de nya strömningarna. Hittar min form. Samtidigt som jag ställer om från heltidsarbete till halvtid. Ger utrymme för mig att växa vidare.

I slutet av september började jag min utbildning till ACT-terapeut. Det har varit omvälvande på flera plan. Det är som att delar av mig som sovit vaknar till liv igen, tillsammans med en ny mognad som jag också har med mig från tiden då de legat i träda. Jag ser möjligheten att få utvecklas till den jag vill vara ännu mer. Kurskamraterna är som en stor gruppkram av värme och inspiration. Undervisningen hakar i mina grundläggande värderingar och fördjupar dem. Det är här jag ska vara. Så känns det.

Också i skrivandet har jag fått nya insikter av att väcka skrivnerven till liv. Jag närmar mig det på ett annat sätt nu, i min takt. Jag har förstått att mina berättelser och ord behöver komma från en inre känsla och att skrivandet är en intuitiv handling i mig. Det betyder inte att jag inte kan planera mitt skrivande, bara att jag behöver skapa rätt förutsättningar för det.

Ett annat fokus i september har varit att se över mina utgifter och förbereda för två år på halva min inkomst. Jag mötte tack och lov en förstående läkare på vårdcentralen som hjälpte med intyg för särskilt högriskskydd. Det gör verkligen skillnad att slippa karensavdraget. Det är lättare att förebygga fler sjukdagar och längre skov.

Födelsedagen spenderade jag i skogen med en envis vän som erbjöd sig sitt villkorslösa sällskap en dag då jag helst ville gömma mig undan allt. Jag kämpar mycket med min fysiska hälsa och också hur den drabbar min sociala energi. Kvällsbaden i kallare grader har gett kroppen ro, och även om jag inte kan bada lika ofta nu då jag har för lång väg till värmen i kallgradig luft så ska jag försöka hålla i det under vinterhalvåret med målet ett bad i veckan.

Jag är nyfiken på vad det är som gror inom mig. Här är det som berört mig extra i september.

✨ Lila skymningar med molnen speglandes i stilla vatten.

✨ Asla som njuter i sitt hörn där solen lyser in och värmer.

✨ När ett litet björklöv föll ner i min skrivbok där jag satt i skogen och filosoferade.

✨ Lättnaden när läkarbesöket gick bra och motbevisade tidigare erfarenheter.

✨ Att få sällskap ut i skogen på födelsedagen och omfamnas av trygghet och ro i det.

✨ Födelsedagspresenter och hälsningar som lyste av omsorg, rakt in i hjärtat.

✨ Att börja terapeututbildningen med existentiella svar på frågan ”Vem är jag?”.

✨ Tåg som håller tidtabell.

✨ Söta småfåglar rufsiga efter regnväder.

✨ Få en kommentar på min födelsedag som gick under huden “Tack för att du är här”. <3

✨ Morgondimman som en mjuk omfamning som suddar ut konturerna också mellan mig och naturen.

✨ Barrtäckta stigar som lyser orange i höstsolens sken.

✨ Fågelformationer över himlen.

✨ Sara Stridsbergs nära språk, denna gång i ”Farväl till Panic Beach”. Meningar som känns och bränns.

✨ Förväntan i stegen när jag klev av tåget i Stockholm den allra första utbildningsdagen.

✨ Första frosten - hur den ramar in naturen, tar fram detaljer i varje växtlighet och återspeglar solglittret.

✨ Barr som regnade ner över mig liggandes i hängmattan i solstrimmorna.

✨ Få hem kurslitteratur som är sådant jag mest av allt gillar att läsa, med titlar som “Anknytning i praktiken”.

✨ När det föll på plats i mig att skrivandet är något intuitivt och som behöver utgå ifrån en känsla som skrivs ut.

✨ Ett yngre syskon som medvetet gick i takt med storasyskonets steg.

✨ Boken “Om natten” av Sara Jordan som tar sig in under huden med orden, som dessa ovan. “Jag svarade, jag orkar inte”. <3

✨ Ett knippe eklöv som växte ut på en smal gren från en avhuggen stubbe.

✨ När jag fick möjligheten att hålla i teammötet på jobbet och kände hur min ledarskapsförmåga vaknade till liv i det efter många år då jag hållit tillbaka den.

✨ Spontan kram med en kurskamrat efter ett nära möte på kursens första dag.

✨ Ljuset som bara finns om hösten, det krispigt guldiga.

✨

Vad ger dig en känsla av närvaro?

En köpfri sommar

Nästan nio månader in i mitt köpfria år konstaterar jag hur befriad jag på många sätt är från konsumtion. Ändå fastnar även jag i stunder av “åh jag måste köpa det här” någon gång ibland. Framför allt vid nya skeenden som semestertider eller terminsstart är det lätt att tänka att jag behöver konsumera nytt. Vi lever ju ändå i en konsumtionskultur.

Jag hamnar tack och lov snabbt tillbaka i en känsla av olust och avsmak, eftersom medvetenheten om vad ogenomtänkt konsumtion bidrar till har satt sina spår i mig med åren. Precis som att vi inte föds med viljan att köpa nytt och sedan betingas in i sådana beteenden kan vi också koda om våra hjärnor. Avkoda. Det är också sällan det jag behöver eller vill ha finns som nytt. Det är lättare att hitta något som passar just mig, och som också håller över tid, second hand. Ja helt köpfri har ju inte sommaren varit, men så gott som.

Semester och inköpsplanering

Den största delen av min semester spenderade jag genom att göra utflykter till natur i närområdet. Sjöbad, sol i ansiktet och skogsturer. Helt gratis! Två dagar fick jag låna en bil och kunde med den ta mig ut på några längre äventyr. Något jag gjorde för att jag fick chansen, och inte skulle ha gjort annars. Främst stärkte det min självtillit i att jag kan köra bil, vilket ju fortfarande kan kännas lite skört med nytt körkort och utan år av körvana.

Jag hade lyxen att kunna ge mig och Asla en stugsemester en vecka av min semester. Det var så klart en kostnad i sig. Det väcktes en del perspektiv i planeringen inför det. Att resa bort utan den vardagliga tillgången till affärer/konsumtion gav mig verkligen en försmak på att leva utanför stadens alla frestelser. Jag är generellt ganska bra på att planera vardagsinköp men sedan jag började arbeta heltid har det blivit lätt att inte ta mig den tiden och istället småhandla några gånger i veckan. Nu inför hösten har jag brutit den trenden. Jag planerar utifrån vad jag har hemma och veckohandlar, vilket sparar pengar.

Nya insikter kring konsumtion second hand

I sommar har jag reflekterat mycket kring att det ibland skaver att jag köper saker alls, men hur det också finns värden i det som ger mig mer i livet. Jag gick lite väl hårt ut i början av året och det var nyttigt - jag lärde mig av det. Att konsumera hållbart innebär för mig också att viss konsumtion second hand ändå behöver få handla om andra värden än hårdragna behov.

Second hand är för mig också ett slags arv och en tillhörighet med människor. Jag som inte ärvt något direkt från min släkt ser ett stort värde av att ta hand om äldre ting, som har en historia, i mitt hem och skapa en identitet med det. Därmed inte sagt att det ska överdrivas, men ting kan också bygga trygghet, tillhörighet och identitet. Symboler för mig som person. En koppling till andra i världen. Det betydde därför extra mycket när min vän Jessica skickade en kanna från Rörstrand-kollektionen “Gröna Anna” till mig, som hon ärvt från en släkting.

Jag är dock bra på att hålla i pengarna och vill helst inte bidra alls till nykomsumtion. Två helger per år (Sörmlands längsta loppis) och vid något enstaka tillfälle unnar jag mig dock secondhand-shopping enligt tankarna ovan.

Cirkulär konsumtion

Jag är noga med att rensa ut, sälja och återanvända i cirkulärt tänk året om. Jag har fortsatt rensa ut en del hemma i sommar. Så härligt när man kommer igång! Efter en tur till återbruksgallerian ReTuna i juni, med sådant som kan få ett nytt liv hos någon annan, var mycket av överflödet borta. Ofta lägger jag numer märke till saker som inte används, t ex ett klädesplagg, och kan då lägga det i bortskänkes-lådan tills den är redo att lämnas bort.

Jag har pågående bokförsäljning på Bokbörsen sedan i våras och har tjänat in ganska många kronor trots låga priser. Jag har också valt att sälja av sådant jag inte längre använder men som varit värda mer för mig än att skänkas till second hand, på t ex Tradera

Tid att laga

Jag har också tagit mig tid att direkt laga små hål i kläder och lappa favoritjeansen. Jag är ingen sömmerska så det blir inte optimalt, men okej. En del plagg är kanske inte längre i skick att bära i jobbet, men fungerar fullt ut i skog och på fritidens äventyr. Jag gillar att hitta nya användningsområden för det som kanske tjänat ut ett visst syfte som det inhandlades för, men som ju fortfarande kan leva vidare i en annan form. Så kan det vara även med kläder!

Naturens rikedom

Sommaren är en tid då jag mest frossar i naturens skatter och skapar av det som finns att tillgå tack vare allemansrätten. Örter, frukt, bär och svamp har fyllt mina förråd till bredden. Jag har gjort schampo av såpnejlika som kommer att räcka hela hösten.

När det gäller just mat, rengöring och kroppsvård har jag landat tryggt i en sparsam konsumtion av naturliga ekologiska produkter. Att ta tillvara det som är i säsong, använda rena produkter som bikarbonat och äppelcidervinäger, undvika plastförpackningar, husmorstips för tvätt och städ och växtbaserat (gärna direkt från skog och äng) är genomgående på dessa områden.

Inköp trots köpstopp

Ett inköp som inte var planerat var skrivprogrammet Scrivener. Jag har äntligen återupptagit min roman och trodde att min gamla licens för programmet var giltig men visade sig ha gått ut. Jag fick rabatt som tidigare kund och eftersom det var en engångskostnad var det en investering jag kunde stå för. Utan programmet är det betydligt svårare att få en översikt över romanen och med det är mitt största hinder undanröjt.

Det jag vet är att jag bara i år har blivit ännu mer medveten och noga med vad jag faktiskt köper. Det finns två inköp i sommar som jag inte tvekade på alls. Det första är skorna ovan fyndade på Stockholms stadsmission som jag använt i stort sett varje dag, efter att mina tidigare inte längre gick att laga.

Den andra? I juni hittade jag en MoccaMaster i en secondhand-butik med rea. När jag frågade om priset sa föreståndaren “sjuttio kronor”. Jag behöll ansiktet medan jag snabbt betalade. Varför var den så viktig? År 2021 tog jag examen. Det enda jag önskade mig var en MoccaMaster, som en symbol för den kaffedrickande socionomstudentens uppgradering. Istället behövde jag be om ekonomisk hjälp för att ens kunna fira. Jag var i ett läge där livet var svårt på alla sätt samtidigt. Att inte kunna önska mig en symbolisk gåva för en så stor sak i livet har jag sörjt länge. Nu, 3 år senare, fick jag den för en summa jag faktiskt hade haft råd med då. Jag njuter varje dag av att fylla min termos med dagens kaffedoser från denna bryggare. Den 19 år gamla bryggaren jag hade innan finns som en backup. Kanske för en framtid där just en sådan behövs.

Hur upplever du att din konsumtion påverkas av årstider eller nya skeenden i livet?

Stjärnögonblick från augusti 2024

Augusti är morgondimmor och friska vindar i soldränkta dagar, svampskogar och lingonris. Dryga två veckors semester tog mig och Asla ut i den sörmländska landsbygden till en stuga som var en verklig idyll. Såväl stugan i sig som omgivningarna gav överflöd av förundran och en naturnärvaro som skänkte lugn. Jag vandrade längs landsvägar för svalkande dopp från klippor och brygga, plockade litervis med gula kantareller och fotograferade sjörök och landskap som var som vykortsmotiv allihop. Asla hade koll på hönsen och åt så mycket gräs hon bara kunde, njöt av solen och vilade i skuggan under buskar.

Efter hemkomsten fick jag möjlighet att låna en bil i två dagar och spenderade dem i de vackra omgivningarna runt Eskilstuna. Naturpärlor som fyllde på energin och vägar som stärkte min körförmåga och självförtroendet i det. Även innan stugsemestern upplevde jag det bästa i närområdet, men då till fots. Dagliga kvällsbad, kantareller och skogsäventyr.

Återgången till jobbet har varit snäll och det beror mycket på att jag själv försökt ordna det så. Ta det varsamt, starta försiktigt, inte stressa igång något.

Fina stunder med vänner har glittrat lite extra i augusti. Kanske mest för att jag har så lite energi att ta av nu, och när vänner hjälper mig att hushålla med den så betyder det extra mycket. Sörmlands längsta loppis avslutade augusti med bravur. Ljuvligt att få se ännu mer landsbygd i gott sällskap.

I slutet av september väntar studiestart för utbildningen till ACT-terapeut och vardagen kommer att se väldigt annorlunda ut. Jag väljer att känna in hur förändringen påverkar mig och skapa vardagen utifrån det. Jag önskar mig att hösten ska ge mig mer luft och blåsa bort orosmolnen.

✨ Hur ljuset faller så vackert mellan träden och på olika sätt beroende på vad det är för träd i skogen.

✨ Erbjudande om skjuts från så gott som alla som passerade mig i bil när jag gick längs landsvägarna.

✨ Vänner som hör av sig när jag är dålig på att göra det själv.

✨ Kantarellfynd deluxe! Och en som var större än min egen hand!

✨ Sjörök som bryts av dagens första solstrålar. Ljuset som glittrar.

✨ Återse saknade kollegor efter semestern och känna att det är ömsesidigt.

✨ Se en person komma ut ur ett skogsparti med hela tröjan fylld av kantareller skrattandes ”jag hade ingen påse”.

✨ Komma hem till värme och gosig katt efter kallt kvällsbad.

✨ Få sms från en klient med orden ”Du är bäst Wilda”.

✨ Att rådjuren kikade fram lite extra sista timmarna vid stugan och att jag fångade en i språnget.

✨ Få träffa en nära väns partner efter många år då jag bara hade hört om personen. Vilken lycka att se kärleken mellan dem och bara känna ”SÅ rätt” i mage och hjärta. ♥️

✨ Ett barn på en loppis som sålde en leksak och visade barnet som ville ha den alla sätt man kunde använda den på med stor entusiasm.

✨ Låta ett dåligt bemötande från sjukvården släppa taget i ett kvällsdopp med forsens brus i bakgrunden. Lägga tillbaka det på den som felade och frigöra sig från den tyngden.

✨ Känslan av frihet och stolthet av att köra bil på egen hand.

✨ Att solen fortfarande värmde när den kikade fram i sen augustikväll.

✨ Asla lurpassande på hönsen som en vakthund framför dörren. Efter att först ha varit lite rädd själv.

✨ Återkoppla till känslan för romanen. Engagemanget och omsorgen. Att hitta de känslomässiga kopplingarna som får orden att flöda.

✨ Hänga i hängmatta på toppen av ett berg med vinden som vagga.

✨ Hålla en sex dagar gammal kyckling i händerna.

✨ Att få spendera en heldag med en fin och efterlängtad vän på Sörmlands längsta loppis trots att det först såg ut som att hon inte kunde vara med <3

✨ Fylla frysen med kantareller, äpplen, plommon, vinbär och blåbär för vinterhalvåret.

✨ Se Asla springa lycklig och fri över en gräsmatta.

✨ Sova i sin egen säng efter att ha varit bortrest.

✨ När kossorna i hagen som på kommando från tjuren radade upp sig som en trupp när jag gick förbi. VARJE kväll. Märkligt fenomen! Någon som vet hur det kommer sig? Jag bara skrattade, men lite nervös blev jag ju ;)

✨ Fynden på Sörmlands längsta loppis som kompletterade mina behov inför hösten. Nu är jag redo för regnrusk och mörker.

✨

Hur var augusti för dig?

Stjärnögonblick från juli 2024

Juli är vilda smultron, hallonbuskar och kantarellfynd. Sommarprat som sällskap längs skogsstigarna och på väg mot kvällsbaden som svalkar och förnyar. Juli är rådjur på ängen i skymningen, skyfall och sommarregn, fladdrande fjärilar och rosa himlar. Det är i det jag landar när energin dalar och jag inte orkar vara den jag vill. När jag måste ställa in besök hos och av vänner som jag längtar efter för att kroppen skriker nej. När hjärnan lägger av efter arbetsdagen och jag håller om mig på alla sätt jag kan. Naturen är alltid mitt svar, min famn.

Jag söker vård som fortsätter stänga de dörrar jag knackar på. Blir allt svagare i kroppen som bara längtar efter ett svar. Omfamnar mig i tystnaden och ilskan efteråt, håller mig på ytan ovanför det uppgivna. Önskar att höstens utbildning och nya vardag ska balansera upp. Planerar för det och gör vad jag kan, med en överlevnadskraft och livsvilja som burit mig sedan jag föddes. Håller om mig i naturens famn och självomsorgens mjuka när världen känns kall och hård.

På arbetet gav juli en intensiv start på sommarlovsveckorna och sen skedde en snabb nedtrappning till stundtals sysslolöshet och en nästan tom att-göra-lista. Det blir tydligt. Den viktiga skolpersonalen fångar inte upp de utsatta barnen nu. Det är de kloka föräldrarna som själva söker hjälp som kommer till mig. Jag skriver utredningar om familjedynamik och barns önskningar. Jag läser om kollobarn som är tacksamma och glada och har stödsamtal med föräldrar som går på knäna. Jag hjälper på de sätt jag kan de människor som pga hål i samhällets skyddsnät faller emellan i sin ensamhet. Gör det lilla extra varje gång, för att vara människa. För att de ska se att de kan, om vi hjälps åt.

Augusti startar med semester och jag önskar mig att landa i det ovissa och göra det bästa av det. Skapa en grund inför hösten och det som väntar. Augusti är min favoritmånad med sjörök och dimma, friska vindar, en stegvis färgskiftning mot höst, guldiga skymningar i ljumma kvällar. Men först, juli månads skimmer:

✨ Att känna min egen motståndskraft rent fysiskt i kroppen.

✨ En avslappnad dag på jobbet där jag kunde komma till min rätt i varje samtal och nå fram i närvaro.

✨ Kvällsdopp i mäktig solnedgång.

✨ Att kunna sitta i det svåra tillsammans.

✨ Plocka solmogna tomater från balkongodlingen.

✨ När någon talar gott om någon annan i personens frånvaro.

✨ Buskar fyllda med vilda hallon.

✨ Regn i solsken. Skimret!

✨ De där lockarna som bara skapas av utebad och att håret får självtorka i frisk luft.

✨ Att efter några månaders sökande hitta just de rätta skorna som var som att kliva i en mjuk omfamning. Second hand så klart!

✨ Fjärilar av alla slag som svärmade omkring mig i skogen.

✨ Möta en frände som liksom jag förundrades över att betrakta regndropparnas spel från under vattenytan.

✨ Ligga i hängmattan under träden och läsa bok.

✨ Kunna sätta en tydlig gräns och lägga tillbaka skulden där den hörde hemma - hos den andre.

✨ Stora saftiga blåbär.

✨ Mötas av förståelse när jag behövde ställa in en viktig händelse så att jag kunde tillåta mig att känna sorg och besvikelse i det, och med det acceptera.

✨ Guldljus i skymningen skinande mellan lövverken.

✨ När en klient säger att den bara har positiva erfarenheter av socialtjänsten.

✨ Få oväntat beröm för mitt arbete från en förebild.

✨ Finna en bänk skyddad från regnet när jag skulle ta mitt kvällsdopp.

✨ När jag efter ett fint samtal om skrivande plötsligt fick till mig slutet jag sökt efter.

✨ Boka stugsemester efter flera år av längtan. Jag bara bubblade i telefon med uthyraren!

✨ Göra schampo av såpnejlika 🌸 https://www.fridlystarum.se/blogg/gor-eget-schampo-sapnejlika

✨ En person som spontant utbrast ”åh vilken fin klänning du har” längs min väg till jobbet.

✨ Årets första kantarellfynd! Alltid en speciell känsla när svampsäsongen startar.

✨

Har du några ögonblick som fastnat i juli?

Stjärnögonblick från juni 2024

Juni är som alltid en strålande vacker sommarmånad, då när allt går från bristande knoppar till oändliga lager bladverk. Jag har varit ledig två av junis fyra veckor, i anslutning till nationaldagen och midsommar för att spara semesterdagarna. Det har varit veckor av att försöka återhämta mig och hemmet som också behövde extra omsorg. Och självklart av att vistas i skog och mark så mycket det bara var möjligt. Så gott som varje kväll både under semester och jobbveckor har jag njutit av svalkande dopp i ån.

Semestern gjorde att jag också kunde orka med att fotografera när en väns dotter tog studenten. Vilken underbar dag! Dagen efter arbetade jag som röstmottagare i EU-valet. Första gången för mig, så jag var otroligt glad för den stöttande andan och allt jag fick lära.

Jag har också haft möjlighet att träffa några vänner korta stunder när orken räckt till det. Speciellt mysigt när det innehåller bebisgos! En minnesvärd dag var i lördags när en vän hjälpte mig att ordna så att en annan vän kunde få rida för första gången. Jag är fortfarande helt tagen av att se henne så glad på hästryggen.

Sommar och semestertider betydde förändring på jobbet för mig. Jag lämnar en tid av mer långsiktigt arbete (nåja, liite mer i alla fall) och går tillbaka in i beredskap och arbetet med att hantera orosanmälningar och ansökningar. Det kommer ta lite tid att vänja sig och jag är nog mer i längtan efter höstens studier än här och nu, men försöker göra det bästa av det.

Jag är inte i något bra fysiskt skick just nu vilket så klart också påverkar mycket psykiskt, men jag gör vad jag kan för att anpassa dagar och energi till det jag behöver. I slutet av månaden fick jag en öppning i vården som ändå blev ett ljus att hålla i.

Livet är här och nu. I de där stunderna som glimrar, i tårarna som frigör tyngden och när du håller din hand i min. Det är där jag vill vara. Det är där jag är som mest.

✨ Som sagt: Kunna ge en vän möjligheten att förverkliga sin dröm om att testa ridning med hjälp av en annan vän. Inget är mer välgörande än att få ta del av när andras drömmar slår in.

✨ En mjuk start på jobbet efter semestern.

✨ Oväntat hög löneförhöjning som skapade lugn inför de kommande årens ekonomiska utmaningar.

✨ Betrakta och lyssna till ett hällregn från under ett träd (och paraply) mitt i skogen.

✨ Sällskapet av sommarpratarna på promenad genom svala morgnar eller ljumma kvällar.

✨ Se kärleken runt min väns dotter på hennes studentdag ❤️

✨ När kassapersonal frågar ”var det bra så?” och man får chans att komma på om man glömt något.

✨ Att bada i lätt sommarregn.

✨ Att få ha en fem månader gammal liten människa i knät och höra hennes skratt.

✨ Dubbla regnbågar 🌈 🌈

✨ Morgonkaffe till skogs på en stubbe med utsikt över fältet, trädkronor susande ovanför och den öronbedövande tystnaden bortsett från fågelsången.

✨ Köra bil ensam för första gången.

✨ Att observera likhet mellan hundar och hundägare och inte kunna låta bli att le. 😝

✨ Bli omhållen i en känslostorm som behövde få storma klart.

✨ Suset i trädkronorna när det blåser upp till regn.

✨ Nyponrosor i gyllene kvällsljus.

✨ Att bli hörd och tagen på allvar.

✨ Återse vänner över en mysig kaffestund där det känns som att ingen tid alls gått sedan sist.

✨ När antalet röster, kuvert och röstlängden stämde och rösträkningen kunde avslutas på valdagen! Vilken känsla!

✨ Ringar på vattnet.

✨ Lyssna till åska och hällregn med katten i knät.

✨ Sårbara samtal om livet och personliga utmaningar med ödmjuka modiga vänner.

✨ Att hamna i flow.

✨ Plaska med fötterna i svalkande vatten. 💦

✨ Rådjuret som stod kvar länge och mötte min blick i sena sommarkvällen.

✨

Vad har glimrat till hos dig?