April har varit randigt av sorgen efter Asla. Lite som ett typiskt aprilväder har mitt inre tillstånd skiftat. Jag har funnit tröst i mjuka rutiner, tårarnas lättnad och naturens famn liksom i vänners omsorg.
Min nya chef och jag har fattat beslut om förändringar i mina anpassningar utifrån mina kroniska sjukdomar. Med tiden har det som minskar fysisk påfrestning gjort att jag hamnat utanför det sociala på jobbet. Nu ska jag testa att sitta i kontorslandskapet några stunder under mina arbetsdagar för att se om det kan fungera bättre. Skönt när jag får testa och att det går att förändra om det behövs. Det märks också på jobbet att en ny socialtjänstlag är på gång i sommar. Jag följer med i nuet och låter processen få göra förändringen ett steg i taget. Spännande!
Jag är snart halvvägs igenom utbildningen till terapeut och det märks framför allt i arbetet med mig själv. Nya insikter klickar i, jag antar nya utmaningar och självtvivlet ger mig rejäla smockor ibland. Det är tröttande och jag reser mig och accepterar, igen och igen. För jag vet att det är på den här vägen jag lär mig och skapar motståndskraft framåt. April erbjöd handledning i grupp, studieuppgifter och två dagar med pass i Unified Protocol (en form av KBT med fokus på exponering efter att först ha gått igenom färdigheter som behövs för det). Steg för steg lägger jag till verktyg och gör dem till mina i den ACT-anda jag håller nära. Klientarbetet ger mening och mersmak. Jag tillåter mig att träna och det gör mig mjuk.
I sorgens efterdyningar blev mitt inre mer tyst och flytande. Liksom tiden och orken. Jag har låtit det få vara som det är, låtit mig få vara där jag är. Orden och rutinerna föll bort och det var nog precis som det ska ändå. Asla har varit min familj i 12 år. Min viktigaste. Jag behöver tid att landa i varandet utan henne. Sen, när det vill hända, kommer jag kunna fylla det nya varandet med det som bara är möjligt nu när hon inte finns mer. Jag är inte där än, och det är okej. Jag är tacksam för att jag har en trygg vardag som låter mig följa med livet som händer tills jag är redo för nya steg.
✨ Vitsippor i kvällssolens guldiga toner och i skirt vårljus.
✨ Skämta och skratta med kollegor i gemenskap.
✨ En liten blåmesunge som balanserade ostadigt på en gren. Sötchock!
✨ Få oväntad ekonomisk lättnad genom subventionerad egenterapi som släppte enormt mycket ekonomisk stress.
✨ Klara av att stå ut i obehaget under besöket hos tandhygienist och genomföra hela behandlingen.
✨ Hämta Aslas aska och bli överraskad med en oväntad gåva från krematoriet: Aslas tassavtryck. Efter vårt farväl ångrade jag att jag inte hade tagit det själv. Som att den sista pusselbiten föll på plats. ♥️
✨ Se vitsipporna öppna sig i morgonljuset och sluta sig i skymningen.
✨ Få förtroende från en tonåring som delade sin sårbarhet med mig i ett första samtal.
✨ Göra en exponeringsövning på ett kurspass och få uppleva hur kroppen automatiskt började självreglera ångesten.
✨ Bektrakta kvällssolens guldiga nyanser rama in tomat- och gurkplantornas gröna blad.
✨ Körsbärsträden! På min gata, runt ån och i guldfärgad skymning!
✨ Sparka tillbaka en fotboll till de lekande barnen på gården.
✨ Varje gång jag har sett en humla svärma förbi i vårsolen. Hopp!
✨ Ett förtroligt samtal med en kurskamrat som fick mitt inre tillstånd att skifta till något mer hjälpsamt.
✨ Att jag vågade kliva i ån under aprils andra dag trots att det var riktigt kallt och att jag också kunde göra det på ett varsamt sätt.
✨ Den vackra koppen som min vän tog fram just för mig när jag hälsade på hos henne <3
✨ Drömma om Asla. Känna hennes mjuka päls mot min hud.
✨ Möta en medmänniska i skogen med lika förundrad blick som min och med både ord och kroppsspråk förmedla den känslan mellan oss.
✨ Bli berörd när jag berättade om hur jag lärt mig att ta hand om mitt lilla jag och återigen uppleva den kärlek jag känner inför det barn jag var.
✨ Gå hemåt i kvällssolen och längta efter att få somna i mjuka lakan.
✨ Novemberkaktusen som blommade ut i aprilvädrets värme.
✨ Studiebesök på en familjecentral med engagerad personal som satte varma avtryck i mig.
✨ Engagemang från min nya chef som känns i hjärteroten.
✨ Livfulla samtal med en vän som väcker livskraft i mig.
✨ Fynda nya bekväma promenadskor i Gore Tex på klädbytardagen!
✨
Vad har du njutit mest av i april?
