Stjärnögonblick från januari 2024

Januari började i några extra dagars nyårsledighet, med en av livets största dagar redan den 3:e. När körprövaren meddelade att jag hade tagit körkort rann tårarna av så många anledningar. Det firades många dagar efter det med gratulationer från alla håll.

Samma dag återvände jag också till arbetet. Mer utvilad än innan jul, men ännu med en skavande känsla av stress. Under månaden kämpade jag för att hitta en ny takt i arbetet med nya arbetsuppgifter och arbetssätt. Mot slutet av månaden fick jag hjälp att sortera i det och kunde känna mig lite lugnare. Det kändes gott när jag fick ta emot en student som jag ska vara handledare för i vår. Det ger en ny glöd i arbetet eftersom jag gillar att få lära ut och diskutera mitt arbete.

Jag har haft en försämring i mina kroniska sjukdomar med värk och utmattning under en längre tid. Det beror mycket på stressen i arbetet, ökade påfrestningar privat och väderväxlingar. Jag misstänker dessutom att jag gått in i förklimakteriet och att det påverkar mina energinivåer mycket. Jag fick även ett tufft besked i slutet av månaden om att jag inte får den hjälp från vården jag skulle behöva. Det väckte mycket sorg och frustration som jag nu försöker nå en acceptans kring. En kämpig månad på flera sätt.

Jag har därför behövt skala av mycket, prioritera bort sådant jag annars finner glädje i. Som min närvaro på sociala medier och en skrivkurs jag hade önskat gå i vår men som tar för mycket kraft.

Aslas diabetes har försämrats. Vi har ökat insulindosen och justerat hennes matintag, vilket i sig också varit utmanande inslag i vardagen. Hon mår bra, men det är mycket att ta hand om för min del.

Det finns dock alltid dagar och ögonblick som ger kraft och för mig framåt. I utmanande tider växer vi ofta mer än vi tror. Jag har fotograferat mitt första dop och fortsatt mogna i trygghet i mig själv som socialsekreterare. Naturen och medmänniskor tar emot mig i öppna famnar när helst jag behöver.

✨ Fotografera ett dop i en gammal välbevarad kyrka med en präst som jag tog till mitt hjärta redan för många år sedan. För ett barn som föds in i trygga famnar. Så vackert på alla vis.

✨ Iskristaller gnistrande i luften av solens sken.

✨ Eftermiddagssolens rosatonade ljus över snötäckta husfasader.

✨ Lägga sig för att sova i rätt temperatur, inte för kallt och inte för varmt.

✨ Fallande snöpuder från trädgrenar i stilla skog.

✨ Komma in från långpromenad i kylan och mysa in sig i hemmets värme.

✨ När en klient berättade att hen hade klarat av något som hen inte trodde om sig själv.

✨ Föräldrar som hämtar sina barn i pulka från förskolan.

✨ Ordlös förståelse och samhörighet i utbytta blickar.

✨ Att arbeta i min takt utan avbrott.

✨ Dricka varmt kaffe i minusgrader i skogen.

✨ Mörkrosa knoppar på körsbärsträden.

✨ Förstående kollegor som bemöter en som i en varm omfamning av medkänsla, både fysiskt och psykiskt.

✨ Ett barns oförställda närvaro.

✨ Att få finnas med i någons direkta sorg och få ta emot personen i min famn.

✨ Den dimmiga blånade horisonten som mötte mig uppe på berget.

✨ Komma till jobbet och mötas av applåderande kollegor och kramar när jag hade klarat körprovet.

✨ En människa som gick förbi leendes för sig själv på ett sätt som gjorde mig alldeles varm inuti.

✨ Samverkan med kollegor som ger en känslomässig buffert mot stress.

✨ Skratta med en vän åt att vi kan ha en gemensam 100-årskris (40 + 60 väntar samma år) och driva det så långt vi bara kunde i fantasin.

✨ Stå i ett snöfall och bara känna snöflingorna mot ansiktet.

✨ När en medmänniska höll min hand i ett tufft besked som fick marken att rämna för en stund.

✨ En hare skuttandes över ett orört snötäcke.

✨ Att krama om min körskolelärare när jag precis hade fått besked om att jag tagit körkortet.

✨ Glädjetjut i telefonen. Att få dela lyckan, över detta:

✨

Vad fångar dig i förundran?

Stjärnögonblick från december 2023

December är generellt en tuff månad för mig känslomässigt i och med allt familjefokus och jag har behövt ta hand om mig extra i det. Det ihop med en eskalerande arbetsbelastning har tagit ut sin rätt. Naturen har som alltid varit min klippa att luta mig mot. Den snörika vintern har gett mig precis den förundran jag har behövt för att finna ny kraft dag för dag. Magiskt!

Hoppfulla tecken på återhämtning har börjat visa sig med anpassningar på jobbet som gör skillnad. Jag har äntligen orkat delta mer socialt i samspel med kollegor igen. Även riktigt påfrestande dagar har jag fungerat hela dagen.

Julen var tuffare än jag hade förväntat mig i år. Den brukar väcka en del sorg i mig o som jag ändå kan vila i. I år var jag nog för trött för att bygga upp motstånd i självomsorg och skapa planer för att göra något meningsfullt i min ensamhet. Det blev mest tomt. Tacksam att det är över och att nyåret också passerade utan alltför stora känslostormar. Mellandagarna var en bra mix av naturnärvaro, övningskörning och stilla samvaro med vänner. Tacksam för långledighet som gav mig möjlighet att andas på djupet igen.

December handlade mycket om att återhämta mig parallellt med att öva bilkörning - och redan på årets tredje dag nådde jag i mål med godkänt körprov! Stolt så att det förslår, och allra mest för att jag kunde förstå att det var just återhämtning som var nyckeln till att ta mig hit.

God fortsättning på 2024 - med önskan om många stjärnögonblick och vardagsmagi som får dig att häpna!

✨ Återse en nära vän som är en av de som känt mig längst av alla som finns i mitt liv idag, som jag inte träffat på många år, och känna det som om vi bara kunde fortsätta där vi var. I djup respekt och innerlig omsorg om varandra.

✨ Adventsljusstakarnas sken i mina fönster.

✨ Duvor som flyger i flock upp i den vita dimman.

✨ Guldljus mellan snöiga trädstammar.

✨ Få hem lagade jeans från RepaMera ! Åh nu kan jag återigen använda mina favoriter, och såååå bra lagningar att de knappt märks ju.

✨ Mysa in sig i vinterjackans stora luva i minusgraderna.

✨ Gå förbi hus i bostadsområden och beundra stjärnor i fönstret och belysningar i träden, omgivna och övertäckta av snö.

✨ Att föreställa mig en stjärnhimmel som vakar tryggt över mig.

✨ Hitta avstängningsknappen för varningsljudet när bilen kom i närheten av snö. Puh!

✨ Att lyssna till en vän som har det svårt och bara kunna finnas där som jag är.

✨ Rådjursspår i den gnistrande snön.

✨ Att få ett positivt besked från Försäkringskassan om särskilt högriskskydd. Sådan lättnad att slippa karensdagen vid sjukfrånvaro kommande år.

✨ När Asla buffar på mig och vill bli klappad.

✨ Insikter som leder mig tillbaka till mig själv när jag tror att jag måste vara som andra, vilket jag ju inte är lika bra på, och inte blir lika bra, som att vara jag.

✨ Att kunna uttrycka som det är i mitt medarbetarsamtal och bli sedd i det.

✨ Den skira fasaden i sten och tegel på Fors kyrka i vinterns vita.

✨ När jag kom på mig själv med att kunna visualisera mig själv med körkort.

✨ Gnistrande snö under gatlyktornas sken om kvällarna.

✨ Att bli sedd och hållen i det mest sårbara, en dag då alla ord kom ut fel och hjärnan tappade greppet i trötthet och sorg. Att det får vara okej, till och med tryggt, tillsammans med någon annan.

✨ En snöängel på den orörda snövita ängen.

✨ Speglingar i frusna vattendroppar.

✨ Tända ett ljus vid tolvslaget för det som gick förlorat 2023 och för det nya som kan komma in i sprickorna.

✨ Strosa med en vän på den lokala julmarknaden för en stund, mellan andra trötta timmar.

✨ Att någon valde att skriva till mig från sin ensamhet under julen så att vi kunde slå följe några dagar i meddelanden fram och tillbaka.

✨ Sitta sida vid sida med vyn nedan, i förundran, efter att ha tagit oss upp på berget genom djup snö.

✨

Vad har glimmat till i dina vinterdagar?

Stjärnögonblick från november 2023

Det är tio dagar in i december när jag har kraft nog att se tillbaka på november. För det var en ovanligt kämpig månad där ”en stund i taget” blev mitt mantra genom stress, smärta, sömnbrist och gråväder. Varje ögonblick i skog och dagsljus har varit som balsam för själen.

Jag började månaden med en stark stressreaktion under körprovet, likt en panikattack. Det blev tydligt att jag har försökt hålla ihop hela hösten med just det målet: att klara uppkörningen. Men jag gick itu redan innan jag hade en chans. Jag bokade direkt in nya körlektioner och har kört både privat och på körskolan varje vecka sen dess. Utsatt mig för stressen, lugnat mig, tränat mig i stresshantering.

Mest har det inte handlat om körningen, utan om hälsan. Jag har äntligen fått ett eget rum på jobbet. Dock har drygt två månader i öppna kontorslandskap och ständiga förflyttningar tagit på mig. Liksom en hög arbetsbelastning och fortsatta uppsägningar. Inre och yttre stress som jag inte har samma toleransnivå för nu. En vecka med en rejäl influensa var nog nödvändigt för att jag skulle få lite extra återhämtning. Jag har också ansökt om särskilt högriskskydd från Försäkringskassan då jag har många strödagar av sjukdom året om.

Jobbet innebär självklart även mycket fint. Klientmöten som känns meningsfulla, skratt med kollegor och utbildningar som får mig att växa i ryggrad och förståelse. I november fick vi möjligheten att lyssna till Lisbeth Pipping, som inte fick det stöd hon hade behövt som barn i en utsatt hemmiljö, och som idag föreläser om bl a det.

I tunga dagar kan ljuspunkterna sticka ut lite extra. Jag är tacksam för min förmåga att ta till mig dem och att samla på mig den kraften.

✨ Tass- och fotspår i snön från fåglar, hundar och människor (och kanske andra djur) som gått på samma plats.

✨ Att höra tåget åka över tågbron ovanför mitt huvud och förundras av vad människan kan skapa med fysikens lagar.

✨ Ljuset som bara uppstår av ett snötäcke.

✨ Att känna mig trygg i bilkörningen och få det bekräftat av körläraren bredvid.

✨ Snöpuder på gröna barrgrenar. Juligt!

✨ Skämt som kommer spontant från ingenstans och bara får en att skratta högt.

✨ Att bli bemött med tillit.

✨ Snöflingor som långsamt singlade ner en annars grå dag.

✨ Ett vitsippblad jag plockade med mig på skogspromenad. Som en påminnelse om våren i det grå.

✨ Novemberkaktusen som har blommat igenom hela november i sin förundrade prakt med ännu fler blommor än förra året.

✨ Bli påmind om den autentiska livskraft som alltid funnits med mig och tagit mig hit.

✨ Att dela en kopp te i skogen under varsitt paraply i regnets smattrande. Omsluten av det trygga samtalet.

✨ När Asla kurrar bara av att jag är nära.

✨ Tända ljus bland tusentals andra ljus för alla de själar som jag saknar här på jorden. Att säga deras namn ett och ett. Minnas. Ge plats för sorgen.

✨ Att jobba hemifrån en eftermiddag och vara så närvarande att jag fick flow i både samtal och dokumentation.

✨ Färgtonerna som bara kan uppstå i vinterns skymning i kontrast mot snötäckta träd.

✨ Hitta gul kantarell gömd i stenkanten.

✨ En ny kollega som efter ett kort samtal sa ”tack, jag behövde ditt lugn”.

✨ Dricka varmt te i minusgradig skogsluft.

✨ Stretcha ut de värsta knutarna i kroppen, lättnaden när det lossnar.

✨ Få sova bort några timmar när influensan var som värst och vakna i bättre skick.

✨ Ett paket med en utvald bok (någon som läst och tänkt på mig!) och mysiga teer som kom med posten.

✨ Bli uppringd av någon som känt tillit i samtal med mig och därför kunde söka stöd när det behövdes senare.

✨ Att få se ett barn växa av rätt stöd och våga ta sin plats i världen för första gången.

✨ Frostiga eklöv med frusna vattenpärlor.

✨

Vad har fångat din uppmärksamhet på sistone?

Stjärnögonblick från oktober 2023

Oktober inramas av orangegula trädhorisonter och ett insmygande höstmörker. Den försämring som skett i min hälsa, med ökad utmattning efter förändringar på jobbet, har varit påtaglig även i oktober. Jag har skalat av, prioriterat bort, begränsat intryck, ökat sömntimmarna och sänkt krav.

Skrivkursen sjätte och sista träff landade fint och jag är nyinspirerad i mitt romanprojekt. Även om jag är lite för trött för att helt få till det just nu känns det livgivande att ha den känslan igen.

Bortsett från arbete har jag fokuserat på målet om att ta körkort. Allt annat har egentligen fått stå tillbaka. Körlektioner och privat körning på helger och kvällar efter jobbet och intensiva teoristudier har avlöst varann. Jag klarade teoriprovet på första försöket och fick lite mer mental kraft av det.

Efter de flesta arbetsdagar har kroppen somnat i ren utmattning. Jag har kämpat på en stund i taget, satt gränser, signalerat mina behov och bromsat med enstaka sjukdagar. Utbildningsdagar om barnsamtal, delaktighet och unga lagöverträdare har varit bra ombyte för hjärnan. Liksom att jag har tagit alla chanser jag kan för att få dagsljus och naturnärvaro.

November har börjat som ett uppvaknande om att jag behöver bromsa ännu mer än jag tidigare trott. Låt oss vara extra rädda om oss själva och varandra den här vintern. Skapa stjärnögonblick i din vardag, se det som finns nära och vårda din självrelation lite extra. De råden ska jag ta fasta på.

Oktobers stjärnögonblick följer här.

✨ En lunchpromenad i dagsljus när det fanns möjlighet.

✨ Få tummen upp av en främling när jag övade backparkering med körskolläraren.

✨ Skratta så att det gjorde ont i magen när en deltagare på skrivkursen läste upp en enastående text skriven enbart med ord som började på F. Genialiskt!

✨ Virvelvindar med löv.

✨ Disiga horisonter där världen blir som ett mjukt konstverk att vila ögonen på.

✨ Doften av kardemumma.

✨ Strosa med en vän på Strängnäs marknad precis i lagom tid innan folkmassorna vällde över.

✨ Att klara teoriprovet på första försöket! Överväldigande glädje 😃

✨ Färgerna i skogen i oktober, löven och träden och vätan med solens skärpa när himlen är klarblå.

✨ Sparka runt i lövhögar (igelkottssäkrat först såklart).

✨ När min närmaste secondhandbutik fick in en hel kollektion skolplanscher och jag kunde knipa åt mig några stycken som jag tycker väldigt mycket om <3!!!

✨ Solskenet som fick björkens gula löv att lysa som egna solar.

✨ Barr som färgar skogsstigarna jordigt orangebruna.

✨ När jag kunde svara rätt på en övningsfråga om körteori för att jag tidigare samma dag hade mött situationen i trafik. När hjärnan kopplar i nya ämnen, häftig känsla!

✨ Omslutas av dimman som kompade bra med min känsla den dagen.

✨ När en förälder jag mötte i arbetet uttryckte att det kändes bra att prata med mig.

✨ Hitta “Vår gröna kokbok” för EN krona efter att ha hållit emot att köpa den nytt i flera år, på ett spontant loppisbesök.

✨ Att komma på mig själv med att kolla döda vinkeln när jag ”byter körfält” på promenaden. 😂

✨ Reflektioner av himlen och trädens färgrikedom i vattenpölar, som två världar i en.

✨ Förståelse från kollegor när min hjärna kraschar av alla intryck. Att få landa i acceptans för det även utifrån.

✨ Någon som finns där i andra änden av telefonen och bara låter mig få finnas i allt som känns.

✨ Värmen från kaffekoppen en kulen morgon.

✨ Att ha förberett mig med en trygg person jag kunde ringa oavsett resultat på teoriprovet. Så mycket självomsorg i det.

✨ Speglingar av att det jag genuint vill förmedla till andra når fram.

✨ Dricka termoskaffe med utsikt från ett berg och känna vinden i håret.

✨

Vad väcker din förundran?

Stjärnögonblick från september 2023

September. Min födelsedagsmånad som startade med något av det bästa jag vet: bröllopsfotografering. Marina och Jonathan skulle gifta sig och jag hade hedersuppdraget att föreviga dagen. Jag fylldes av kärlek i deras närvaro och september bjöd på strålande sol i Skövde.

Jag kom hem till en efterlängtad katt och en ny verklighet i arbetslivet. Omorganisering som innebär fler beredskapsdagar och fler arbetsuppgifter. I kombination med underbemanning och många nyanställda. Det hade ändå kunnat vara okej men en vecka senare flyttade vi till öppna kontorslandskap. Redan första dagen reagerade min intryckskänsliga kropp med fysiska stresspåslag som gjorde att jag fick gå hem och jobba. Jag har försökt anpassa på olika sätt för att skydda mig men det fungerar inte, vilket inneburit att jag har en rejäl försämring i mitt grundtillstånd av smärta och utmattning nu. Möte med chef väntar för att åtgärda det.

Därför har september varit en tung månad med låg energi. En del saker har ju behövt göras trots det även på fritiden. Annat har tillfört i alla fall mental energi, såsom en kvällskurs i skrivande via Studiefrämjandet och körkortsstudier som stadigt leder mig mot mitt mål och de som sen kan följa. Kvällsdopp i ån, en ledig födelsedag till skogs med en viktig medmänniska och bildbehandling har gett återhämtning. Här är de glimrande stunder som stannat kvar lite extra:

✨ Dimmiga morgnar och kvällsdimmor som sveper in i mig med sitt lugn.

✨ Bli upphämtad av en vän efter lång tid ifrån varandra och känna hur det var som att vi sågs igår.

✨ Att sitta rygg mot rygg och känna trygghet stråla både inifrån och utifrån.

✨ Få höra från en fd kollega att jag har ”kommunens största hjärta”.

✨ Dricka te i skogen under myggnät.

✨ En födelsedag helt utan förväntningar. Friden som sänkte sig i min kropp av det.

✨ Skämt med kollegor som spårade ur direkt.

✨ Myggmedel! Livräddare för sinnesron vid kvällsdopp och skogsnärvaro.

✨ Kämpa för att en familj ska få rätt hjälp och att jag kunde stå på mig tills det blev verklighet.

✨ Svampfynd av alla möjliga sorter.

✨ Ljuset som bara kärlek kan skapa i ett par ögon.

✨ Spendera födelsedagen till skogs i vilsamt sällskap.

✨ Kärleken mellan Marina och Jonathan som landade så mjukt och smittade av sig hela bröllopsdagen.

✨ När en fd klient som känt misstro mot socialtjänsten vågade höra av sig till mig för att be om råd.

✨ En gåva på födelsedagen som verkligen satte sig i hjärtat: en serie blomvaser för vårblommorna.

✨ Fynda flera Gröna Anna-tallrikar till min samling till snälla loppispriser.

✨ En rosafärgad skymning speglad i Mälaren.

✨ Färgen på ekollon.

✨ Kyrkvärden som hjälpte mig som fotograf att få koll på läget en kvart innan det var skarpt läge för vigsel.

✨ Vinden i håret på toppen av ett berg.

✨ Landa i en djupare jag-känsla som jag har saknat efter de senaste årens turbulens.

✨ Black-out poetry.

✨ Rödspräckliga höstlöv.

✨ Att jag vågade ta steget att gå till tandläkaren efter 15 års uppehåll pga tandläkarskräck, klarade av undersökningen och dessutom fick besked att det såg ovanligt bra ut efter alla dessa år. Vilken stor oro som släppte i det!

✨ Det underhållande fyllesnacket på bussen hem från bröllopsfesten mitt i natten. När ingen kan hålla sig för skratt för att det är så absurt och ofiltrerat.

Vilka ögonblick har glittrat till hos dig den senaste tiden? ✨

Stjärnögonblick från augusti 2023

Dagarna springer iväg i september. Augusti var min semestermånad och den innehåll både en ilande smärta och en djup visshet i att landa i mig själv. Det blev inte som jag hade önskat, men som så ofta blev det nog precis vad jag behövde. Jag kraschlandade efter intensiva arbetsveckor och fick släppa taget om det mesta.

Jag ställde in en veckas planerad intensivkörning på körskolan för att återhämta mig. Jag skalade av och ställde om. Veckan efter orkade jag köra varje dag igen, efter att ha släppt alla prestationskrav. Jag fortsatte mina kvällsdopp, spenderade all tid jag orkade i skogens lugn och plockade svamp om och om igen. Min längtan efter att resa bort och träffa vänner fick skalas av till verklighetens förutsättningar. Ett besök i Stendörrens naturreservat fyllde på kraft i vilsamt sällskap. En loppisrunda med en nära saknad vän omslöt mig i trygghet.

När jag återvände till jobbet väntade en ny verklighet. Omorganisation med många nya kollegor, andra som slutat och saknades, och i väntan på att flytta från kontorsplatser till öppna kontorslandskap. Jag hade med mig en grund som inte kunde rubba mig. I augusti återfann jag min egen livskraft och tog avstamp i den.

Här är några av de stunder som jag hämtade kraft ur:

✨ Att tappa rum och tid i den förtrollande dimman i skogen och skratta för mig själv när jag i beckmörkret ändå känner min skog så väl att jag kunde ta mig hem.

✨ Möta en vuxen person som lärde sig cykla och ge några uppmuntrande ord. Sånt mod att ge sig på det som vuxen!

✨ Bestämma mig för att släppa tidspressen kring körkortet. Som att all stress rann av mig i den stunden.

✨ Få höra orden ”jag är här” i nära ögonkontakt.

✨ Ta med mig en liten korg ut på balkongen och låtsas att jag gick runt och skördade i min trädgård i kvällssolen.

✨ Ta mig till tjärnen som bär minnen av omsorg och låta den känslan få landa i mig där i det spegelblanka vackra.

✨ Skuggor av träd och gräs i kvällssolen.

✨ Hur väta gör naturens konturer djupare och tydligare.

✨ Att min körlärare erbjöd sig att köra med mig på helger för att det ska bli mer hållbart för mig.

✨ Att hitta en fem-klöver 🍀

✨ Bad i en rosa skymning.

✨ Den svindlande känslan av att blicka ut över Sörmlands skärgård från ett utkikstorn i Stendörrens naturreservat.

✨ Att bestämma att ”vi ses vid grusvägen”.

✨ Sarah Blondins trygga röst som så ofta rör mig till tårar i omsorg om mig själv.

✨ En vilsam dag med en nära vän när vi besökte Sörmlands längsta loppis. När resan är viktigare än målet.

✨ Fåglarnas vackra v-formationer över en blå himmel.

✨ En spirande glädje i bröstkorgen.

✨ Att känna oron landa i kroppen under en långpromenad.

✨ Närvaron av andra människor som klickar i min egen energi. Att kunna vila i det sällskapet.

✨ Morgondagg i gräset.

✨ Att plocka havreblommor för höstens teblandningar.

✨ Gnugga sömnen ur ögonen.

✨ Att simma med en (till synes ofarlig) bäver några meter bort.

✨ Hitta ett hav av svart trumpetsvamp och dessutom stolt fjällskivling strax därefter!

✨ Solrosorna som växt upp i dikesrenen längs ett stort område utanför Eskilstuna.

Har du några stjärnögonblick som stannat kvar hos dig?

Stjärnögonblick från juli 2023

Juli handlade till största del om prioriteringar. Att välja bort och välja det som gav mig mest. Med mindre personalstyrka pga semestertider och oförändrad arbetsbelastning var det nödvändigt att skapa marginaler. Jag blir allt bättre på det, att värna mina gränser och vad som mentalt får ta min energi. Många avsked av kollegor väcker sorg i hjärtat. Nu har jag äntligen semester, tills hösten drar igång - dessvärre med än sämre förutsättningar. Mina gränser utmanas och jag grundar mig ändå i att det blir vad det blir. Mitt fokus är att fortsätta ge fokus till det som ger tillbaka.

Så vad har jag gett fokus i juli?

På jobbet har klienterna och att ge vidare min kunskap till kollegor varit viktigast.

Privat har jag haft som rutin att promenera till ”min” brygga för ett dopp varje kväll. Det har gett mig otroligt vackra ögonblick mellan regnbågar och regnskurar.

Övningskörningen går stadigt framåt. Snart väntar intensiv körning i två veckor. Aslas värden börjar svänga tillbaka mot mer normalt läge igen med lägre insulindoser.

Skogen håller mig närvarande med svamp, hallon, blåbär, trädkramar och örter. Däremellan vilar jag i hängmattan uppspänd mellan träden.

Ett nytt kreativt sammanhang med likasinnade ger hopp inför hösten. Det är så mycket jag kämpar med känslomässigt nu och att träffa dessa människor är en villkorslös paus från det.

Så, här kommer julis gnistrande stjärnögonblick.

✨ Få sms från en klient efter ett tufft samtal för oss båda där hen beskrev att samtalet varit givande och lugnande.

✨ Att minigurkan bar frukt!

✨ Hämta ut tjänstelegitimation och få den där svindlande känslan av att jag trots allt är socialsekreterare idag.

✨ Droppar av regn som vilar i grönskande växtlighet.

✨ Stellas inspirerande blomsterträdgård 💐 Tipsar om att köpa hennes buketter för dig som bor i Sörmland, antingen från Stora Sundby eller direkt från hennes blomsterbod i Västermö.

✨ En hel regnbåge som sträckte sig över mitt bostadsområde med mörka åskmoln bakom. Mäktigt!

✨ När min handledare sa ”du kan ju köra bil nu, Wilda”.

✨ Blåbärens fasta form som bl a gör att de håller för ovarsam hantering och kan frysas utan att klibba ihop sig. Naturen 🙌🏼

✨ Lyssna på mina vänners mysiga podd ”Te och häxkonst” - intressant och mysigt för den som är nyfiken på häxkonst och filosofin bakom.

✨ Börja semestern med sjörök och dimma längs ån.

✨ Få ihop allt inför semestern. En stolthet över att jag trots all trötthet ändå stöttade mig igenom det och kunde känna mig nöjd över resultatet.

✨ Att av en händelse gå till en annan brygga för kvällsdoppet och möta en människa där som frågade om jag ville ta sällskap hemåt. En människa som visade sig vara någon jag hade mycket gemensamt med. Kanske en början på vänskap i sommarkvällen.

✨ Träffa en kelig katt på kvällspromenaden.

✨ När min teamledare gav respons på en utredning och sa ”man hör verkligen barnets röst”.

✨ Lära känna nya kreativa vänner med värderingar i linje med mina egna, så som den varmhjärtade blomstertokiga Stella och kloka omsorgsfulla Anne-Lie.

✨ Rädda frukt och grönsaker från min lokala ICA-butik som gav många smoothies.

✨ Ge bort flädersaft till en kollega som, liksom dennes barn, verkligen uppskattade det.

✨ Rådjuren som möter mig i skymningen kväll efter kväll.

✨ Lyssna till regnsmattret mot fönsterrutan.

✨ Svamprikedomen! Tacksam för mina svampögon som ramlar på murklor, riskor och trumpetsvamp mellan de gyllene kantarellerna.

✨ Leverera hemmagjord växtnäring till jobbet.

✨ Överfyllda hallonbuskar.

✨ Mitt första besök på Returnella i ReTuna Återbruksgalleria. Som Matsmart - i fysisk butik! Blev så överväldigad av glädje att jag måste dit snart igen när jag landat i att en sån fantastisk butik finns så nära 🤯🙏🏼

✨ Örter på tork för höstens förkylningskurer och stärkande tekoppar.

✨ Små hjälpsamma handlingar mellan främlingar i vardagen. Hålla upp en dörr, utbyta leenden och ge/få ett handtag när det är tungt att bära.

Hur var juli hos dig? Vad vill du ta med dig?

Stjärnögonblick från april 2023

April innehöll många ”första”. Framför allt årets första i naturen. Jag började också arbeta i ett nytt team på socialtjänsten med några nya arbetsuppgifter. Eftersom jag nu har de första mötena med människor innebär det också att varje möte är något nytt. Jag lär mig nytt varje dag. Det är otroligt inspirerande - och utmanande. I slutet av månaden var jag iväg på konferens i två dagar på Södertuna slott med jobbet. Så vacker plats och lyxiga men hektiska dagar.

Aprilvädret från försommarvärme till snökaos på någon dag har känts i min stackars kropp. Jag har acceptans, och snälla strategier. Jag har försökt sänka ambitionerna lite överallt. En klädbytardag och en del övningskörning har jag fått till trots en trötthet som ibland gjort mig helt urlakad. Det känns fint att se att jag kan balansera jobbdagarna tillräckligt bra för att inte bli helt däckad på helgerna. Odlingarna, Asla och vårtecken ger extra kraft när det är tufft att orka med.

Och så klart, den förundran som väcks i stjärnögonblicken:

✨ Snödroppar i skymningens mörker, en vemodig och hoppfull känsla samtidigt.

✨ Årets första humla svärmandes förbi.

✨ Att sträcka ut en fot i svalkan utanför täcket om natten.

✨ Styra min tid och känna att det ger en bra rytm i jobbet. Känslan av att jag är trygg i mina gränser.

✨ Det där glittret på blåsippans blad.

✨ Att få höra ”jag vet, jag ser dig” när jag kände mig tillintetgjord och överkörd.

✨ Fåglarnas mjuka gemensamma rörelse när de flyttade sig mellan hustaken.

✨ Samverkan med grannar vid inbrott i våra förråd.

✨ Plantdjungeln som växer upp på mitt köksbord och att stolt visa upp den för alla som vill se.

✨ Att få uppleva alla stadier av vitsippans knopp samtidigt.

✨ En fjäril (påfågelöga) som fladdrade runt i min närvaro i nästan 30 minuter.

✨ Komma hem till Asla efter konferensen och att hon inte vek från min sida på flera dagar.

✨ En vän som återkopplade för att kolla läget efter ett tufft beslut.

✨ Klara av momentet start i backe på körlektionen.

✨ Inredningen på Södertuna Slott - vill flytta in!

✨ Inbjudan till ett avslappnat umgänge på valborg.

✨ Årets första citronfjäril i skogsbrynet.

✨ Komma i tid för att knipa några tallrikar i serien ”Gröna Anna” på favoritloppisen. Kunde ha hoppat jämfota av glädje!

✨ Ett rådjur som stod alldeles stilla och mötte min blick under en kvällspromenad.

✨ Ströva bland vitsippshav med kollegor i förundran.

✨ De små nässlorna som tog sig upp ur fjolårets sly.

✨ Att kunna använda mina livserfarenhet indirekt i möten med klienter och känna hur det gör skillnad.

✨ Få höra att det jag delar är viktigt för någon, oavsett om det ibland dröjer mellan inläggen.

✨ Byta kläder på klädbytardag - lämna in kläder och få nya helt gratis! Hela konceptet är så tillfredsställande.

✨ Gyllene timmen över fält och vatten - hur naturen kan förstärka ljus på så olika vackra sätt.

✨ Hur var din aprilmånad? Vad gav dig ljus? ✨

Stjärnögonblick från mars 2023

Mars är som en dimridå av trötthet, och ändå gnistrar dessa ögonblick så starkt igenom den. Kanske främst i arbetet där förändring och meningsfullhet stärker mig med utmaningar och utveckling. Mars innebar sista månaden med barnavårdsutredningar… trodde jag. Tills jag blev erbjuden att arbeta på mottagningen och också fortsätta med vissa utredningar. Som min chef sa känns det rimligt att fortsätta på den vägen, eftersom jag också trivs så bra i det. Jag kommer verkligen till min rätt i möten med barn och deras föräldrar, och på många sätt är det då jag känner mig som mest mig själv. Jag kan använda min levda erfarenhet ihop med min kompetens på ett sätt som jag blir allt bättre på att balansera.

Efter arbetsdagarna har jag varit väldigt trött, och några dagar har jag varit hemma då väderväxlingarna fått min kroniska värk att löpa amok. En tuff månad. Allt utanför arbetet har varit en bonus. Som att jag två gånger har övningskört längre sträckor, hållit odlingarna vid liv och satt fler frön i jorden och underhållit Aslas diabetes dagligen. Det står rätt still med Asla men jag har hopp. I april ser jag fram emot mer värme, stabilitet och nya utmaningar i min nya roll på jobbet. Årets ledord “växtkraft” har verkligen fått form i dessa månader. Jag följer livet dit det vill ta mig.

✨ Snön som föll glittrande från träden i skogen.

✨ När jag körde hem mig själv under övningskörningen.

✨ Det knarrande ljudet av att gå på snö.

✨ Att få höra att en ungdom kände sig sedd av slutsatsen i min utredning.

✨ Komma upp till de frodiga odlingarna på morgonen.

✨ Årets första snödroppar som låg mot marken och inväntade stormen.

✨ Krama om bästa vännen efter hennes körkonsert.

✨ Frida Lundgrens hem 🤩🥰

✨ Tacka min tillfälliga teamledare och se hur hon blev rörd.

✨ Buketten tulpaner nedan som fortsatte utveckla ny skönhet i alla sina stadier.

✨ Ge sättpotatis till en kollega som avslut på månader av fin samvaro.

✨ När en klient sa att jag borde bli samtalsterapeut.

✨ Ludna knoppar av videung.

✨ Citronfjärilar och nässelfjärilar svärmandes längs skogsvägen. VÅREN!

✨ Skor som var så mjuka att jag inte ville ta av mig dem.

✨ Solnedgångens färgrikedom.

✨ Nyfärgat hår och känslan av volym i det.

✨ När Asla somnade tätt intill mig.

✨ Att få en förälder att se sitt barns perspektiv så att jag kunde hjälpa barnet.

✨ Frökapslar som vittnar om att våren är på väg.

✨ Få ett erbjudande om nya arbetsuppgifter i nytt team som kändes helt rätt.

✨ Att bryta ihop och komma igen i något som gjorde riktigt ont.

✨ Veterinärens entusiasm över att Aslas värden sjunkit.

✨ Att köra bil i högre hastigheter och känna att jag klarar det.

✨ Vara på skattjakt efter vårtecken i vårsolen och fyllas av förundran igen och igen.

Vad har känts extra fint hos dig i mars?

Hållbara vanor 2022: bara vara

Jag missade stora delar av förra sommaren. Jag förlorade min förmåga till närvaro i en sjukdom som handlade mer om prestation än varande. Det ska jag gottgöra nu. Men inte genom att pressa in så mycket jag bara hinner med. Tvärtom.

I sommar blir temat för #hållbaravanor2022 ”bara vara”. För att det visas för oss om och om igen att den personliga hållbarheten hör ihop med den miljömässiga. När vi saktar ner, bryr oss om, tänker efter, är närvarande nog att se och uppskatta det vi redan har precis just nu så spiller det över i miljövänliga handlingar. Till en början mest i icke-handlingar, och med tiden en ökad medvetenhet som leder till omställningar. Jo, det händer. Jag har mött många som vittnat om precis det.

Jag vet, som tillfrisknad/tillfrisknande prestationsmänniska, hur svårt det kan vara att bara vara i ett samhälle som premierar prestation och får oss att mäta vårt värde i prestationer. Den här sommaren är tillägnad oss som fastnat där och tappat det naturliga varandet. Låt oss återta varandet. Det är där vi läker.

Det är så lätt att fylla sommaren med aktiviteter, “ta igen” och “uppleva”. Utan varandet riskerar det gå oss förbi. Så låt oss försöka skapa utrymme för varandet. Eller hitta varandet i aktiviteten. Hur kan jag vara mer medvetet närvarande just nu? Vad känner jag? Eller låt det bli som det blir och gör ingenting, bara följ med. Hitta ditt varande. Eller var bara i det som redan är.

Klurigt va? Att inte prestera, planera, kontrollera? Jag vet.

Och jag vet också vilken kraft det finns i att släppa taget i tillit.
Luta sig tillbaka.
Följa lust och lek.
Släppa sig fri.
Andas.

Mina efterlängtade bara-vara-stunder

• Läsa böcker och uppslukas av dem.

• Skapa från lust och inspiration.

• Följa kroppens spontana rörelser.

• Spontana utflykter.

• Bada utomhus och flyta på rygg med blicken mot himlen.

• Vandra i skogen. Betrakta.

• Plocka blommor.

• Plocka blåbär och svamp m.m.

• Fördjupa mig i skogens skafferi och gå ut på skattjakt. Följa den lusten som växer.

• Besöka sommarloppisar.

• Småprata med främlingar.

• Sitta länge på balkongen i morgonsolen.

• Skörda på balkongen.

• Sitta tyst med en vän.

• Plocka hemma i lugn och ro.

• Betrakta solnedgången.

• Skriva utan att tänka.

• Dricka kaffe i skogen i gryningen.

• Powernaps mitt på dagen.

• Längre meditationer.

• Dansa fritt till härlig musik.

Vad betyder ”bara vara” för dig?
Har du några aktiviteter där det är lättare för dig att vara än att göra?